Mina fem intryck från Gefle–HIF 2–3: HIF:s första premiärseger på fem år

HIF tog sin första premiärseger sedan 2019. Gefle besegrades på Gavlevallen efter en stark rödblå första halvlek – och en mycket dramatisk andra akt.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.

Gefle–HIF 2–3

0–1 Taylor Silverholt (23, straff), 0–2 Benjamin Acquah (27, assist Wilhelm Loeper), 1–2 Adrian Edqvist (47), 1–3 Wilhelm Loeper (59, straff), 2–3 Adrian Edqvist (76, assist Antonio Yakoub)
Publik: 1866

HIF (4-4-2): Kalle Joelsson – Benjamin Örn, Jon Birkfeldt, Wilhelm Nilsson, William Westerlund – Wilhelm Loeper (Daniel Bergman, 90+4), Ervin Gigovic, Lukas Kjellnäs, Milan Silva Rasmussen (Arian Kabashi, 60) – Benjamin Acquah (Simon Bengtsson, 83), Taylor Silverholt (Adam Hellborg, 83).

Ej använda avbytare: Nils Arvidsson, Adrian Svanbäck, Amar Muhsin.

Gefle (5-3-2): Oscar Jonsson – Adrian Edqvist, Jesper Merbom Adolfsson, Martin Rauschenberg, Kevin Persson (Samuel Adrian, 73), Sebastian Friman (York Rafael, 67) – Iu Ranera Grau, Lukas Browning Lagerfeldt, Constantino Capotondi (Antonio Yakoub, 73) – Leo Englund, Jacob Hjelte.

Ej använda avbytare: Tobias Johansson, Alvin Lättman, Albin Hjelm, Philip Ekman.

1. Tre premiärpoäng

HIF reste till Gävle för Superettan-premiär efter år av hemska starter på säsongerna.
De reser hem med tre poäng efter två välförvaltade straffar och ett vackert Benjamin Acquah-mål.
Den första premiärsegern för HIF sedan 2019.
Den första HIF-segern i Gävle sedan 2013.
Efter allt som hänt var detta en drömstart på säsongen – trots det täta, långa, slutminutsdramat.

2. Den fina första halvleken

I första halvlek slog HIF till med några av årets bästa 45 minuter.
De höll matchen i ett järngrepp på konstgräset. Under första halvtimmen spelade de stundtals ut Gefle.
HIF fick en billig straff, förvaltade den – högt upp till vänster (Taylor Silverholt).
Gefle hade svårt att komma igenom HIF:s 4-4-2-formation, som inte tokpressade, men som när man väl klev fram ofta vann bollen.
Hemmalaget var nästintill ofarliga på sista tredjedelen. De hade totalt ett avslut i halvleken: Ett skott från Sebastian Friman på ett inlägg från Adrian Edqvist, där Kalle Joelsson gjorde en reflexräddning nere vid främre stolpen.
En minut efter det vann Benjamin Örn bollen på egen planhalva. Wilhelm Loeper gick förbi en gubbe, löpte fram och skickade in bollen centralt till Benjamin Acquah, som vände och vred och satte sedan snyggt 2–0 från 15 meter.
Efter det hade Gefle mer av bollinnehavet – men utan att skapa något alls.
HIF hade ytterligare bra lägen i första halvlek (en nick av Benjamin Örn på en hörna och ett avslut av Milan Silva Rasmussen, snyggt framspelad av Ervin Gigovic).
Läget var sådant att matchen kändes näst intill avgjord i paus.

3. Gefles forcering

Avgjord var matchen emellertid inte.
Gefle fick en hörna i första anfallet efter pausen. Efter att HIF inte fått bort bollen i andravågen kunde Adrian Edqvist skicka in ett reduceringsmål. Matchen var öppnad på nytt och därmed startade också en nervös andra akt av den här föreställningen.
HIF klev fram i positionerna, repade sig och Ervin Gigovic var nära att skjuta in 3–1 efter en hörna, då Gefle-kaptenen Martin Rauschenberg rensade på mållinjen.
Istället fick HIF straff några sekunder senare, då Lukas Browning Lagerfeldt ansågs ha sparkat Wilhelm Nilsson i ansiktet i röran framför mål.
Trots vilda Gefle-protester fick HIF dagens andra straffspark.
Wilhelm Loeper satte 3–1 från elva meter i 59:e minuten.
Förra säsongen hämtade Gefle upp ett 3–1-underläge på Gavlevallen mot BoIS och kvitterade sent till 3–3.
Nu försökte de göra samma sak igen.
Med cirka 20 minuter kvar började HIF se ganska trötta ut och Gefle fick ett litet tryck mot HIF:s straffområde. I 76:e minuten gick Adrian Edqvist förbi flera spelare, spelade Kevin Yakoub och fick tillbaka bollen inne  straffområdet. Snyggt satte han sitt andra mål och nu var det match på allvar.
HIF gick på knäna när Gefle matade fram boll efter boll och under en lång stopptid kom minnena av de poängtapp i slutminuterna som HIF drabbades av flera gånger förra säsongen.
Jakob Hjelte fick fritt nickläge mitt framför mål i 96:e minuten – men avslutade över.
Minuterna gick. Boll efter boll seglade in i HIF:s straffområde. Klockan stod på 99:56 när Daniel Bergman nickade bort ett flackt inlägg. När bollen landade blåste domaren av matchen.
HIF hade ridit ut stormen.

4. Trots allt: Bra försvarsspel

Trots att det blev rejält dramatiskt under slutminuterna var den där Hjelte-nicken den enda riktiga målchans som Gefle skapade i andra halvlek, utöver de två målen.
Klebér Saarenpää satte in fler och fler försvarsspelare mot slutet. Backarna skickade undan det mesta Gefle lastade in i straffområdet. De stred och kämpade mot de ljusblå – och tröttheten – över hela banan. De gjorde tillräckligt för att hålla fast vid ledningen.
Från första halvlek vill jag lyfta fram Ervin Gigovic och Benjamin Acquah, som var företagsamma centralt. Wilhelm Loeper var pigg och fick med sig två poäng från matchen. Milan Silva Rasmussen kom igenom mer än i de flesta försäsongsmatcher och gjorde en av sina bästa insatser hittills i HIF-tröjan.

5. Snäll domare?

HIF:s straffar var inte de mest tydliga i världshistorien, det var de inte.
Jag undrar när HIF senast fick två straffar i samma match. Kan det varit i cupåttondelsfinalen mot BoIS 2011? Kunniga läsare får gärna höra av sig med facit.
Gefle-spelarna var i alla fall tydliga med att beskylla domaren för sin förlust i TV-intervjuerna och de är inte helt fel ute.
Men fotboll handlar om att göra det mesta av vad man får och det gjorde HIF idag.
Nu sitter HIF med tre poäng på kontot, men också med ett tydligt identifierat förbättringsområde inför hemmapremiären mot Brage om åtta dagar:
Försvaret av det egna straffområdet efter fasta situationer kunde kostat poäng idag.
Det får spelare och tränare jobba med under veckan.
Men ikväll får de lov att vara riktigt glada. Det har de förtjänat.
Och det har alla rödblå i Nordvästskåne också.
I år blev det ingen mardrömsstart på säsongen.
Det var länge sedan sist.

Foto: Bildbyrån