Ystad: Sveriges hetaste handbollsstad när damerna gör succé
På söndag får med allra största säkerhet Ystads IF för första gången ett lag i högsta serien.
Seger mot Alingsås på bortaplan och kontraktet till Handbollsligan är säkrat. Samma Alingsås som gjorde ett mål på 42 minuter mot Heid senast. På straff. Helt utan något att spela för, knappt ens sin förlorade heder.
Att utnämna Ystad till Sveriges hetaste handbollsstad är inte svårt. Sorry Partille. Staden som nyss fick ett herrlag som vann cupen och kliver in i SM-slutspelet som en av förhandsfavoriterna. Damerna gör succé och såväl invånarna som näringslivet sluter upp. Kansliet är en dröm, arenan fantastisk, personalen högkompetent, strukturen stabil, ungdomslagen konstanta nationella topplag och återväxten är bättre än…någonsin. Staden är både ikapp och förbi Kristianstad i många avseenden. Samtidigt som många andra klubbar arbetar med att undvika konkurs och tappar i sportslig slagkraft – så lyfter YIF mot högre höjder.
Personligen har jag följt YIF:s utveckling på damsidan under knappt tio år och människorna som varit centrala i satsningen ännu längre. Mitt första reportage om laget, på Skånesport, publicerades i december 2016.
Då tränade Pierre Gaum, numera i HK Malmös damlag som ska kvala till Allsvenskan, ett lag i division två. Det pratades om Vision 2020 – att laget då skulle spela i det som då hette SHE. Normalt sett är sådana visioner ett ord på ett papper. I YIF:s fall var det betydligt mer än så och anledningen till att det blev lite försenat så berodde mest på direkt otur och en omvärld som inte gick att påverka. Samtidigt var klubben tydliga med att det inte var någon panik med avancemang till högsta serien, kunde det inte göras utan bärkraft för fortsatt utveckling och etablering var det inte speciellt viktigt.
Min slutsats: Ystads IF är redo för att etablera damerna i högsta ligan och med lite sikt bli ett Europaspelande topplag.
Min korta motivering: Klubben har byggt långsiktigt, skapat underlag för egen rekrytering, skapat framgångsrika flicklag med kompetenta tränare, skapat intresse i staden och skapat en attraktiv profil som en jämställd klubb som spelare VILL representera. Dessutom finns det ett växande handbollsgymnasium och flera lokalmedier som lyfter just damlaget. Det är inget ”projekt”. För projekt har en uttalad början och ett givet slut.
YIF har börjat med att krypa, när man slog sig samman med Pandora, började sedan gå på egen hand och är nu i begrepp att sträcka ut löpsteget ordentligt. Ärligt talat borde YIF:s steg från division ett till Allsvenskan ha gått snabbare. Otur med målskillnadsmarginaler, och sedan en pandemi som frös serierna, gjorde att klubben stampade på samma fläck något år längre än vad som var tänkt.
Just det var frustrerande då – men sannolikt nyttigt för den närmsta framtiden.
Michelle Fyhr Seifert, själv tidigare elitspelare, är damansvarig i klubben. Hon började på kansliet 2015 och blev två år senare sportchef på damsidan.
Då fanns det 100 flickor i Ystads IF, många av dem hängde med sedan sammanslagningen med Pandora.
Idag finns det 350 damer och flickor – och det ökar för varje år.
– Nu har vi lag i alla åldrar från boll och lek upp till junior- och seniorlag. Det har varit det viktigaste steget. Tidigare har vi slagit ihop lag i olika åldrar, nu finns det 18-26 tjejer per grupp, säger Michelle.
Som Ystadsbo är hon uppväxt med en speciell kultur runt handbollen.
– Föds man som pojke i Ystad förväntas det nästan att alla någon gång i livet ska testa på handboll. Och många som gjort det blir kvar i sporten. Just det vill vi skapa på flick- och damsidan också, men det tar tid att bygga upp en sådan tradition. På pojk- och herrsidan har kulturen funnits i 100 år och sträcker sig över generationer.
Något elittänk på damsidan har fram tills för åtta-nio år sedan inte funnits. Inte i närheten som nu åtminstone.
– När jag kom till klubben, närmast från spel i H65 Höör, fick jag en chock. Pojkarna gjorde allt för handbollen. För flickorna kunde en fika med mormor gå före träningen. Det var utgångspunkten och mycket har hänt sedan dess, men det är inte ett beteende som förändras över en natt.
Hur har du jobbat för att skapa en annan attityd till träning och sporten på flicksidan?
– Allt börjar med att få unga tjejer att vilja vara i hallen och göra jobbet. Skapa samma träningskultur samma pojkarna haft länge. De ska träna lika mycket och uppleva lika mycket runtomkring sporten. Mitt lag, F09, har åkt på cuper och haft sammankomster med grabblaget i samma ålder sedan de var fem år gamla. Vi har jobbat mer som en familj och nu vill tjejerna själva ner i hallen för att, träna, lattja och skapa sammanhållning i andra sammanhang.
Ystads IF har även instruktörer på fysträningen för alla tjejer och killar från 15 års ålder.
– Jag har sett en jätteutveckling i samband med det! Strukturerad fysträning från grunden, som de dessutom har med sig i resten av livet, har varit extremt värdefull.
En annan god förutsättning är samarbetet med grundskolorna samt handbollsgymnasiet som fins i staden.
– På pojksidan finns det tolv platser på NIU. På flicksidan fem. Vi vill naturligtvis ha fler på flicksidan och förutsättningarna för att öka är goda. Vi kan dessutom erbjuda akademihus där studenter kan bo tillsammans i samma fastighet och således erbjuda en helhet. Ystad är, och ska vara, en attraktiv stad för handbollsspelare såväl för herrar som för damer.
Nu börjar alltså resultaten att komma. Inte bara på pojksidan där ungdomslagen avlöser varandra i toppen av den svenska handbollshierarkin. Damernas utvecklingslag slutade sjua i division två och tredjelaget vann division fyra.
Numera finns det alltså tre kvinnliga seniorlag och dessutom flera lag i eliten även på flicksidan.
– F16-laget var ytterst nära att ta sig till steg 5 i USM, men föll på målsnöret. På söndag har F14-laget chansen att gå till steg 5 och om de skulle lyckas blir de det första flicklaget från Ystads IF att nå USM-finalhelgen, dit för övrigt två pojklag redan kvalificerat sig till och eventuellt även ett tredje.
Vem som tränar F14-laget?
Just det, Michelle Fyhr Seifert.
– Jag en sådan ångest inför söndagen. Vi kan skriva historia med första flicklaget i finalspel i USM samtidigt som damlaget kan gå upp i Handbollsligan.
Så det blir Ystad istället för Alingsås?
– Konrad (Rasmusson, YIF:s tränare) har förbjudit mig att åka med. ”Du åkte med laget en gång och då förlorade vi” säger han, vilket stämmer – det var borta mot Heid.
Det publika intresset för Ystads damlag är en annan detalj som skapar underlag för etablering i eliten. Den här säsongen har det varit över 1000 åskådare tre gånger. I seriefinalen mot Boden kom det knappt 2000 och eftersom laget i vanliga fall spelat i halvhall har läktaren varit full. Naturligtvis en bieffekt av att herrlaget parallellt vinner titlar och bygger ett varumärkare som aldrig varit starkare.
342-382-449-190-353-1276-412-324-389-1995-1138.
Det är publiksiffrorna YIF:s damer haft på hemmaplan under säsongen. Snittet på 659 är det tredje högsta i Sverige på damsidan, endast LUGI:s snitt på 704 (delvis tack vare dubbelarrangemang och Lundaspelen) och Sävehof (delvis tack vare dubbelarrangemang) är bättre.
– Vi har jobbat hårt för att skapa intresse för spelarna i damlaget och har dessutom lokal media som bevakar oss flitigt. Ystads Allehanda och Radio Active är duktiga på att skriva, prata och rapportera om oss. Det blir intresse kring laget när man har den stöttningen. Även de som inte är sportintresserade kommer på matcherna!
Även spelarna borde gilla uppmärksamheten?
– Ja, det är klart det är roligt att få uppmärksamhet och känslan av att stå i centrum. Det gör stor skillnad om man spelar för många som engagerar sig, det påverkar motivationen och mycket annat. Det vet nog alla som spelat på elitnivå i handboll.
– Mot Boden kom det 2000 åskådare. Tänk att som tjej spela med sådan förutsättningar. Alla inblandade kommer ihåg stämningen. Det var livets match i tekniska fel, men vi vann – och folk kommer att minnas stämningen.
Foto: MN Photo
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se