Billy Magnusson om truppbygge, scoutingarbete, MFF-samarbete och klubbidentitet

Billy ler stort ändå.
Han trivs både i Spanien och i sin nya roll som mer uttalad sportchef. Och det är det senare vi fokuserar på i detta sammanhang.
När fick du första gången beslutsrätt när det kommer till vilka spelare som ska värvas, säljas och lånas in/ut?
– När jag och Max Mölder blev huvudtränare 2019. Då fanns det ett ”fotbollsråd”, men det var bara diskussioner då och då med personer som Stålhammar, Linkan och några till. Jag blev en slags sportchef tillsammans med Stålhammar, men det var jag som gjorde det praktiska sportcheferiet. Det var där allting började och det löpte på tills Michel Ekberg kom in som klubbchef i BoIS hösten 2020.
– Det förändrade inte så mycket mer än att han kunde ta en del administrativa saker och vissa förhandlingar. Då hade sportrådet försvunnit.

Hur skiljer sig din roll nu jämfört med när du även var tränare?
– Framförallt har jag mer ansvar runt scouting. Jag ser mer matcher ute på idrottsplatserna, främst i Ettan Södra och ”Supertvåan”. Superettanmatcher ser jag lika mycket som tidigare, men inte lika mycket som Max Mölder så han scannar av den marknaden väldigt intensivt.
Har du allt i huvudet eller sitter du och nöter in anteckningar i ett excelark?
– Excel gällde både nu och då, men den största skillnaden med min roll var att jag tidigare inte jobbade så mycket mellan fönster utan mer mellan matcher när man fick tid över. Nu förbereder jag för både ett och två transferfönster framåt, hittar spelare som kanske kan vara intressanta till sommaren eller nästa vinter.
Överblicken på den egna akademin i BoIS måste också ha blivit bättre?
– Såklart är det så. Jag lägger mycket mer tid på att följa våra egna spelare i framförallt U17- och U19-lagen.
Scoutar du i andra klubbars akademier också?
– Nej. Det finns säkert klubbar som gör det, men vi har Kalle Willstrand som styr det. Jag måste ha järnkoll på kvalitén på U19 men också U17. Dels för att jag måste konkurrensutsätta a-lagsspelarna, men också för att ha någonting att väga mot när det blir aktuellt att ta in spelare utifrån.

Finns det en tydlig strategi och struktur när det kommer till bryggan mellan ungdomslag och A-lag?
– Vi har en ambition att ha 30 procent egna spelare. Ambition är ett centralt ord. Det är ett riktmärke. Vi har regelbundna träffar och många diskussioner med tränarna för de olika lagen där Amir Jakirlic fungerar som en övergångstränare.
Vad finns det mer för sportgrupper i sammanhanget?
– I BoIS har vi något som kallas ”Tekniskt hjärta” där jag, Kalle Olsson, Kalle Willstrand, och Stålhammar träffas en gång i månaden. Vi kör en dragning med respektive person om läget i olika sammanhang för att knyta ihop säcken.
Utvecklingen på unga spelare kan gå snabbt, från en vecka till en annan kan polletten trilla ner. Hur ofta tränar U19-spelare med A-laget?
– Beroende på hur A-truppen ser ut vissa veckor så finns det x antal platser att ”fylla ut” på träningarna. Vi måste ta in U19-spelare utifrån det. Men vi vill också premiera spelare som får vara med och träna två gånger i veckan som en slags morot och för att stärka banden rent allmänt. Det är sådana diskussioner som kommer upp under ”Tekniskt hjärta”. Så vi har inget fast upplägg, utan anpassar oss utifrån lägesbilden.

I BoIS-podden tog du nyligen upp vikten av bättre scoutingverksamhet. Mycket av det faller naturligtvis på dig, men hur vill du att klubben förbättrar just scoutingverksamheten i framtiden?
– Ju större organisation vi har med fler personer som vi avlönar så scannar vi av ännu mer. Jag är huvudansvarig och György Millinkhoffer är kvar i en roll. Vi ser matcher parallellt. Han jobbar närmast mig kring just det och så finns Jonas Olsson som vi kan ta hjälp av i Stockholmsområdet.
Vilka klubbar har du ”ringat in”?
– Vi har brutit ner det till främst Ettan Södra. Vi ska se de spelarna x antal gånger under en säsong. Gällande Supertvåan säkerställer vi att vi ser alla lagen. Ju närmare laget är Landskrona, desto mer ska vi se dem. Där ska vi ha kontroll. Där ska vi inte missa någonting!
– Tittar man på Malmö FF så har de främst relationer nationellt och i hela Europa. De letar mer i stora vida världen. Vi konkurrerar med HIF och TFF i första hand.
När det kommer till att hitta de lokala förmågorna och bygga ett lag kring det kan man kanske säga att BoIS leder den ligan?
– Ja, det var väldigt tydligt tidigare när vi var i Ettan. Då var det nästan extremt lokalt med bara skånska spelare. Nu har det blivit mindre tydligare en viss period.

Som sportchef i olika klubbar letar man efter olika saker.
Vissa letar färdiga spelare som passar in i en viss form. Men den möjligheten har inte Billy.
Han arbetar med att hitta potential, som klubben kan få utveckling på med allt som kommer kring det, som sportslig framgång, vidareförsäljning och så vidare.
– Just det är vår nisch och man ska ta lärdom av vikten att hitta potential för att sedan komma ihåg att mycket handlar om att skapa förutsättningar för det. Ibland glömmer man bort spelare som inte är försäljningsobjekt, men är väldigt viktiga för laget och klubben. Spelare vi verkligen inte vill sälja, för de måste finnas i laget för att vi ska få utveckling på de som kommer in.
Vilka tänker du på då?
– Det har varit flera genom åren. Erik Hedenquist, Philip Andersson och Amr Kaddoura är tre bra exempel. Nu har vi plötsligt många som varit med i tre-fyra år vilket gett oss en intressant stomme. Därför är förlängningarna ibland undervärderade. Philip Anderssons berömda ettårskontrakt är en sådan sak. Robin förlängde. Svante förlängde. Det innebär att vi skapar en kultur i laget.
Sådant kanske glöms bort när man utvärderar en sportchef?
– Min uppgift är att skapa en grupp som fungerar. Då behövs det spelare som stöttar andra. Sumars betydelse för Melker Heier, och till viss del även Filip Ottosson, var stor.

Vad ser du för liknande ”relationer” i truppen på det här träningslägret?
– Nu är jag glad för att exempelvis Max Nilsson hänger mycket med Victor Karlsson, det kommer han må bra av. Förutom bra tränare vill man ha spelare i omklädningsrummet som man tillförlitar sig på. Potential är viktigt, men jag vill att halva truppen är spelare med potential, och den andra halvan är ledare som visar vägen. Den balansen gillar jag. Det krävs rätt stomme i laget för att få utväxling på spelare med potential. Jag återkommer till Philip Andersson som exempel. Han är så mycket mer än bara en bra mittback och värd så mycket mer för klubben än många tror.
Under träningarna i Salou spelar Andersson mycket intill 21-årige Gustaf Bruzelius.
– Det betyder säkert mycket för Gustaf att spela med just Philip.
– Sedan är Bruzelius en 21-åring som också är en ledartyp. Hedenquist var en ledare när han kom 22-åring. Jag letar efter vilka egenskaper de har som människor, inte bara fotbollsspelare.
Hur scoutar man egenskaper utanför planen?
– Det kan vara extremt svårt. Det krävs nästan att man måste se dem när de hanterar motgångar hos sig själv och laget. I vår värld är det även nyttigt med kontakter med gamla tränare och lagkamrater.
Letar man efter egenskaper är det väl speciellt viktigt att se matcher på plats och inte på en skärm?
– Ja, för då ser jag så mycket mer än bara matchen. Det är uppvärmningar, snacket efter och alla sådana bitar.

Ett modeord i den nordvästskånska fotbollsvärlden är ”truppbalans”. Det kan vara för många backar, ett överflöd av innermittfältare eller för få anfallare.
Hur ser du på balansen i truppen nu jämfört med tidigare år?
– Vi har haft en bra balans i fyra års tid, även om det kan bli ryckigt och en del förändringar främst under sommaren. I mars månad har vi alltid haft bra balans.
En skillnad som sticker ut lite är att Hampus Pauli inte lånas ut igen. Han konkurrerar om speltid med Amr Kaddoura och Svante Hildeman.
– Vi vill ge Hampus en bättre möjlighet – och samtidigt få bättre insyn i hans utveckling. Sedan kan man utgå från att vi i försvarsposition i backlinjen har fyra platser – och sex spelare, inklusive två vänsterfötter.
– Mittfältet med Max, Emil, David, Adam, Viktor, Robin, Sam och Maxmed innebär att det är åtta man på fyra platser. Vissa kanske ses som högerbackar, men de är mittfältare i utgångsläget. Vi vill ha två på samma position rent generellt och det tycker jag att vi har.

När det kommer till mittfältarna saknar BoIS en del centimeter, eller kilon om det är viktigare, jämfört med de flesta av sina motståndare.
BoIS har varit ett av de yngsta lagen. Nu är ni ett av de minsta lagen. Är det inte en svaghet att ha för många 1,70-spelare på mitten och på fasta situationer?
– Det är ett aktivt val att hitta vissa spelartyper, oavsett längd, för bollen spelas fortfarande på marken. De vi har måste kunna försvara, men är samtidigt skickliga på att trycka sig bakom motståndarens press. Att sakna kilon kan vara en utmaning i det fysiska spelet, absolut, men lika mycket eller mer handlar om smartness. Spelarna behöver inte alltid gå in i närkamper. Speluppfattningen är central för att kunna göra bollvinster innan en närkamp. Det är dessutom oftast effektivare.
– Jag köper resonemanget med att vi har små spelare, men vi är samtidigt trygga i att vi har spelare som kan försvara både kollektivt och individuellt på hög nivå.
Det kanske är en omodern svensk 90-talsromantiserad bild att man s-k-a vara stor. Men det funkar ju i Spanien, där ni är nu, att spela fotboll och försvara sig hyfsat, trots mindre fysik?
– Vi är inte unika med det här spelsättet i BoIS och har valt ett spelsätt som vi prioriterar. Vissa klubbar tar aldrig in en målvakt som är under 1,90 av en princip. Vi ser hur de räddar bollar ändå, men också att de kan användas i spelet på så många fler sätt. På det sättet står vi för någonting.

Bandet mellan tränare och sportchef kan vara olika starkt. I BoIS är det osedvanligt starkt eftersom Magnusson och Mölder har en lång historik av att träna laget tillsammans.
– Vi har en ständig dialog kring scouting. Jag har mer tid till det nu och Max har mer tid till att fokusera på träningen. Han har också scoutat mycket och ingår i vår ”scoutinggrupp” där det finns en tydlig fördelning.
Vad händer när ni tycker olika?
– Är vi inte överens drar vi olika parametrar en gång till och alla får motivera sina åsikter. Det händer ibland att vi har olika uppfattningar och då har vi en bra diskussion, men det är inte så att någon säger ”du är dum i huvudet”, haha.

Många spelare har matchats, och matchas fortfarande, på flera olika positioner. Flera spelare som Vincent Sundberg, Melker Jonsson, Jesper Strid, Robin Dzabic, Victor Karlsson och någon till har matchats annorlunda än vad som kanske var tänkt från början.
Är BoIS en klubb som genom dig aktivt letar hybridmodeller?
– Så kanske man kan uttrycka det, ja. Vi har ett spelsätt som kräver att en spelare ska vara mobil. En mittback ska kunna vara ytterback eller mittback och så vidare. Vi har ju ett spelsätt som kräver att man ska byta positioner hela tiden. Spelarna som hamnar hos oss utvecklas på det viset. Visst, hittar vi en klockren sexa som är perfekt så ska han spela där, men vi tittar på spelare som har fler egenskaper än en given position.

Samarbetet med Malmö FF har de senaste åren varit väldigt aktivt och framgångsrikt.
Melker Widell, Samuel Kotto, David Edvardsson, Samuel Burakovsky och för den delen Johan Rapp kom alla från MFF:s låda med spelare som ”blivit över”.
Hur fungerar dialogen med MFF?
– Det finns inget skrivet samarbete, de lånar ut spelare till flera olika klubbar och vi råkar vara en av dem. De är Sveriges bästa klubb så det vore dumt av oss att inte se det som en tillgång som kan ge oss bränsle. Det är så vi kan se dem.
Och visst borde väl inte det förändras även om BoIS går upp i Allsvenskan?
– På planen vill vi båda vinna alla matcher, men i övrigt så handlar det om att hitta lösningar som gör spelare bättre och gör nytta för respektive klubb. Jag har en bra dialog med Ola Toivonen, Jeffrey Aubynn och Daniel Andersson i MFF. Dessutom finns det ytterligare en koppling med Adrian Iglesias som varit där som tränare i ungdomslagen.
– Malmö ser spelare som går vidare via oss och vidare ut till större klubbar. Som Johan Rapp i Värnamo, Melker Widell i Ålborg, Samuel Kotto Värnamo och sedan har vi David Edvardsson som de nog också känner att det blivit bra för. MFF ser att det ger resultat vilket gör att de är positiva till oss.

Är kontakten med MFF extra värdefull inför sommaren när du har att hantera skador och försäljningar som dränerar truppen och måste fylla på med nytt?
– I grund och botten vill vi egentligen inte ha lån, men kan det göra laget bättre om en kortsiktig lösning är det positivt. Jag tror inte att för många lån är bra. I fjol hade vi två lån på hösten som var väldigt bidragande, men jag är inte sugen på att sitta med fem MFF-lån.
Hur fungerar det procentuellt när ni lånar in en spelare från MFF – eller andra klubbar? Hur täcks lönekostnaden? Det finns exempel där klubbar betalar 30 procent av lönen när de lånar in en spelare.
– Det är från fall till fall. Vi har lånat från andra klubbar, men Malmö är lätta att ha att göra med. Alla utlåningar från Malmö FF till BoIS har de gjort för att utveckla sina spelare.
– När vi lånat ut spelare är principen densamma. Mycket handlade om att få igång Vincent Sundberg när han tog klivet till Ängelholm. Vecka för vecka steg självförtroendet så det var välinvesterade pengar. ÄFF betalade inte så mycket till oss, men alla vann på det.

Ett av dina potentiella genidrag kan MaxMed vara. En ärkedoldis i ett mittenlag i division två. Vad är storyn bakom den värvningen?
– Första gången jag såg honom var när vi mötte Balkan i DM. Kvaliteten som laget hade, med Firat Sahans ledarskap, påminde lite om BoIS. Bara några dagar efter det hade jag en fin eftermiddag med MFF-HIF i U19-serien i Malmö och IFK Trelleborg-Balkan efter det. Då såg jag honom två gånger på kort tid. MaxMed var dominant mot oss och jag såg att det inte var en tillfällighet. Så jag började ta in info om honom som människa genom mina kontakter i Malmöfotbollen.
– Därefter såg jag ytterligare tre matcher under hösten och landade i att det var intressant så vi bjöd in honom till provträning.
I Landskrona fick han en testvecka och under den tiden pratade vi om utmaningar med att träna på vardagar i Landskrona, medan han bodde i Malmö, utan superkontrakt. Vi kom överens snabbt och skrev på kontraktet strax innan jul.
– Det är alltid lätt att ta en färdig spelare snarare än en potentiell late bloomer, men vi tro på Maxmed. Han brinner för det.
Grabben har tagit stora steg denna vinter?
– Ja, och sedan måste han inse att det är en resa som inte avgörs i maj 2024. Avtalet är till 2026 av en anledning. Jag tycker han har utvecklats, men har tuff konkurrens med David Edvardsson.

Vincent Sundberg är en annan spelare som slagit ut i blom efter en tuff start är ett typiskt exempel på hur BoIS vill värva. För det är inte alls otänkbart att han är en startspelare mot Sandviken i premiären.
– Han hade mycket i sig från början, men det var ett oerhört stort steg att ta med flytt från Stockholm, bo ensam och gå från U19-lag till seniornivå med nya spelsätt. Han blev utkonkurrerad av Jesper Strid och även stod och Alexander Tkacz ibland. När allt kom in på livet så måste man ner i skiten och det tog han sig an på ett bra sätt. När han landade i Ängelholm, på lån, blev han mer och mer ordinarie, fick regelbunden speltid och körde vidare med sin grej. Nu kommer han från en hylla med 20 starter i Ettan, är en stabil spelare där och steget till att starta i Superettan är mycket mindre nu.
Billy poängterar att BoIS värvningar ofta är spelare som behöver acklimatiseringstid.
– Ta Diawaras första vår i BoIS. ;ånga skrattade och berättade hur dålig han var. Vi blev idiotförklarade, igen… Men han började landa i flytten och hittade harmonin i ett nytt spelsätt och började anpassa sig till tempot efter att ha spelat i division två. Det är så vi vill ha det.

Victor Karlsson är årets prestigevärvning. Ung, BoIS-kompatibel och med nyttig allsvensk rutin.
Hur ser du på hans betydelse och inledning?

– En av mina grejer, när jag tog på mig att bli ”bara” sportchef, var att ge tränarna och befintliga spelare en trupp där det även finns spelare som bidrar. När Rapp lämnade fick vi in Rahmani. När vi tappade Melker Widell tappade vi en offensiv poängspelare, men har i Victor Karlsson fått in en spelare med 50 allsvenska matcher som bidrar med mycket löpmeter och viktigast av allt: förmågan att lyfta andra. Vi talade samma språk.

Frederik Ihler om tajming, 2.0-versionen av sig själv och målet att vinna Superettans skytteliga