Frederik Ihler om tajming, 2.0-versionen av sig själv och målet att vinna Superettans skytteliga

Vem ska göra målen i Landskrona BoIS?
Det har varit den kanske största frågan för många sedan Ousmane Diawara såldes till Österrike.
Svaret kan mycket väl vara: Frederik Ihler.
– Jag vet att jag har kvalitén för att bli skyttekung i Superettan, säger dansken med proppfyllt självförtroendelager.

Proffslivet i fotboll handlar väldigt mycket om tajming.
Du ska vara bra i rätt matcher, i form när andra är skadade och i zonen när rätt agent råkar vara på plats. Du ska få rätt tränare när en annan får sparken och du ska inte drabbas av allmänna motgångar i livet inför viktiga stunder.
Mycket kan gå fel och det räcker inte bara att vara bra.

Frederik Ihler vet.
Han är född 2003 och konkurrerade i de danska ungdomslandslagen, senast så sent som 2022, med Rasmus Højlund om samma plats.
På några månader gick den senares karriär spikrakt uppåt och köptes av Manchester United, medan Ihler hamnade i Skive i den danska tredjeligan.
Ihler var bevisligen en av Danmarks bästa spelare i sin årgång. I Aarhus slussades han sakta men säkert upp genom akademiverksamheten och gjorde redan som 16-åring a-lagsdebut i Superligalaget
– Första gången jag gjorde ett avgörande mål i den högsta danskaligan var jag 18 år. Jag hade spelat en hel del i ungdomslandslagen och kände verkligen att jag under 2022 var på väg att växa in Aarhus.
– Det var då det började gå galet.
Laget började hacka, kaos präglade vardagen i klubben och tränare David Nielsen fick sparken. In kom Uwe Rösler, som tre år tidigare tränade Malmö FF. Rösler MFF till dubbla gruppspel i Europa League, men vann inget SM-guld. Han fick också en hel del kritik för att han mer eller mindre stängde dörren för yngre spelare och prioriterade de rutinerade.
En historia som upprepades i Aarhus.
– Jag fick inte den bästa starten med Uwe och mitt intryck var att han inte gillade de yngre spelarna. Det gick okej de första veckorna, men sedan köpte de en fjärde etablerad anfallare. Jag hamnade på bänken och ville spela fotboll, inte titta på, så klubben gick med på att låna ut mig.

Valet föll på Valur. En isländsk klubb som mer eller mindre utlovad speltid.
– Efter tre veckor där fick tränaren sparken. In kom en isländsk tränare som bara pratade isländska. Jag hamnade i kylan igen. Så jag ringde Århus och sa att jag absolut inte ville sitta själv på Island utan att spela.
Problemet då?
Tajmingen…
– Transferfönstret var bara öppet i tre dagar till. Hade jag spelat en enda sekund för Aarhus hade jag inte kunnat lämna klubben på ett år, så det var inte riktigt aktuellt. Så det blev en paniklösning i form av utlåning till Skive.
Skive var en klubb i den danska tredjeligan, Danmarks svar på Ettan Södra.
– Att gå ner två divisioner var verkligen inte optimalt och jag kände direkt att det var en för låg nivå för mig att utvecklas vidare på. Samtidigt hände det en del saker privat, som att min far blev väldigt sjuk och det inträffade ett dödsfall inom familjen. Allt skit på samma gång. Det var en tung period.
Skive slutade nią av tolv lag och fick kvala sig kvar den säsongen. Ihler noterades för elva mål.
– Personligen gick det okej, men det är ett helt annat och lägre tempo än där jag vill vara och hör hemma. Superettan är mycket professionell i jämförelse.

När Skives säsong var över våren 2023 upphörde även kontraktet med Aarhus. Någon förlängning var inte aktuell.
Ihler kom till en insikt:
–  Jag behövde komma bort från Danmark. Skapa en 2.0-version av mig själv. Jag ville spela fotboll och skapa en ny Fredrik Ihler. För att få nystarten lockade tanken på ett nytt land med en ny marknad.
Vad sa du till din agent?
– Det fanns inga önskemål från min sida och det var faktiskt han som tyckte att jag skulle överväga just Landskrona. Jag visste ingenting om BoIS, men det var mycket som kändes rätt. Landskrona var ett annat land, men det var inte Östersund som skulle vara för långt bort från familjen och flickvännen i Danmark. BoIS är också en klubb som varje säsong vill och ska sälja två-tre spelare till andra klubbar och om jag får träff i Landskrona BoIS finns det förutsättningar att bli en av dem.

När Ihler kom till Landskrona BoIS mitt under säsongen 2023 hade han nyss haft ett personligt helvete och ett års harvande i en liga han inte ville spela i. Dessutom anslöt han efter några få veckors semester. Han var med andra ord inte i toppform, varken fysiskt eller psykiskt.
– Jag hade ett långt och tufft år bakom mig och kom till ett BoIS mitt i säsong. Kanske försökte jag lite för mycket i början och det var svårt att hitta en passande roll. Jag vill vara den siste spelaren i bollen som rör bollen innan vi gör målen nu hade ”Oussi” den rollen. Min första start var mot Brage och efterhand kändes det mer som att jag passade in i laget.
För många blev Ihler en spelare som gjorde andra bättre genom sin offervilja i löpningar i presspel. En grovjobbare. En terrier. Men det är inget Ihler identifierar sig själv med.
– Själv ser och såg jag mig som en renodlad sniper, så har det varit i hela min karriär, men man försöker naturligtvis att anpassa sig.
Var det en otacksam roll?
– Alltså… Jag gör med glädje allt arbete, men det är mål jag vill göra. Då är det bara att jobba sig in i laget. Få respekten och förtroendet från lagkamrater och tränare först. Lyckligtvis fungerade det bra i BoIS med att få just deras förtroende, vilket det kanske inte gjort i en dansk proffsklubb eller i andra svenska klubbar om jag kommit mitt under säsong.

Frederik Ihler gör en sak väldigt tydlig. Han är fotbollsspelare. Han har en karriär att tänka på och är extremt fokuserad på att leverera resultat i Landskrona BoIS – för att det ska kunna leda till någonting ännu bättre för både honom och klubben.
– Jag är en fotbollsspelare i en främmande stad i ett annat land. Landskrona passade mig perfekt just nu i livet. Det har aldrig varit min dröm att bo ensam i Landskrona med min familj och flickvän kvar i Danmark, men det är det bästa för mig just nu. Jag trivs med laget, människorna i klubben, bor nära IP och viktigast av allt: jag känner att jag tillför någonting.

Tillför ja.
Det är, skulle någon som följer det här laget på nära håll kunna påstå, rätt uppenbart att Ihler får en roll i 2024-versionen av BoIS som han gillar bättre. Mycket har sett bättre ut under vårens träningsmatcher (ett mål i cupen) och träningar.
– Jag vill vara vara den spelaren som, om jag inte kan spela – så gråter tränaren.
Även om det lär mer till för att Max Mölder ska spilla tårar så får Ihler fram sin poäng. Och han menar att BoIS med en delvis förändrad grunduppställning och ett anfallsspel under ombyggnad kommer att passa honom bättre.
– Jag är en djupledsledsspelare, men fick sällan eller aldrig långa bollar att jobba med. Många gånger när jag löpte på ytor kom inte bollen, som spelades runt eller fastnade någonstans. Jag hoppas det förändras och mycket oftare får chansen att gå mer rakt på mål.
Vad kan det leda till?
– Jag vet att jag har kvalitén för att bli skyttekung i Superettan, säger Ihler, och får det att låta lika självklart som att solen ska gå upp imorgon bitti.
– Nu är jag i toppform nu, senast jag var det var för knappt ett år sedan, men på en lägre nivå med lägre tempo.

När Landskrona BoIS spelar premiär mot Sandviken nästa helg är Ihler bättre, klokare, starkare och med mer självförtroende.
– Inför den här säsongen behöver jag ingen inspelningstid. Nu är det klart. Nu är det Frederik Ihler–time!
Idag är du 20 år. Var ser du dig själv som 25-åring när karriären förhoppningsvis lyfts?
– Jag vill ut i den stora världen, till den  professionella världen. Jag är 100 procent säker på att det kommer att ske. Frågan är mest när. Det ska finnas tajming, du vet…
Kontraktet med BoIS är skrivet på 3,5 år. Tre år kvar alltså, men både klubb och spelare är inställda på att det kan bli försäljning innan 2026-säsongen är avslutad.
– Gör jag 20 mål innan sommarfönstret stänger vore det en extrem situation som klubben får hantera, men jag kan även bli skadad och inte spela alls. Vi får se…
Det är naturligtvis en utopi med 20 mål på en halv säsong. Men! Om det bara skulle bli hälften av det under en hel säsong – alltså tio mål, så skulle det vara ett bättre än vad Diawara noterades för efter att ha spelat mer eller mindre non-stop en hel säsong.
Inte för att Ihler skulle vara nöjd med tio mål på 30 omgångar, men det besvarar åtminstone frågan i ingressen om vem som ska göra målen när Diawara är såld.

De 20-gradiga medelhavsbrisarna får palmerna att vaja sömnigt och Ihler påminner lite, som många elitidrottare gör, om en katt. Minimal ansträngning när det inte är allvar. Han har onekligen en hög kravbild på sig själv.
Du säger att du är i toppform fysiskt. Kan det bero på att du för första gången sedan tidiga tonår fått en väldigt lång träningsperiod, utan landslagssamlingar och annat under klubbuppehåll?
– Inte för att jag gillar ett så långt uppehåll mellan serieavslut och seriestart, men visst kan det ha varit nyttigt. Personligen är det dock jobbigt mentalt att spela SÅ många träningsmatcher under vintern för allt handlar ju om att vara bra till första riktiga tävlingsmatchen. Det är först då det blir på riktigt.
Och det är då det ska lossna?
– Jag är redo och tror verkligen att det kommer att lossna. Får jag något mål i början kommer jag komma in i det där stimmet, och då ska ni få se…
Ihler får det att låta som att Billy Magnusson faktiskt har ”den spetsspelare som måste värvas in” – som många i BoIS-leden ropade när Diawara hamnade på bänken i en Österrikisk bottenklubb.
Kanske är det så att Ihler, med ett halvår i Landskrona i ben och sinne, nu är redo att axla skyttekungens roll på allvar.
Avslutningsvis, vad tycker du om träningslägret i Salou?
– Jag älskar det! Speciellt att vara tillsammans så mycket med grabbarna i laget. Det hade varit tungt att sitta i en lägenhet hela vintern. Här umgås vi vid sidan av planen och det bryter av i vardagen. Jag hade verkligen sett fram emot det här och njuter nu.

Misshandlad, rånad och frälst