Arkivkollen: Beutler på psykbrytskurs

Tidigare publicerad artikel från 2018.

Vi snackar psykbryt med målvakter. Den här gången med Dan Beutler – psykbrytens helige fader.

Lugn, artig och tillbakadragen privat. En galen uppretad hyena på handbollsplanen. Men det krävdes en speciell kurs för att Dan Beutler skulle få sina patenterade psykbryt. Dan är en av de målvakter som tydligast genomgår någon slags förvandling från vardagsliv till match. Minsta lilla räddning och han kan vråla och vifta med armar med en svart galen blick.

Håller du med?
– Ja. Det kan slå om något otroligt. När jag blir så enormt fokuserad på min uppgift så får jag någon form av tunnelseende. Kroppen är fylld av energi och allt är inriktat på mot- och medspelare. De gånger jag är likgiltig spelar jag alltid sämre.
Men det är inte bara när Beutler gör räddningar som han får psykbryt. En mildare form av galenskap kan även riktas mot hans egna lagkamrater.
– Jag skriker ibland ut mina aggressioner till medspelare – när jag tycker att de inte gör vad de borde göra. Det har hänt flera gånger att jag till nya spelare har fått be om ursäkt i förväg och förklarar att jag är en människa privat och en helt annan på planen… Innan den här säsongen med Malmö förklarade jag det för laget – att jag måste in i den där bubblan och att det då kan slinka ut ett och annat.

Ut med energin. Primalvrål till slag mot sandsäckar förändrade Dan Beutler – både som målvakt och som privatperson.

Kan du rikta din energi på motståndare för att försöka påverka dem?
– Absolut inte. Men visst, en hel del målvakter pysslar med sådant. Personligen tycker jag att det visar på en otrolig brist på respekt.
Beutler nämner genast ett exempel.
– När IFK Kristianstad spelade oavgjort mot Kielce i Champions League så tog Simic en straff det sista som skedde i matchen. Tobias Reichman hade satt i princip allt innan, men efter den räddningen så gjorde Simic en gest mot sin motspelare som inte känns okej.

Hur hade du reagerat då i en liknande situation? Säg att det står 21-21 och det är minuten kvar – och du kniper en straff. Du lär ju skrika som en galning?
– Jo, det är mycket möjligt. Men i så fall riktat mot publik, lagkamrater och alla på bänken. Det behöver förresten inte vara en straff. Det kan vara när jag gjort en räddning på ett väldigt svårt niometersskott. Sådant som kanske inte ser lika svårt ut, men som kräver väldigt mycket av en målvakt. Då kan jag bli väldigt glad och exalterad och…

Få ett psykbryt.
– Ja. Jo…
Men den idag adrenalinstinna Beutler har inte alltid haft den stilen på planen. Som ung var han betydligt försiktigare i sina utspel på planen.
– Ja herregud. Det är en jätteskillnad nu mot då. Jag är en annan mäniska nu jämfört med då.

Varför då?
– Det började när jag fick mitt första kontrakt i Bundesliga och kom till Flensburg. De hade en general manager som direkt satte mig på akut aggressionskurs. Jag var nog väldigt tveksam då.

På vad?
– Aggressionskurs.

Lägg av. En motsatt anger management-kurs?
– Ungefär så. Grundsyftet var att jag skulle visa publik och medspelare ”att jag var där”.. Ju mer känslor en spelare visar desto mer respons får laget från publiken och när jag kom till Bundesliga var jag ganska snäll och tyst. Lite för tyst, tyckte de.

Vad går en aggressionskurs ut på?
– Jag fick en karateinstruktör som lärare. Mycket handlade om att kanalisera energi på rätt saker. Man kunde stå och slå på sandsäckar och skrika ut slagen. Jag kan helt ärligt säga att det gjorde mig till en bättre målvakt. När jag senare fick kontrakt med Köln var jag en betydligt aggressivare målvakt på alla sätt.
– Och det har även hjälpt mig privat också. För all den där energin man bär inom sig, ibland kan det vara frustration, sorg, lycka, besvikelse eller ilska – den måste ut någon gång. Kan man på handbollsplanen förvalta allt det i sitt målvaktsspel är det en fördel. Men det gör mig även mer balanserad i vardagen.

Skulle du rekommendera det för andra målvakter?
– Absolut. För min del blir jag en bättre målvakt om jag släpper ut alla känslor inombords under matcherna istället för att hålla det inom mig.

Foto: Bildbyrån