Väggen i zonen, YIF:s ärkedrama och ickedrama & härligt obegripliga KHK

Vilken dag!
Var börja?
Rimligtvis med Final 4 i Svenska Cupen där det gick ganska mycket som väntat.
Ystads IF har ett lag som är som gjort för att spela med nuvarande upplägg, med två matcher på två dagar. När kvarten återstod att spela hade man spelat runt ordentligt i laget, ledde med fem och hade avgjort fem minuter senare.
Erik Hvenfelt var fenomenal och gav Oscar Carlén möjligheten att tidigt tänka på söndagens match. Testa lite saker här, spara lite krafter där. Det blev den perfekta semifinalen.

Det stannade på åtta bollar och det fanns en del småsaker som man kan med sig.
Framförallt att det inte är en bra idé att hamna i Anton Månssons rygg. Han håller bort försvarare som en rysk krogvakt på ett mellanstadiedisko i Skurup.
Men även att Hampus Karlsson som fick chansen idag kommer att kunna bli en slutspelsjoker igen. Och framförallt en tillgång för Amo nästa säsong. Jag hade nästan glömt bort hur bra han är.
Samt, såklart, att sockerbagare Hvenfelt blir bättre och bättre för varje vecka som går.

En av anledningarna till att jag trott mycket på YIF denna helg är att samtidigt som laget åkte till hotellet för återhämtning och förberedelser inför finalen så gick Hammarby en fysisk holmgång mot Önnered. Den avgjordes först med fem-sex minuter kvar och de tunga pjäserna, Aspenbäck och Ahlstrand, fick mer eller mindre gå i botten. När de landade på sitt hotellrum tre timmar senare var de sannolikt tröttare med mindre tid för återhämtning.
Det är ytterligare en faktor i sammanhanget som väger över för YIF.

Sedan ska man få stopp på Aspenbäck imorgon också. Lyckas man med det kan man hämta pokalen.

***

I HBL dam körde H65 Höör över VästeråsIrsta med tolv bollar.
Inte för att man spelade som gudinnor. Insatsen var ganska normal.
Men Gry Bergdahl var i en egen liga. 50 procentig och ett enda stort leende. Fem raka straffräddningar ett tag för Väggen från Vetlanda.
H65-maskinen malde och malde och till slut blev det bara isterband kvar av Västeråslaget. En kornig sörja som visserligen är delikat med stuvad potatis och rödbetor men inte särskild konkurrenskraftig på en handbollsplan.

Goda nyhet för LUGI – som har kvar att möta dem i sista omgången.
Och goda möjligheter för Kristianstad HK, som vill ha dem bakom sig i jakten på en slutspelsplats. Går detta Västerås till slutspel ska jag ta en gurka och…. nej, glöm det.

H65 går hur som helst mot tredjeplatsen i tabellen vilket för några veckor sedan hade inneburit en eventuell semifinal mot Skuru.
Nu verkar det bli mot Sävehof.

Om man tar sig förbi kvarten, såklart.

***

Kristianstad HK ja.
Detta mysterium till handbollslag.
I inledningen av säsongen såg de ut som en klonad armé av Henny Reistad. För att över en natt bli A-juniorer från Grönland som varit ute och festat för hårt kvällen innan. Jag fattar att Uffe Schefvert får träningsvärk i hjärtat och tappar håret. Handboll ska ju ha åtminstone ett visst mått av logik.

När KHK tog emot Sävehof släppte de in 40 mål på hemmaplan.
Men vann fantamej ändå. 41-40.
Det var som att se två tsunamis från varsitt håll krocka i ett massivt naturfenomen som fick kontinentalplattorna att dallra. Alla sprang på allt. Alla sköt på allt. Alla skrek på allt. Ibland fick målvakterna bollen på sig, men det var inte deras match direkt.
Få spelare låstes fast med frikast med spelstopp som följd. Det såg ut som att planen var bredare, målen större och bollen mindre.
Hade matchen varit en fest hade jag spytt i någons stövlar och somnat i hallen innan klockan ens slagit sju på kvällen. Men det här var en handbollsmatch fantastisk kul att se på.

Kristianstad bjöd upp till dans efter de toner som Sävehof brukar vilja tuta. Snabb handboll.
Och vann!

Ett styrkebesked och säkert inte helt oviktigt om lagen rentav möts i en kvartsfinal om några veckor.
Kristianstad ÄR bra.
Nu påmindes de själva om det. Ja, resten av handbollssverige också för den delen.

Sävehof?
De kan såklart bättre. Johanna Bundsen hade fyra räddningar på 23 avslut och när hon byttes av mot Annie Linder sjönk räddningsprocenten från 15 till tio.
Då är det svårt att vinna handbollsmatcher – även om man gör 40 mål och har Nina Koppang. Visst, Carmen Martin, Olivia Mellegård, Johanna Forsberg, Ida Sembe och Stella Huselius fanns inte heller med. Några av dem är tillbaka i slut spelspelet, men laget tappade med största sannolikhet seriesegern i Kristianstad. Tre poäng upp till Skuru och inte ens seger mot Nackalaget på bortaplan kan nu lösa situationen. De måste förlita sig på att Skuru tappar poäng även mot Skövde eller Hallby borta.
Vad jag vet har Alexandra Bjärrenholt fortfarande båda armarna kvar på kroppen och då blir det svårt.

***

Mer Ystads IF. Efter damernas seger mot Boden hemma i Ystads Arena är det många som tagit ut avancemanget till Handbollsligan i förtid.
Problemet?
Tre matcher återstår.

En av dem var borta mot Örebro under lördagen och det höll på att gå helt åt pipsvängen.
Underläge och ett anfall kvar. Då kvitterade Lena Zivanovic Cvejic till 20-20 med sex sekunder kvar.

Puuuuhhh… En mardrömsresa hem från Örebro förvandlades till en mysig Mellofest med bensinmacksgodis.

Därmed behåller YIF greppet med en poäng inför de avslutande två omgångarna.
Torsk – och Boden hade gått förbi på bättre målskillnad.

Görs jobbet mot Skånela, som slåss för att undvika degradering och sedan borta mot Alingsås (som liksom Örebro inte har något att spela för tabellmässigt) så är det klart.
Men ingenting ÄR klart.

Ekmarks sju punkter: Mitt i skitstormen – plötslig vind i LUGI:s seger