Claes krönika: ”Asch, det sitter bara i huvudet…”
Jag kommer mellan varven lite osökt att tänka på den gamle fotbollstränaren Magnus Pehrsson, som bland annat tränade Djurgården och Malmö FF. Innan han blev tränare var han som spelare, en typ som ansågs vara klok, strategisk och taktisk.
Han har satt avtryck på mig. Främst som just tänkare.
Efter ännu en missräkning i samband med en oavgjord batalj, fick han på efterföljande presskonferens frågor kring hur det kom sig, att han inte lyckats få ut den inneboende kraft som det ansågs finnas i laget han tränade.
Varför vann hans lag inte några matcher?
Har det satt sig i huvudet på grabbarna, frågade en reporter;
’För mig finns det inget som heter mentalt i fotboll, utan det handlar om hur man tänker’, svarade Magnus självsäkert
Detta citat har hemsökt mig ganska frekvent sedan dess. Vad f-n menade han?
Var svaret genialt eller ignorant? Förstod han vad han sa? Är detta kanske orsaken till att Magnus tränarkarriär inte riktigt har lyft än?
Jag vet inte, jag har aldrig träffat honom, men kanske sätter hans örhänge till citat ändå fingret på någonting större.
Hur är egentligen kunskapen kring prestationspsykologi hos spelarna. Hos tränarna? Hos klubbarna? Jobbas det tillräckligt mycket med detta idag, eller anses det som akademisk överskattad humbug.
Själv kom jag i kontakt Willi Railo, en norsk idrottspsykolog och professor i prestationspsykologi i början på 90-talet. Först genom att läsa hans böcker och sedermera i samband med några av hans föreläsningar och till sist fick jag komma honom lite närmare i samband med några mer intima workshops.
Han väckte mitt intresse och jag blev i det närmaste hänförd och ville genast veta allt om skillnaderna som kan göra skillnad. Jag läste varenda bok jag kom över i ämnet. Jag läste biografier från allehanda idrottsledare, föredragsledare och idrottsmän som tänkte tillbaka. Jag var på föreläsningar, gick kurser och som jag nämnt ovan deltog jag även i många olika workshops i ämnet.
Prestationspsykologi var verkligen något jag vill jobba med, tänkte jag.
Tiden måste vara mogen nu, tänkte jag då, för att fördjupa sig i vad som påverkar spelares och tränares prestationer och mående. Det har inte riktigt blivit så.
Nu har det väl gått närmare 25 år sedan dess och jag känner att detta fortfarande är ett till stora delar väldigt underskattat redskap. Visserligen har jag genom åren agerat bollplank till både spelare och tränare, men för att kommersialisera på detta så har jag frekvent jobbat med chefsstöd inom näringslivet.
Jag förstår naturligtvis att det är en resursfråga i klubbarna och att tiden till dylika insatser prioriteras ner. Den tid som finns används till annat, men återigen är det rätt?
För att ta reda på det kan man ställa sig framför en spegel och ställa sig själv frågan;
’När presterar jag som bäst?’
Svaren kommer naturligtvis att variera, men följande svar kommer att vara frekventa.
När jag mår bra. När jag känner mig uppskattad. När jag känner press. När jag känner trygghet. När jag känner mig sedd, hörd och bekräftad. När jag känner mig utvilad. När en deadline närmar sig. När jag känner mig väl förberedd. När jag känner att den tiden jag lägger ner, uppmärksammas av andra. När någon frågar hur jag mår. När det lönar sig i beröm, i speltid, tidningsartiklar, eller på kontot. När jag känner delaktighet. När jag är glad. När jag lyckas. När jag vill bevisa något. När jag känner utveckling osv osv osv..
Många som läser detta har sannolikt provat sig på någon form av bollsport nån gång, så som fotboll, handboll, hockey, innebandy, padel eller kanske tennis.
Där man på olika sätt skall hantera en boll/puck i rörelse, samtidigt som man själv är i rörelse. Det är svårt, men något som de flesta kan lära sig att hantera ganska hyfsat.
Har någon därefter provat golf, så börjar man förstå huvudets betydelse för prestationen. I golf ligger nämligen bollen helt still, och det gör också spelaren som är i akt med att slå iväg den. Ändå är det skitsvårt och ju fler som tittar på dig när du skall slå, ju svårare är det. I alla fall för de flesta.
I bollsporterna jag nämner ovan har man ibland dagar med sämre känsla för bollen, och då kan försöka kämpa sig in i det. Göra en arbetsinsats.
Det är svårt i golf.
Många av skillnaderna här sitter i huvudet. Det mentala spelet, i psykologin
Att lära sig tänka rätt i olika skeenden kan påverka situationen rejält och naturligtvis också prestationen. Ett mindset eller ett förutbestämt förhållningssätt till svåra situationer påverkar utfallet, det vet alla idag, men tar vi det på tillräckligt stort allvar?
Ett individuellt självförtroende är bräckligt och påverkas av allt möjligt, likaså det kollektiva självförtroendet. I dagens klimat med sociala medier har trycket ökat.
Men hur mycket pratas det om detta egentligen.
Hur mår spelare och tränare innerst inne?
När undersökningar görs framkommer det ofta att tränare mår dåligt av pressen som kommer med jobbet. Likaså hos spelare som känner en press att prestera.
Ändå får jag signaler om att frågan kring hur man mår i sin idrott väldigt sällan ställs.
Tränare som känner sig ensamma och utan att någon som tar deras rygg.
Spelare som tränar på utan förklaringar till utebliven speltid eller petning.
Tränare som tycker att samtalen med missnöjda spelare är jobbiga och tar energi.
Spelare som känner att oavsett vad de gör på träningen, så gör det ingen skillnad i speltid.
Tränare som känner negativ press från sponsorer, publik och klubbledning.
Spelare som upplever orättvisor och att det råder olika måttstockar för olika spelare.
I nästan varje klubb jag har hört mig för i, får jag dessa svar.
Och det är likadant år efter år, utan att nån större utveckling sker.
Spelare och tränare som kämpar med sin motivation.
Som kämpar för att känna sig respekterade för allt arbetet de lägger ner. Som vill ha någon form av belöning för alla timmar och för allt slit. Som vill ha konstruktiva tips.
Bränner vi ut våra tränare? Är uppdraget hälsosamt?
Slutar för många spelare beroende på brist på konstruktiv feedback och utveckling?
Jag är rädd för det och jag undrar hur lång tid det skall ta, innan man börjar jobba med dessa frågor lite mer på djupet.
Så för att knyta ihop detta med Magnus Pehrssons citat ovan, så handlar väldigt mycket om just hur vi tänker. Och det man tänker, alltså det som pågår i människans psyke, är just mentalt.
Och precis som citatet antyder så är detta ett underutvecklat område.
Ett område som jag skulle vilja se en utveckling inom.
Så här några frågor.
Hur är dina egna erfarenheter kring detta?
Hur ser det ut där du har insyn?
Jag är nyfiken på det och tar precis som vanligt gärna del av era tankar i ämnet.
Jag avslutar med några rader ur låten ’Shut it tight’ med T Bone Burnett.
Han sjunger;
’I don’t like to win, but then again I hate to lose
And in between is something I can’t stand’
