Ekmarks tio punkter efter Skövde-BoIS 0-0 – ”De är Stoke från Wish”

Uppvaknanden kan vara en öm smekning över håret av sin älskade, efter 12 timmars sömn i en mjuk säng med sidenlakan.
Det kan också vara en bussresa till Borås.

Efter 4-0 och totalfotboll i premiären följde Landskrona BoIS upp med att spela 0-0 borta mot Skövde.
Sveriges tråkigaste fotbollslag tog emot i Sveriges tråkigaste stad – Borås.
Och allt blev precis som man kunnat förvänta sig. 90 minuters fotboll som inte gladde någon.
Ett bussbolag mot en för dagen tandlös hund.
Fotbollsmördare mot naiva fotbollsromantiker.

Skövde var sig likt.
Fast sämre och utan långa inkast.
Landskrona BoIS?
De visade samma brister som förra säsongen när ett motståndarlag ställer sig med elva man utanför eget straffområde och vinkar ”kom då…”.

Sällan, eller aldrig, spelade sig BoIS ur en hög press
Utan den tillräckliga explosiviteten, utan den nödvändiga farten och utan den lekfulla fantasin förmådde man inte nöta sönder motståndarnas köttmur.
Nu ska det sägas direkt. Inlandsisen har nyss släppt och defensiven sitter bra, det är få svenska lag som påminner om Liverpool i början av april. Det må vara det fotboll går ut på, att göra mål, men det är så mycket mer ett lag behöver vara bra på. Och det som BoIS tränat mest på är inte att spela fotboll mot lag som Skövde.

BoIS var som en spänstig tungviktsboxare med handfängsel. De skuttade omkring i ringen så motståndaren blev yr. Gjorde lite utfall, några koppsfinter – men utan att lappa till ordentligt.
Kofi Asare sköt utanför och väntade på boll.
Dzbic sköt utanför eller för löst.
Ihler kom inte till lägen.
Frustrationen jäste i 90 minuter och till slut kom den oundvikliga avblåsningen som förkunnade att båda lagen hållit nollan. Något som BoIS sällan lyckats med två matcher i följd, men som förenklas av att antalet avslut på mål var ett till antalet. Ett. Helt harmlöst dessutom.

Ekmarks tio punkter:

1. Bristen på intensitet
Utan premiäreuferin mot ett lag som försökte spela fotboll blev detta en helt annan match.
BoIS är trygga med boll, det vet vi. Men den här våg efter våg efter våg-känslan infann sig aldrig. Fler behöver röra sig mer utan boll, sa Svennis angående svensk fotboll 1991.
Det gäller ännu.

2. Bristen på effektivitet
13-1 i avslut till BoIS.
Tre av de BoIS-avsluten var på mål.
De hade kunnat spela dygnet runt tills midsommar, det hade ändå slutat 0-0.

3. Fotbollsmördarna
Vissa kan inte trixa till tre med en badboll, men Skövdespelarna står inte på planen för att glänsa.
Med sin 9-0-1-uppställning städar de framför egen dörr innan någonting annat ens tänks på och det har lett till lika många poäng som BoIS har efter två omgångar.
Men hur uttråkad måste en Skövdebo vara för att lösa entré för att titta på sådant?
Skövde AIK är som om Euroshopper hade tillverkat ett eget fotbollslag. Det är inte fotboll, men nära nog. De är Stoke från Wish.

4. Adam Egnell
En ändring gjordes jämfört med startelvan mot Sandviken.
Adam Egnell ersatte Victor Karlsson och hade BoIS bästa målchans i första halvlek. Han borde ha gjort mål, eller passat till en fri Ihler, men drog på ett skott som gick över.
Mål där och Skövde har behövt anfalla. Då hade det kunnat sluta 0-6.

Hur som helst. BoIS mår bra av att Egnells ljumskproblem inte håller honom borta.

5. Mer att ta av i försvaret
Max Nilsson kom inte lika fint in i matchen.
Gustaf Bruzelius borde kanske ha blivit utvisad i slutminuterna, men klarade sig från ett andra gult kort.
Rassa Rahmani har fortfarande lite handbroms i när han går till anfall.
Och på bänken slickar sig Hedenquist och Jonsson om munnen och bara väntar på att någon ska tappa formen, bli avstängd eller (i värsta fall) bli skadad.

6. Oförmågan att förändra en matchbild
Max Mölder gav Burawosky en halvtimme, Karlsson 20 minuter och Lindman tio minuter.
Utan att någonting förändrades.
Strid, Hedenquist och Jonsson förblev på bänken.
Det enda sättet en matchbild kan ändras mot ett bussbolag är att göra mål – eller aktivt ge bort bollen till dem och tvinga dem att anfalla. I övrigt är det som en bäck som nöter ner en damm, det må ta tid, men tålamod av det måttet finns sällan i fotbollens värld.

7. Realitycheck
Att vinna en hemmamatch inför mycket publik efter en allmän fullträff är en sak.
Man ska man vinna serier ska det även levereras på topp ”A rainy day in Stoke”.
Eller en gråmulen eftermiddag i Borås.
Det är svårare än man kan tro och det m-å-s-t-e bli bättre denna säsong om hoppet om Allsvenskan ska förbli ett hopp.

8. Nästa uppgift
Oddevold hemma borde passa BoIS bättre.
Mycket fysik. Mer fotboll. Till och med mer skåningar i laget. Slog TFF borta, men efter att ha sett de senare i Östersund kanske inte det är den värsta meriten.
Först fick BoIS-folket en vecka i en rosa himmel. Nu är man tillbaka i verkstaden.

9. En poäng
Kanske är den guld värd i november? BoIS kom trots allt inte från Borås lottlösa.

10. Filip Sachpekidis
Uttagningsbar i denna match, men inte med i truppen.
Det ska bli oerhört intressant att se om han, i en förmodad forwardsroll, kan bryta mönster. Och när han är redo rent fysiskt…