Gustaf Bruzelius – talangen som ska slå igenom i BoIS

Det är tuff konkurrens om mittbackspositionerna i Landskrona BoIS.
Under försäsongen fortsatte Gustaf Bruzelius att flytta fram positioner, för att vara ”given” intill Philip Andersson i 4-0-premiären mot Sandviken.
Nu vill stockholmaren, med skånskt blod i både fäderne– och mödernelinjen, fortsätta utveckla sin ledarstil och på köpet göra BoIS till ett topplag.

Förra säsongen växte Gustaf Bruzelius sakta in i Superettan.
16 matcher, åtta starter och åtta inhopp.
Han kom till Landskrona som ett typiskt BoIS-förvärv. Billy Magnusson har varit tydlig med att spelare från Ettan ska scoutas ordentligt, skillnaden nu var att ”Bruce” kom från den norra serien och Sollentuna.
Knappast någon tillfällighet. Sollentuna har sedan laget kom upp i Ettan spelat en fotboll som till stora delar påminner om BoIS bolltrygga och passningsorienterade fotboll. Dessutom finns en koppling till Tobias Celedon, tidigare i BoIS och numera akademiansvarig i AIK.

Under försäsongen, i Svenska Cupen och i premiären har Bruzelius övertygat.
Få misstag, fin passningsfot, fullföljer pressen högt upp i banan (vilket ledde till ett mål mot Sandviken) och allmänt chefig.
Han har stärkt sina aktier avsevärt på några månader och lyfter fram träningslägret i Salou som en av detaljerna som gör det enkelt att spela i BoIS.
– Lägret hade en stor påverkan på gruppen. Vi umgicks 24/7 i en vecka och då lär man känna varandra på ett annat sätt.
Och det är väl viktigt om man ska ägna sig åt modeordet ”relationsfotboll”?
– Så är det ju. Jag tror att alla kämpar extra om man är en bra grupp.
Kan man vinna serier rentav om den kollektiva kraften är extra stark?
– Om man inte kan värva toppspelare får man hitta andra sätt. Lanskrona visar det på sina sätt och det skapar en dragningskraft till klubben.

Gustaf Bruzelius är uppväxt i Norra Stocholm. Danderyd för att vara exakt.
Men genetiskt sett är han en ”påg”.
– Mina föräldrar kommer båda från Skåne. Mamma växte upp på en bondgård på Österlen och pappa kommer från Lund.
Tidigt hittade Gustaf till idrottens värld. Han testade handboll och tennis, men föll för fotbollen och lade allt annat åt sidan när tonåren närmade sig.
– Den lokala fotbollsklubben, Danderyds SK, lämnade jag som nioåring för fortsatt spel i IFK Stocksund.
Där fanns två ovanligt starka kullar. 00-kullen och 02-kullen som Bruzelius tillhörde.
– Vi vann Gothia Cup som tolvåringar (bilden ovan). En hel drös av spelarna det laget spelar nu i Ettan Norra och några spelar ännu högre.
Efterhand splittrades laget. Bruzelius hamnade i AIK:s organisation.
– Jag spelade mycket i deras U16-lag, fortfarande i det skedet som mittfältare.
När skolades du om till mittback?
– Efter ett tag fick AIK en del mittbacksskador som gjorde att jag fick vikariera. Sedan blev jag kvar…

Som 21-åring i elitfotbollen – hur jobbar du med målbilder?
– Jag har lärt mig att man ”ska” ha tydliga målbilder; vad man vill åstadkomma. Men jag tror att det är svårt att planera så. Spelar man tennis kan man ha som mål att vinna SM. Jag arbetar mer med små mål än stora. Mål som är nära och troliga att uppnå. Nyss var det att ta en startplats efter att ha varit mycket in och ut i laget, exempelvis.
När förstod du att du var en ledare på planen?
– De bitarna började tidigt och kom naturligt. Inte för att en kaptensbindel i Stocksunds ungdomslag betyder så mycket när man är liten, men man växer med förtroendet och anpassar sig efter att bindeln sätts på en, säger Gustaf och fortsätter:
– Ledarskap går ut på att andra ska växa och inom fotbollen tror jag på att prata mycket med varandra.
Hur hanterar man det som en ung nyinflyttad kille i Landskrona, ledarskapet alltså?
– Jag tror det är viktigt att från början bygga upp en tillit. Man måste få respekten innan någonting annat.
Hur lång tid tar det?
– Det tar sin tid och är olika för alla. Jag hörs mycket på planen, men inte i omklädningsrummet. Det är fortfarande en process och något man jobbar på hela tiden.
– Jag har växt mycket med förtroendet jag fått. Får man starta flera matcher i rad, som jag gjort under försäsongen, så växer man mycket och det har gett självförtroende. Då hörs man ännu mer på plan.
Annat var det när du kom?
– Jag gjorde ett par misstag, bland annat mot AFC Eskilstuna. Där stöttade Max mig i media, vilket var viktigt då. Tilliten från tränarna har varit stor och det har definitivt hjälpt mig dit jag är idag.

Hur har relationen med BoIS ledare varit under din tid i klubben – och rentav innan?
– Landskrona var klart mest intresserade, även om min gamla tränare i Sollentuna, Douglas Jacobsen, ville ha mig i Sundsvall. Billy och Max var tydliga med att de trodde mycket på mig.
Vad visste du om Landskrona då?
– Helt ärligt hade jag inte bra koll på varken klubb eller stad. Men när jag började titta på vilken typ av förening det handlade om och hur spelar de fotboll kändes det väldigt positivt. Spelarutveckling är någonting de visat sig vara bra på som gör Landskrona BoIS attraktiv för spelare.
Inte minst för en mittback som vill ha mycket boll, som dig?
– Exakt. Jag vill alltid spela i lag som är bollförande och man har absolut mer boll nu än som mittfältare.
Hur upplever du Landskrona som stad?
– Den är fin. Men jag kollade inte bara på staden när tankarna på flytt ner var aktuell. Jag har släkt kvar i Skåne; hela min mammas sida bor kvar och farföräldrarna finns kvar i Lund. Därför valde jag att flytta till Lund där jag bor med min flickvän Thea som pluggar där. Hon sökte in på universitetet och kom in, så stjärnorna stod rätt.
– Allt med de förändringarna har fungerat väldigt bra och det är en trygghet att ha utanför fotbollen.
Har du bara fotbollen?
– Nej, jag pluggar och har i Lund möjligheten att fortsätta den ekonomiutbildning jag redan hade påbörjat på Handelshögskolan i Stockholm.
Du får se en del av Skåne alltså. Vad har du för favoritplats?
– Jag älskar Glumslöv. Ålabodarna är väldigt fint. Jag gick mycket promenader med farmor och farfar där som liten. Vattnet ser ut som om man är utomlands.

Fotbollsmässigt då? Hur tycker du att 2024-versionen av BoIS ser ut?
– Fler och fler delar i spelet sitter. Vi bygger en grund där alla vet vad vi vill och hur vi ska spela. Detaljer som kan göra stor skillnad.
– Sedan kan vi bli bättre på att ”ta ytan” när den ges, hela syftet är att få ytan.
Som mittback är du ingen jätte rent fysiskt?
– Jag är 1,83. 1,84 en bra dag. Jag har inte längden, men tyngden. Annars blir de svårt att brottas med de större anfallarna när de ska skydda boll.

Var ser du dig själv i framtiden, om fem-sex år när du förväntas peaka?
– Det finns inget uttalat, men jag klagar inte på värmen i Spanien. Barndomslaget har hela tiden varit Barcelona.
Du siktar högt?
– Espanyol finns ju också, men nej, jag är inte sugen att spela för rivalerna
Tjejen då, har inte hon några önskemål?
– Thea? Hon hade överlevt den spanska solkusten…

Ekmarks tio punkter: ”Voff voff – BoIS premiärvann med 4-0”