En början på någonting bra och slutet på någonting dåligt?

H65 Höör gjorde cupfinalen spännande så länge det gick, i en dryg halvlek, men till slut var Sävehof helt enkelt för bra. Och Nina Koppang f-ö-r bra.
Ett nytt cupsilver till H65 således och så mycket mer går inte att begära.

Däremot går det att begära mer av cupfinalen i sig. Det vore konstigt annars.
Halvfull läktare. Inga ordentliga kringarrangemang. Men en start! En början på någonting bra. För jag tror fortfarande att cupen är nyttig, inte minst för damhandbollen.
Det började med två finaler. Utvecklades vidare till ett Final Four och cupevolutionen är knappast över.
Intresset för cupen byggs såklart upp över tid. Jag önskar att vi kunde säga samma sak om damernas klubbhandboll specifikt. Eller damidrott generellt. År efter år kisar vi med ögonen, försöker tolka saker positivt och inbillar oss att intresset för saker som damhandboll är på väg att lyfta.

Och så står vi där efter en nysatsning med stor tilltro på sporten och klubbarna – och är besvikna.

Trots intresse för landslaget, trots stora profiler, trots fem år på C More med massa direktsända matcher. Jag tror inte att det gör stor skillnad, med få undantag, om storklubbarna de närmsta åren får upp allt fler damlag i eliten. Som YIF tillexempel.
Klubbhandboll på damnivå är en källarsport. Den går att älska ändå såklart, men det är en liten ankdamm. Uppenbarligen för liten för Estrad i Alingsås. Uppenbarligen inte tillräckligt liten för att stora företag ville köpa namnrättigheterna på ligan, för intresse har funnits, men det var innan ligan sändes på en egen webbkanal ”utan” tittare.

En liga allt färre tittar på, åtminstone lagligt (IPTV breder ut sig), lider mer än någonsin.
En Final Four-helg kan säkert boosta intresset, men då behövs det göras mer runt omkring. Final Four behöver vara en fest folk vill vara en del av. Inte en bortamatch som om det vore USM Steg 3.

Jag gillade starkt när damernas och herraras finaler spelades samma dag, i samma arena, det var bankett på samma hotell och det var handbollsfest i samma stad. Det var länge sedan jag fick så positiva vibbar kring just damernas liga som vid de tillfällena.

Nu blir det intressant att se om herrarnas Final Four kan lyfta.

Men!

Jag har funderat på om Final 4 verkligen är rätt alternativ. Jag gillar tanken och ser det gärna fler gånger så upplägget verkligen får chansen.
Men jag har svårt att se att det blir en fest.
På sikt tror jag nog mer på ett upplägg med två rena finaler (en herrfinal och en damfinal) samma dag – i en och samma arena – med ett arrangemang som innehåller med är bara matcher. En jävla jättefest.

Tänk er handbollen som en stor fet Kenneth Ålborg-grogg.
Finaler i USM spelas första veckan i maj. Kasta in dem fredag-lördag-söndag. Ha konferenser, föreläsningar och släng in en mässa på köpet. Och så cupfinaler mitt i skiten.
Avsluta med en bankett eller gala. Fri bar för journalister så kommer det press för hela landet.

Det finns säkert en ziljard problem hit och dit med den tanken. Men jag kan ju gilla den ändå. Handbollens svar på julafton, skolavslutning och skatteåterbäring på samma dag!

***

I Handbollsligan förlorade LUGI bottenmötet hemma mot Aranäs. Med uddamålet. Efter en rad domslut som hade kunnat vara annorlunda. Men likväl förlust.
Och förlorar man 25-26 (13-13) hemma mot Aranäs, då tar man inte många fler poäng den här säsongen.
På onsdag är det derby mot Malmö. Torsk där (trolig) samtidigt som Aranäs klipper Hallby hemma (fullt rimligt) då är LUGI sist. Och då är det tveksamt om LUGI reser sig.

Jag har under hela säsongen funderat på vad som är bäst för LUGI som klubb. Och eftersom jag kommer med svar på handbollens allmänna problem, energikrisen och världsfreden så kan vi väl ända ta upp LUGI samtidigt
Här kommer snabbversionen:
LUGI dam åker ur. LUGI herr åker ur. Herrlagets trupp smulas sönder. Damlagets trupp består relativt bra.
Ekonomin fortsätter att byggas upp långsamt och organisatoriskt görs en rensning. Omstarternas moder.
På med en treårsplan. Damerna tillbaka inom två år med majoriteten lokala spelare. Herrarna inom tre år med dagens juniorer som grund.

Det skulle vara som att ta en lång och varm dusch efter att ha skrubbat rent badrummet efter att avloppet börjat rinna baklänges (tro mig…).  Som det befriande slutet på någonting dåligt.

***

Ystads IF gick på moln ett tag. Vann och vann och vann.
Sedan kom verkligheten ikapp i Partille Arena. 0-6 direkt och 50 minuters transportsträcka. Brrrr….
Handbollen fascinerar ständigt eftersom det är så små detaljer som påverkar om ett lag höjs som potentiella SM-guldmedaljörer ena veckan och är sämre än GAIS nästa vecka.

YIF mot IFK Kristianstad på torsdag är en riktigt fin nugget i veckan. Ge mig en rysare som avgörs i sista anfallet.

***

I helgen tog IK Lågan steget upp i Allsvenskan.
Jag har spekulerat en del i vem som ska träna där. Och det verkar av allt att döma bli Richard Lindeberg som fortsätter.

Bider och reportage från Lågans historiska avancemang finner ni här.

***

Sedan gjorde H43 sitt också.
Intervjuer och reportage från deras värvning av division två finns här.
Vilka man möter i division ett södra nästa säsong blir intressant att se. Skånederbyn mot IFK Ystad? Klassikermöte mot Redbergslid? Allt verkar möjligt just nu.

Bildspecial: IK Lågan – Örebro SK HK