Robin Dzabic om skadan, försäsongen och sin nya offensivare roll i BoIS

En för dagen skadad nyckelspelare som drömmer om att ta nästa stora steg i karriären.
Men inte nödvändigtvis till Allsvenskan.
Vi tog ett snack med Landskrona BoIS Robin Dzabic.

Torsdagens två egna fyspass som spelare avslutas med ett tredje som tränare – för BoIS P16-lag.
Det är ingen ny syssla. Robin började träna ungdomar redan förra året.
– Det är skitkul, säger han med genuint engagemang.
– Dels är detta någonting jag vill jobba med efter spelarkarriären, men det är också ett sätt att inte grubbla för mycket kring den egna prestationen. Vi har ett bra lag med många som provar på i P17-laget. Många av spelarna är i den känsliga fasen där man vill mycket, men inte riktigt vet hur man ska prioritera i livet.
Att få en A-lagsspelare i samma klubb som en av tränarna och någon att snacka med måste vara betydelsefullt då? Man minns ju själv hur man var som 16-åring?
– Exakt, när man man själv var liten så såg man upp till A-lagsspelare, i mitt fall i IFK Värnamo. Jag pratar mycket med de här unga grabbarna om hur man tar sig vidare i karriären. Jag har ju varit i deras sits för inte alls längesedan och vet vad som lockar istället för att träna, lägga sig i tid, nyttig mat och disciplin. Jag hoppas att de lyssnar på mig och att det blir skillnad på orden när de kommer från mig.
Även Adam Egnell är en av A-lagsspelarna som tränar ungdomar och Amr Kaddoura är målvaktstränare för fyra ungdomslag i Landskrona BoIS.
– Jag hade själv önskat ha fler A-lagsspelare på mina träningar som yngre. Man var alltid extra skärpt när man pratade med någon i A-laget. Man tog in saker lite bättre, det satte sig mer i skallen. Det blir ett nyttigt komplement till den tränarröst grabbarna har i vardagen.

När Robin Dzabic anslöt till Landskrona BoIS från IFK Värnamo var det inte någon omedelbar pangsuccé. Prestationerna har svajat en del, men samtidigt blivit bättre och stabilare över tid.
Den tålamodsprövande ”process” som det ofta talas om i elitidrottssammanhang har i BoIS fall inneburit ett långsiktigt förtroende för Robin Dzabic. Med samma sportsliga ledning har han fått förtroende från Max Mölder och Billy Magnusson och tagit tillvara på det utan att stressas när han hamnat utanför startelvan.
Inför stundande säsong ses Dzabic som en av lagets viktigaste kreativa pjäser i offensiven. Han gjorde ett vackert mål mot BK Häcken i cupknallen på hemmaplan och har dessförinnan haft en väldigt tydlig offensiv roll i lagets försäsongsmatcher.
I just nämnda match mot BK Häcken tvingades han dock utgå kvarten kvar, haltade av efter att ha ”trampat igenom” och stod över matchen mot Östersund, som BoIS förlorade med 0-1.
Först och främst: hur är det med kroppen?
– Det är fortfarande problem med hälen. Överbelastningen i ena benet är nästan borta, men just nu gör hälen väldigt ont och jag är väldigt begränsad med fotbollsskor på mig. Nu kan jag visserligen gå som vanligt, men steget till att träna fullt ut är en bit bort. Med sådana här skador är det svårt med en prognos så vi tar det dag för dag.

Tre mål på 23 matcher 2022.
Sex mål på 25 matcher 2023.
Målsättningen för 2024?
– Ingen speciell. Inte sett till poäng. Jag vill bidra med så mycket som möjligt så ofta som möjligt.
De två tidigare säsongerna i Landskrona BoIS har Dzabic haft en ganska tydlig offensiv mittfältsroll. Ibland på en kant, ibland centralt.
Nu verkar han få en roll högre upp i banan. Kanske rentav som forward.
Hur vill du beskriva din roll i Landskrona BoIS under de här åren kontra den du får i år?
– Det kommer nog att variera hur jag spelar även i år. Det har varierat rätt mycket under åren. I fjol var jag mycket till vänster på mittfältet; ibland högt upp i banan och ibland lite lägre. Max vet att han kan nyttja mig på många olika positioner. Offensivt centralt på mitten är där jag trivs bäst, där finns mitt bästa jag. Egentligen är utgångspositionen inte så viktig, bara jag får agera fritt och hitta mina ytor.
Vi ser att spännande saker händer i BoIS spel när du och Kofi Asare får spela bredvid varandra?
– Ja, vi tänker likadant när någon av oss har boll. Vi tänker likadant kring kombinationer och väggspel och har absolut en slags kemi.

Är du själv nöjd med hur det har sett ut för laget, spelmässigt generellt, under försäsongen?
– Jag tycker att det sett bra ut. Vi har lagt fokus på en del saker där det var knackigt förra säsongen och tar steg framåt både prestationsmässigt och resultatmässigt. Jag blev inte orolig inledningsvis trots 2-7 mot Sönderjyske och allt det där. Man måste titta på vilka vi faktiskt mötte. Det var nyttiga matcher att få för att själva få alla saker på plats. Man kommer nog se att vi tagit med oss mycket från Sönderjyskematchen, hur de spelade, in i vårat eget spel.

Kontraktet med Landskrona BoIS förlängdes i höstas, till och med säsongen 2025.
Men det betyder som bekant inte alltid att spelarna stannar så länge. Snarare att priset vid en eventuell försäljning pressas upp.
Eftersom BoIS varit väldigt tydliga med att klubben måste sälja flera spelare varje säsong för att klara budget, och du är en av spelarna som anses vara mest attraktiva för klubbar högra upp i seriesystemet, tänker du själv att detta kan bli din sista vår i Landskrona?
– Nä, inte på att det är min sista vår. Det är klart att man vill utvecklas och ta steg, oavsett var man jobbar. Men jag tittar inte så långt framåt.
– Landskrona är en klubb som har sålt många spelare och har fått ett rykte för att ha duktiga talangfulla spelare som vill vidare. Det kommer alltid finnas i huvudet att man vill ta sig vidare, men om det är nu i vår eller om några år vet jag inte. Just nu sitter jag skadad och försöker komma tillbaka till planen. Det är den enda verkligheten jag måste hantera just nu.
Är du typen som kan gå till vilken klubb som helst, typ Österrikiska bottenlag, för att du känner att livet är kort och cashen ska in – eller har du speciella önskemål eller drömmar?
– Jag går inte till vilken klubb som helst. I så fall hade jag kunnat flytta tidigare. Ska jag gå måste det vara till någonting mycket bättre än vad Landskrona BoIS är. Det finns många klubbar i Allsvenskan som jag inte ser som ett bättre alternativ, avslutar Dzabic.

Robin Dzabic om juggementalitet och mental träning