Pontus Wiktorsson avgjorde med drömmål i 97:e – ”Bästa träffen i mitt liv”

Seriepremiären hemma mot IFK Berga såg ut att sluta 2-2.
Då fick Pontus Wiktorsson volleyläge från 20 meter.

Klockan hade passerat 96 minuter.
Supertvåanmötet mellan kamratföreningarna Simrishamn och Berga såg av allt att döma ut att sluta 2-2.
Då, efter en långboll som nickades ner av Dardan Dakaj, hände det. Puskasjuryn fick plötsligt en allvarlig kandidat till årets mål.

https://www.instagram.com/reel/C5bs4ZVNWLx/?igsh=MXI0c2FuZXV0Njc2cw==

Från 20 meter, strax utanför straffområdet i centralt läge, började Pontus Wiktorsson med en pendelrörelse med högerbenet. Bollen hade den perfekta bakåtspinnen, gräsmattan var torr nog för att få perfekt fäste med stödjebenet, målvakten stod perfekt långt ut och alla stjärnor stod rätt samtidigt.
3…2…1…
SMACK!
Som en scudmissil med atomsikte borrade sig bollen upp i krysset så hårt att maskorna lossnade i under ribban.
– Det kändes direkt att de var en sjuk jävla träff. Jag fick den bästa träffen jag fått i hela mitt liv, säger Wiktorsson och fortsätter:
– Det är för stunder som dessa man pendlar från Malmö till Simrishamn. Firandet var helt jävla enormt.
Segergesten: av med tröjan, en tröj-propeller och spända magmuskler som får Tinder att explodera.

Målet innebar att IFK Simrishamn bärgade årets första seger, efter att ha spelat 0-0 borta mot seriefavoriten Kristianstad.
Hur var matchen annars?
– Mycket folk, fint väder och bra plan. Vi inledde bra och fick 1-0 tidigt genom Dardan efter att jag klackat till honom efter inlägg från Malte Mattisson. Berga hade mycket boll efter det. De är spelskickliga och vi blev nedtryckta. Deras kvittering på nick i 20:e var rättvis.
– Ändå ledde vi med 2-1 i paus efter att Dardan stuckit på djupet i en kontring.
– Under andra halvlek stod det länge och vägde fram och tillbaka, det stod och vägde. De skapade inte många vassa målchanser och vi hade tillfällen att döda matchen. I 93:e nickade deras Pappa Diouf stenhårt in 2-2 och i det skedet var vi helt slut. Du vet, 93 minuters sol efter sex månader med regn. Men vi reste oss!
Det ser förvånansvärt stabilt ut även denna säsong?
– Efter en riktigt urusel försäsong så det har funnits frågetecken, men vi visar att det finns karaktär och inställning i det här laget. Och vi gjorde det utan Ludwig Lloyd.
Vad är det för fel på Herr Glaskäke nu då?
– Han har lite problem med sina ljumskar.
Nästa uppgift?
– Högaborg borta. Det blir intressant.