51 säsonger i seniorfotboll – Han är troligen Sveriges ”meste” fotbollsspelare

Askerödslegendaren Lennart Nilsson är förmodligen den spelare som spelat flest säsonger i svensk fotbollshistoria. Han berättar om sin karriär, sitt privatliv och den emotionella påverkan som gjorde att han slutade.
– Det förstörde mitt psyke, det gjorde det verkligen.

Lennart Nilsson föddes 1953 och har hela sitt liv varit en fotbollsfantast. I sin långa karriär har han spelat över 2000 matcher i diverse klubbar och han har många sejourer som tränare runt om i Skåne.
Lennart gjorde debut i seniorlaget i Askeröd år 1967 och har sedan dess spelat till och från i klubben, fram till sin sista match år 2018. Han berättar det lilla han kommer ihåg av debuten.
– Det var en match mot Wormo i division fyra. Jag var 14 år gammal. Jag fick komma in och sprang ihjäl mig på mittfältet. Tror jag rörde bollen två gånger eller något sånt, skrattar Lennart.

Detta skulle komma att bli startskottet för Lennarts 51 säsonger i seriesystemet, antagligen Sveriges längsta fotbollskarriär. Karriären skulle ta honom Skåne runt och han skulle även komma att få pris för sin långa karriär 2018.
Lennart har även spelat elitfotboll i IFK Hässleholm från 1979-82. Hans favoritminne från denna tid är ett avgörande mål i sista matchen för säsongen.
– I Hässleholm gjorde jag det sista målet mot Häcken borta. Tror vi låg under med 2-4 och vi behövde en pinne för att hålla oss kvar. Vi gjorde 3-4 och sedan fick jag iväg en vänsterkanon som gick ribba in i krysset. Vi klarade poängen då, säger Lennart.

Klubben som Lennart har representerat mest är Askeröds IF som idag spelar i division sex. Totalt har han spelat 1600 matcher med klubben, varav 1100 spelades med A-laget.
Utöver Askeröd och IFK Hässleholm var Lennart även i Sjöbo och Stora Harrie både som spelare och tränare.
– I alla fall 15 år av alla mina säsonger har jag tränat laget också. Först i Sjöbo 77-78. Jag hade en sjukdom så jag fick sluta spela då. När jag fick reda på vad sjukdomen var, var jag en spelande tränare. Då var det Skånetrean – dagens Ettan. Stora Harrie var i elitfyran. De var så bra att de inte ens behövde tränare. säger Lennart.

Lennart har haft stora framgångar även inom damfotbollen.
– Jag tränade Askeröds damer i division ett, som var den högsta serien på den tiden. Vi vann även Gothia Cup 1975 med F18-laget. Det är en grej jag aldrig glömmer, helt fantastiskt. Jag har trivts så fantastiskt bra i alla lag jag varit i. Jag har haft sån fantastisk tur.

Lennart minns när han, efter att ha återvänt till Askeröd från Stora Harrie, vann serien.
– Jag kom tillbaka till Askeröd och vi vann serien blankt. Vi vann 14 matcher i DM. Sedan med fem eller sex matcher kvar vann vi serien. Den sista matchen blev grabbarna besvikna. Deras målvakt tog vår anfallares ben när han hade rundat honom och skulle avgöra, men domaren blåste inte straff. Det blev oavgjort till slut, och då var det väldigt sura miner i omklädningsrummet efter, trots att vi redan hade vunnit serien sedan länge.

Även om Lennart har vunnit många priser i sin karriär, berättar han om en som sticker ut allra mest.
– Det var seriepremiär i division 3 och vi förlorade med 0-3. Så det var inte så kul, men efter fick jag Göranssons hederspris av landshövdingen. Det är nog min finaste buckla.

Lennart spelade karriärens sista match 2018, men inte på grund av att kroppen gick sönder.
– Jag kände mig bra i kroppen. Jag har alltid tränat. Jag var ju långsam men man var ju lite mer erfaren och kunde läsa spelet bättre än de flesta, säger han.

Istället berodde beslutet på att han mådde alldeles för dåligt mentalt för att kunna fortsätta spela.
– Andra kanske tycker det är imponerande att spela när man är 65 år, men jag tyckte det var pinsamt. Jag vägrade bytas in i en match mot Snogeröd det året. Fick så dåligt samvete när två klasskompisar satt vid sidlinjen i rullstol. Det förstörde mitt psyke, det gjorde det verkligen. Ett år innan det var en gammal kollega och kollade på matchen. Han satt där och var väldigt dålig. Fick sån extrem ångest.

Lennart berättar att det också tar på psyket att se sin son tvingas avsluta karriären vid 24 års ålder på grund av skada. Detta var också en bidragande faktor till att Lennart slutade, berättar han. Trots det minns han deras partnerskap, och berättar att de spelade tre år i samma backlinje. Sonen som mittback och Lennart som vänsterback.

Lennart berättar att han tröttnade på fotbollen under pandemin.
– Efter 2018 spelade jag gåfotboll med Peter Lundgrens landslag. Man kan inte skjuta en boll när man står still. Jag drog iväg en vänsterkanon och pajade höften. Den började nästan äta upp sig själv efter det. Jag fick en inopererad höft. Jag fick bakterier i den, så jag har haft två år med tabletter nu. Det var lite disträ. Detta var under pandemin, och här tröttnade jag verkligen på sporten.

Idag bor Lennart i Löberöd tillsammans med sin fru och lever pensionärslivet. Utan fotbollen är han mer fri att spendera sin fritid hur han vill. Den ägnas ändå mycket till sport.
– Man går en runda. Cyklar en runda. Går på gymmet varannan dag. Det är den fritidsaktiviteten man gör. Sedan är det grejer med huset som tar mycket tid. Vi skulle gärna vilja resa lite mer, men saker kommer i vägen. Vi har fullt upp med att titta på barnbarnen. Det är så jävla roligt att kolla på dem. Min fru sköter våra helger, som alltid är helt fullspäckade med våra barnbarns matcher och andra grejer. Vi kör hit, sen får vi köra dit. Fullpackat. Ibland hinner man två matcher, ibland tre. Vi var i Sjöbo i fredags på en fotbollsturnering och kollade. Mitt barnbarn som är 13 år vann turneringens bästa spelare. Det ligger i generna kan man säga, skrattar Lennart.

Lennarts sex barnbarn är alla engagerade i olika idrotter. Någon spelar fotboll, någon handboll och en spelar hockey. Den naturliga frågan som uppstår då är om de kommer ha en lika lång karriär som honom.
– De kanske inte kommer ha en lika lång karriär som jag. Kanske kommer två av dem ha en bättre karriär än jag har haft. Men jag vågar inte uttala mig om namn där, annars kommer jag få väldigt många arga samtal, skrattar Lennart.

Avslutningsvis vill Lennart understryka att hans karriär inte hade varit så fantastisk utan sina lagkamrater, familj och vänner.
– Det är många fina människor som man skulle vilja lyfta. Jag har ju inte lyckats med allt själv. Det har varit kanon hela tiden. Det har varit otroligt roligt, men nu blir det ingen mer fotboll för mig, avslutar Lennart.

Foto: Lola Nilsson & Anette Nilsson