26 februari 2024, 20:20

Krönika: Spektakel på Malmö Arena – Intryck från mitt livs första hockeymatch

Felix Dominique Ishockey, Malmö Redhawks, Rögle BK

Skånesports Felix Dominique var på sitt livs första hockeymatch i lördags – Skånederbyt mellan Malmö Redhawks och Rögle BK.
Här berättar han om sin upplevelse.

I Hyllie kryllar det av glada, exalterade människor. Kanske beror det på det fina vädret. Det är till och med varmt i solen. Kanske beror det på det stundande Skånederbyt mellan Malmö och Rögle.
Innanför Malmö Arenas vinröda väggar ska det denna eftermiddag vara ett spektakel.
Tydligen. Jag har nämligen aldrig varit på en hockeymatch. Jag är van vid att stå och frysa på någon fotbollsplan i spöregn. Nu har jag fått möjligheten att få se hockey, äntligen. Jag har koll på reglerna, men inte mycket annat. Och vilken match att börja med. Det är som upplagt för en fantastisk eftermiddag på Malmö Arena.

Från presslogen där vi dricker kaffe hörs jubel tillsammans med Malmöklackens trumma när Redhawks äntrar isen för uppvärmning.
Tio sekunder senare hörs burop och busvisslingar när bortalaget från Ängelholm gör samma sak.
Det är fullsatt i Malmö Arena. 12 600 människor är här för att heja fram sitt lag i kampen om vem som är bäst i Skåne. Bakom musiken hörs en sporrad publik och även om man aldrig varit på hockey förut förstår man hur mycket denna match betyder för båda lagens supportrar.

20 minuter innan matchen börjar släcks ljuset och isen spolas för sista gången. Vinet flödar i restaurangen på den norra läktaren och det märks att åskådarna är taggade. Helt plötsligt dyker en gigantisk uppblåsbar figur i form av en hök, som också syns på hemmalagets klubblogga. Genom rök och bländande ljus kommer Malmöspelarna utåkandes genom höken en efter en i väldig fart.
Malmöklacken jublar inför åsynen av sitt lag. “Vi hatar Rögle” ekar över isen när ängelholmarna kommer ut från en annan, mycket mindre entré.

Sedan är det dags för hymnen, som blandas med Röglefansens buande. Presentationen, som bland annat innehåller ljusshow, en passionerad speaker och dånande musik är något som jag trodde bara fanns i NHL.
På röda mattan tilldelas en matchtröja till dagens matchsponsor och på isen kör det till och med en minilastbil med en av Redhawks sponsorer på, som till sist forslas ut. Det är dags för nedsläpp.

När domaren släpper pucken ökar volymen inne i Malmö Arena avsevärt. Röglespelarna är så taggade att de redan efter 30 sekunder har för många spelare på isen och får två minuters utvisning. Klantigt, enligt mig, även om min ishockeyintelligens inte är särskilt hög. Matchen är hetsig direkt och efter varje avbrott i spelet är det alltid någon som knuffar eller drar i närmsta motståndare. Spelarna visar sin passion och det fysiska spelet, som hade resulterat i flera gula kort i fotboll, tycker jag är ett gott tecken på att spelarna faktiskt bryr sig.

Helt plötsligt exploderar stadion när Malmö på något sätt gör mål. Teemu Kivihalme, som har tre Röglespelare mellan sig och målet, sveper pucken mot kassen. Den studsar på en grönvit klubba och in under armhålan på målvakten Christoffer Rifalk.

Rögleklacken är tyst medan Malmös supportrar skriker halsarna av sig. I restaurangen blir det ett sånt liv så att öl- och vinglas nästan välter. På läktarna syns händer och rödsvarta halsdukar som viftas i luften. Man ser verkligen vad målet betyder för supportrarna.
Ska Malmö äntligen vinna ett Skånederby på hemmaplan, för första gången på tre år? Det återstår att se.

Rögle får sitt första powerplay i matchen när Malmös Johan Ivarsson får två minuter för interference. Är bortalaget bättre med en man mer på isen? Ja! Ett långskott från Rögles Lucas Ekeståhl-Jonsson går in i mål. Trodde jag. Tydligen är Albin Sundsvik på pucken och han tilldelas målet. Det känns som att luften går ur Malmösupportrarna och en kollektiv suck hörs i Malmö Arena. Nu är det Rögleklackens tur att fira.

Jag förundras över hur stryktåliga dessa ishockeyspelare är. Christoffer Forsberg, forward i hemmalaget, får en liten knuff i ryggen och glider på ansiktet på isen. Aj.
Även tacklingarna ser smärtsamma ut. Den första perioden avslutas med just en sådan. Malmöspelaren kraschar in i plexiglaset precis vid Rögles avbytarbänk så hårt att det går sönder och måste lagas. Resultatet blir en tidigarelagd paus, men det som förvånar mig är att spelaren bara åker iväg som om inget har hänt. Smällen är så hård, så att det ser ut som om hans axlar nuddar varandra. Han ställer sig upp som om han är van vid det!
Personligen hade jag vridit mig i plågor och krävt ambulanstransport till sjukhuset för att kolla om jag hade inre blödningar. Det kan bero på att jag är fotbollsspelare, men jag vet inte.

Den andra perioden fortsätter vara hetlevrad och jag märker nu hur lämpliga låtarna som hörs i högtalarna är. Kung Fu Fighting, Carl Douglas hitlåt från 70-talet, spelas när spelarna försöker brotta ner varandra i spelavbrotten. När någon blir utvisad spelas Judas Priests Breaking the Law och jag kan inte låta bli att glädjas åt de kreativa låtvalen. Jag är dock förvånad över att Vanilla Ice:s Ice Ice Baby inte spelas när det blir icing.
Samtidigt som jag tänker på potentiella låtval påkallar speakern publikens uppmärksamhet. Han berättar att en lycklig åskådare har vunnit en toalett från Gustavsberg. “Udda, men inget jag nämner i krönikan”, tänker jag.
Tills jag ser på jumbotronen att två funktionärer bär fram en hel porslinstron till någon stackare på läktaren. Vinnaren skrattar lite nervöst och undrar säkert hur han ska få med vinsten på tåget hem.

Efter att ha haft uppmärksamhet på allt annat än hockeyn dras jag tillbaka in i matchen när Daniel Zaar gör 1-2 till gästerna i den andra perioden. Det blir en grönvit dans på den södra kortsidan. Halsdukarna svänger i luften och de tillresta supportrarna överröstar malmöiterna med sång och jubel.
Folket i Malmöklacken är märkbart irriterade och tar ut sin frustration på domaren. Varje beslut ifrågasätts och glåpord och svordomar hörs från åskådarna.
Värst är skriken när Albert Sjöberg får en tackling och flyger två meter upp i luften. Upp och ner! Men såklart åker han också vidare, helt obrydd.

I den tredje perioden gör Simon Ryfors 1-3 till Rögle i powerplay och nu känns det verkligen som att Redhawks har gett upp. Spelarna verkar inte bry sig längre. Tråkigt. Dock får de ett tröstmål med elva sekunder kvar av matchen som firas lite lojt. Gästerna vinner 2-3 och Malmö Redhawks förlorar ytterligare ett derby på hemmaplan.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag tyckte att det var roligt att gå på hockey. Även om själva spelet inte var särskilt bra var underhållningen underhållande. Stämningen och spektaklet var häftig att uppleva, allt från hymn till Judas Priest, från restaurangfirande till toalettvinnare.