Claes krönika: Hur svårt kan det vara?

Så var det dags igen, en illa tillredd soppa med många förlorare och dålig bismak.
Det handlar om HK Varberg, nekad elitlicens och effekterna av det beslutet.
Det handlar om ett förbund som helt förefaller sakna förmågan till enkel kommunikation.

Låt mig börja med att vara tydlig.
Jag har ingen aning om hur parterna har kommunicerat, vem som talar sanning eller vilka de faktiska siffrorna som diskuterats är.
Denna lilla krönika handlar istället om hur man som utomstående kan uppfatta denna bedrövliga process.
Och det kan jag också vara tydlig med.
Utifrån förefaller detta vara i det närmaste katastrofalt dåligt skött och det ligger en död hund och stinker nånstans mellan Varberg och förbundets lokaliteter i huvudstaden.
Eller var de nu sitter och har sina möten numera.

Först en snabb tillbakablick.
HK Varberg har gjort en riktigt bra säsong i Allsvenskan och var tidigt klara för kval, till och med andraplatsen säkrades tidigt. Laget kunde lufta reserverna i de sista omgångarna för att spara energi, läka skavanker och ladda för ett nervkittlande kval.
Träningen anpassades sannolikt efter detta och för att ha en formtopp när det behövdes som bäst. Eftersom Lugi och Aranäs har gjort riktigt svaga säsonger såg naturligtvis Varberg detta som en jättechans att gå upp i Handbollsligan igen.
Sportsligt kanske skall tilläggas.

Sen skall man gå upp ekonomiskt också och det är där Liganämnden kommer in.
Sedan före jul har Varberg fått indikationer på att de behöver lämna in siffror, då de inte får gå upp i ligan om de har ett underskott. Det senaste bokslutet, det för 2023, visade enligt uppgift på ett underskott på 27 000 kronor. Detta efter en mycket turbulent säsong i HK Varberg. En intern maktstrid gjorde att elitlagets existens hotades, men problemen reddes ut genom en framgångsrik räddningsaktion. 

Dessa 27 000 kronor hänger dock kvar som en tatuering, en ful sådan, dessutom ödesdiger har det visat sig.

Och nu då
Denna säsong har det varit en annan harmoni i klubben och laget vann allsvenskans publikliga, sponsorerna återvände och prognosen visade på ett sexsiffrigt överskott för bokslutet 2024.
Här hade dock Liganämnden åsikter kring bokföringsteknik och bad Varberg att periodisera om. Detta gjordes och de nya uppgifterna skickades in till Liganämnden.
Bifogat med dessa siffror skrev HK Varberg;
-Har ni några frågor får ni höra av er.

Vad hände sen?
Ingen hörde av sig och Varberg kunde förbereda sig som förening, genom att sälja biljetter, annonsplatser och engagera ideella för att spela kval inför storpublik. Bygden laddade, kanske skulle det bli närmaste grannen Aranäs i ett kval. Då sannolikt med utsålda hus som följd och ytterligare förstärkning i kassan. Sannolikt en förstärkning med sexsiffriga belopp.
Billig bortaresa likaså. Optimismen kändes ända ner till Halmstad där jag bor.

I omklädningsrummet efter sista matchen var det feststämning, innan en av spelarna fiskade upp sin telefon. Han tappade hakan rakt ner i bollsäcken på golvet.
Varberg nekas elitlicens fanns att hitta i texten i hans telefon.
Föreställ er känslorna därinne.
Ingen hade minsta aning.
Det måste vara ett misstag och spelare och tränare sökte upp klubbledningen som var ovetande innan förstämning spred sig i hallen. Denna overklighetskänsla går att känna ända in till benet.

Varberg hävdar att de inte har inte fått några signaler på att Liganämndens beslut skulle hamna där det hamnade. Tvärtom var SEH där bara dagarna innan och förberedde klubben på kvalspel. Hur kan det råda sån diskrepans kring sakernas tillstånd i en så liten krets som handbollstoppen? Det är dåligt på så många plan, så jag knappt vet var jag skall börja.

Enligt SHF:s Generalsekreterare Robert Wedberg är det klubbens ansvar att höra av sig till Liganämnden och inte tvärtom. Så här säger Wedberg enligt Hallands Nyheter;
– Om man nu har oklarheter kan man ringa och fråga Liganämnden om vad som krävs och vad man måste uppnå. Det finns ingen stängd dörr på det sättet, utan de svarar ju på frågor.

Här begås ju självmål nummer ett enligt mitt sätt att se på det.
HK Varberg bifogade sina siffror med följande ord;
’Har ni har några frågor..’
I min värld är det en frågeställning. Alltså har Varberg frågat, men Liganämnden har inte svarat. Skall då Varberg mista sin möjlighet till avancemang på att frågan inte var tillräckligt tydligt formulerad? Det vore ju oerhört pinsamt för Liganämnden i så fall.
– Vi kan inte ge er en elitlicens på grund av bristfällig formuleringskonst och retorik..

I Hallands Nyheter citeras även SHF:s tävlingschef  Adam Engström;
– Liganämnden har haft direkt kontakt med Varbergs styrelse.
Enligt HK Varberg är det inte sant det heller.
Hur är det ens möjligt att två parter kan ha olika uppfattning i en så enkel fråga?
Man häpnar.

Vidare kan man läsa följande citat om varför Varberg inte fått några signaler före beslut;
– Det har vi aldrig gjort och kommer heller aldrig att göra, säger Robert Wedberg i Hallands Nyheter.

Det är dessvärre inte sant Robert.

Jag satt i Drotts styrelse när vi fick besked från liganämnden den 1 april 2015.
Beskedet kom via mejl från Liganämnden, när jag klev in på Storgatan efter att ha inmundigat mig ett skrovmål av något slag på lunchen. Det hade varit nervösa dygn för oss dessförinnan och just den 1 april skulle vi möta Ystad IF i sista omgången. Fler än 2000 biljetter var sålda i förköp och vi hade fler än 300 gäster i vårt företagsnätverk som hade bokat bord i samband med en föreläsning i Arenan. Vi pratade mycket om vilket antiklimax det skulle vara om vi vann och gick till slutspel och skulle behöva ta micken från speakern och berätta att vi åkt ur serien.
Skulle vi släppa bomben före eller efter matchen?

Jag scrollade min inkorg igår och hittade mejlet som inleds på följande sätt;
’Bästa Drottstyrelse
HK Drott erhåller elitlicens för kommande säsong. Ni har, till slut, visat att ni har tagit reglerna om elitlicens på allvar….’

Jag kan lova att det mejlet inte kom ur ett vacuum, tvärtom, vi hade stor hjälp av Liganämnden som krävde kompletteringar i stor omfattning.
Detta arbete påbörjades i februari det året, då vi på ett SEH-möte informerades i skarpa ordalag om att vi låg pyrt till.
Från den dagen fram till 31/3 sent på kvällen var vi i korrespondens.
Inte bara en gång, utan frekvent. I styrelsen hade vi i det närmaste dagliga avstämningar och aktiviteter för att kunna leva upp till de krav som ställdes.
Vi hade aldrig klarat det utan Liganämndens vägledning och det var ett teamwork för handbollens bästa just då. Min respekt för Liganämndens arbete steg. Klart klubbarna skall ha ekonomin i ordning om vi skall utveckla handbollen i den riktning vi vill.

I Varbergs fall verkar det ha varit i princip tvärtom.
Den nuvarande liganämnden tycks har resonerat ungefär så här.
Hör de inte av sig till oss så blir det ingen licens, vi tänker inte göra nåt för att hjälpa en allsvensk klubb att klara regelverket i Handbollsligan.
Vi kräver inga förtydliganden eller förklaringar, lagt kort ligger.
De får skylla sig själv om de inte gör nåt.
Sen har man följt kalendern och tittat på klockan. Väntat till sista matchen. Väntat till den är färdigspelad och kastat ut det oåterkalleliga beslutet på nätet utan någon förvarning.
Är det så det har gått till så är det upprörande, ja, det är i så fall i det närmaste en skandal.

Som jag nämner ovan så vägledde Liganämnden oss 2015, med stram och tydlig hand och med höga krav. Det visade också prov på hjärta för oss, de visade stor empati och en hjälpsamhet för hela föreningen.
De arbetade verkligen för handbollens bästa.

I historien om Varberg saknas allt det. Ingen vägledning, ingen tydlighet, ingen hjälpsamhet och ingen empati för alla krafter som kämpat för att Varberg åter skall kunna bli ett ligalag.
Liganämnden förefaller ha agerat helt hjärtlöst.
De har i så fall inte arbetat med handbollens bästa för ögonen.

Man bör veta att det funnits klubbar i Handbollsligan som haft underskott på över miljonen, men som då fått 3 år på sig att visa positivt kapital och redovisa en trovärdig handlingsplan för det. Varberg får enligt uppgift ingen elitlicens pga 27 000 kronor i underskott 2023, pengar som de hade kunnat hosta upp på en kvart om de bara hade informerats om att det var ett krav. Samt för att de har litat på att Liganämnden skulle höra av sig om det var så att något behövde kompletteras eller förtydligas.
Hur kan det bli så här? För mig är det helt obegripligt.
Det är fruktansvärt dåligt skött.

Nu återstår möjligheten för Varberg att överpröva detta hos Riksidrottsnämnden (RIN).
– Ger RIN Varberg rätt, så blir vi 15 lag i ligan nästa år säger Adam Engström.

– Vi utgår från att Liganämnden tagit det beslut de skall ta och då kommer vi vara 14 lag i ligan nästa år säger, Robert Weberg.

Jag tycker att hela historien är pinsam, främst för förbundet som är tillsatta för att gagna sportens utveckling, men självklart kunde Varberg säkerställt att Liganämnden inte efterfrågade ytterligare information.

Hade någon i Varbergs styrelse ringt liganämnden och frågat om något mer behövde göras, så hade sannolikt Varberg kvalspelat i ett hett derby mot grannkommunen nu.
Två klubbar med erfarenhet av Handbollsligan, två klubbar med godkända hallar att spela i.

Nu leder istället serietrean Skånela med 1-0 i matcher mot Aranäs och skulle Skånela ro det i hamn, så undrar jag vad som händer. Vikingahallen kan knappast vara godkänt och nya beslut behöver tas. Och Vinslöv som hade avslutat säsongen fick starta upp den igen höll på att överraska Hallby i en knallhård batalj i Furutorpshallen. Detta parallellt med att Varberg står där med tappade hakor.

Jag känner att detta har skötts så illa så att det skadar handbollens anseende och jag lägger ett stort ansvar på förbundet här. Så här får det bara inte gå till.
Ett sånt här beslut får inte komma som en överraskning för klubben det berör.
Tänk på spelare, tränare, ideella, sponsorer och fans som på detta sätt får ett agg mot ett förbund som har som uppgift att förvalta och utveckla handbollen.

Någon borde i sanning beställa fler speglar till korridorerna på förbundet…