Snorungar i Kamikazes vs #TeamMelic

– Melic! Jag ska knulla din mamma.
– Melic! Jag ska knulla dig i munnen.
– Melic! Din mamma är en hora, din fitta.
Typ så (om vi ska sammanfatta) lät det från Sävehofs snorungsklack, fast på tafflig kroatiska, vilket fick Fahrudin Melic att tappa det.
Melic konfronterade klacken, spottade mot dem och fick motas bort. Såklart blir han hånad på sociala medier efter det.

Vilken galning. Vilken clown! Hahaha…

Lite papp-psyke bara😅 pic.twitter.com/C4kh3r3K9y

— Oscar Ernelind (@Oscarernelind) March 5, 2024

Personligen gillar jag Melic mer än Kamikazes, utan att känna honom ett dugg.
Jag fattar att det är en del av läktarkulturen. Inte minst på Balkan är det vardagsmat. De röker cigg i pausen, sköljer ner korven med slivo och brinner passionerat för sitt lag som Sävehofssupportrar mest brinner för Avanzas delårsrapporter. Jag satt bredvid Vardars ståplats nere i Skopije en CL-match. Det var en annan värld. Jag har en serbisk kvinnlig vän som spelat framför kroatiska hemmasupportrar med en döv delegat från Ungern och mutade domare från Azerbajdzjan. Det var långt över gränsen till ovärdigt och direkt hotfullt. Ändå – det ingick i paketet där nere.
Men när villavalpar från Sävedalen försöker leka Röda Stjärnan-ultras efter att ha kollat på youtubeglosor blir det patetiskt. Farsan pröjsar medlemsavgiften och frisyren kostar 800 spänn – mamma swishar. Jebem ti mater, fniss fniss, adda mig på TikTok.

Men är det verkligen brate Melic som är sopan här? Dåren som stått upp för sig själv?

Det är lätt att skita när röven är full.
Det är lätt att pissa neråt när du står på en kulle.
Men att vara dryg när man vinner är en direkt oskön egenskap. Jag om någon vet, för jag sitter på ett kontor mitt i Malmö FF-land och har bevakat klubben i många år. Drygheten i supporterleden tar lätt över och ärligt talat är det väl inte så konstigt. Det är väl någonting som kommer på köpet när man vinner det mesta. Men det är ändå svårt att finna sympati för. Oavsett om det är i Partille eller i Malmö.

Om Kamikazes bilar ner till valfritt land i Balkan och kör sina glosor på plats i fiendeland. DÅ har man lite underhudsfett. Då riskerar man även att stå till svars innan man tar elscootern till hotellet istället för att som nu hämtas upp av morsans Tesla.

I grund och botten älskar jag att Kamikazes kör sitt race.
Att de höjer stämningen. Att de stökar och hetsar. Utmanar och ligger på gränsen till Svennestandarden. Goa gubbar med ogo attityd som för tio år sedan fick banden klippta med moderskeppet efter att ha lekt pyromaner i Kristianstad. Men i det här fallet är jag definitivt #teamMelic. Att de sedan står med ryggen mot banan och sjunger egna ramsor när det spelas svenska nationalsången under SM-finaler, det är juniorkorkat på en annan nivå. Pappsupportrar.

Jag gillar hets, rivalitet och ”hat” – gärna med humor inblandat. Jag kan garva åt Hammarbys snacksaliga maracas- farbröder i Jerka, banderoller och annat. Det måste få vara smutsigt och rått. Vi måste ha en läktarkultur som är utmanande – inte någon pingstkyrkeförsamling. Och spelarna borde såklart hantera att de hetsas.

Så fortsätt att hetsa och leva rövare, Kamikazes! Men gör det med trovärdighet. Inte med ord ni lär er av misstag när ni på redbullfyllan hamnat på nattbussen till Frölunda Torg.

Free Melic!

Ekmarks tio punkter efter YIF-IFK: Klassiga Kim, kvartsfinalklubbarna & Kurt Olsson-komplexet