Burakovsky om vägen tillbaka – ”Som att leva ett annat liv”

Det är många hjärtan som slår hårt för Landskrona BoIS.
Men det viktigaste att de slår överhuvudtaget.
För Samuel Burakovsky har tiden i BoIS mest inneburit, väntan, vila och ovisshet. Med ett  inopererat chip vid hjärtat och normala blodvärden kan han åter ägna sig åt fotbollen på allvar.
– Jag gillar känslan av att vara på väg tillbaka, säger ”Burra”.

I drygt tre månader har Samuel Burakovsky kunnat spela fotboll och under 2024 har han tagit små stabila steg vecka för vecka. Mot sin gamla klubb Malmö FF gjorde han BoIS enda mål i måndagens reservlagsmatch och det belåtna leendet är svårt dölja för 20-åringen.
Utan att redogöra för hela den personliga kardiologiska historiken går det att sammanfatta problemen som allvarliga, återkommande – och just nu obefintliga.
Allt startade 2021 i en P19-match för Malmö FF där han fick andningsproblem. Hjärtmuskelinflammation sades det då.
Han fick pausa dels för det, dels för en meniskskada och tog sig 2023 an seniorfotbollen i BK Olympic. Där imponerade han som en dribblingsskicklig ytter och blev i juni 2023 värvad av Landskrona BoIS. Kontraktet: 3,5 år framåt. Han var för övrigt en av MFF:s fina 2002-årgång med spelare som Melker Widell, Sebastian Nanasi, Noah Eile och David Edvardsson.

Knappt hann han börja träna och spela med BoIS förrän problemen med hjärtat återkom.
– Förra året fick jag ett återfall. Problemet från början var att ingen visste vad det egentligen var. Jag fick ont i bröstet och svårt med andningen. Blodvärdena var 600 gånger högre än de skulle vara, ett värde som skulle vara fem var 1200. Jag fick ingen riktig diagnos. Bara ordinationen att vila.
– Jag har numera ett opererat ett chip i hjärtat. Det är exakt samma som ”AC” (Anders Christiansen i Malmö FF) har. Skulle något hända skickas signaler till sjukhuset för att se hur kedjereaktionen i kroppen blir. De har koll på mig hela tiden. Det är inte någonting som hjälper hjärtat att slå, som en pacemaker eller så, utan chipet fungerar mest för att registrera.

Rehaben ha bestått att ta det ovanligt lugnt.
– Under frånvaron nu senast har jag mest legat still. Jag fick ta en promenad som max. Man ska inte komma över 100 i puls.
Hur var det?
– Som att leva ett helt annat liv. Dels var det overkligt i sig, hela situationen, sedan blev framtiden väldigt osäker. Man hörde ju läkarna prata och säga saker som ”Kan vi låta honom komma ut på planen igen?” Hjärnan har tagit stryk under perioden man bara fått vila.
Vad gör man för att inte bli galen när någonting sådant händer? Vad sysselsatte du dig med?
– Golf! Jag spelade, och spelar fortfarande, mycket golf. Den sommaren gick jag från sju i handicap till 2,6.
Vem är näst bäst i laget?
– Bruzelius är vass och och Lindman har en ”Tour-swing”. Det finns några i laget som är rätt fina i golf, dock inte den där snubben, säger Burakovsky och pekar flinande på Max’Med som glider förbi.
Fick du hjälp av någon med det mentala?
– Min agentur, Full Potential Agency, med Marcus Rosenberg, Behrang Safari och Ylli Shabani ställde upp för mig på många olika sätt. Jag var mycket på kontoret pratade och fick annat att tänka på.
Mackan var på matchen mot MFF, men…
– Han är en stekare och stannade inte kvar för att hälsa idag ens, haha. Men vi har bra kontakt och de hjälpte mig mycket i en tuff period.

Mentalt verkar Burakovsky vara på plats.
Fysiskt sett krävs det ändå en hel del för att gå från sju månaders vila till att bli en startspelare i Superettan.
– Träningsmässigt har det fungerat bra, jag har fått en fin känsla. De första månaderna handlade det om att hitta fysken och skallen. Jag kom inte igång ordentligt förrän innan träningslägret i Salou. Då kom jag förbi min motståndare och gjorde mål på träningar. Det var skönt att känna att den biten satt.
Samtidigt är det inte april 2024 formen ska sitta där. Kontraktet är utformat för att bygga någonting bra över tid.
– Jag har tre år till i BoIS och jag känner ingen stress.
Du har alltid beskrivits som explosiv – sitter det i?
– Toppspeeden är kvar. Just nu handlar det om ork; hur ofta man kan göra maxlöpningar. Jag är samma spelare nu som då.
Upplever du att det rentav har gått snabbare är förväntat med att på allvar konkurrera om speltid?
– Ja, det tycker jag. Åtminstone mentalt. Men jag har en stark drivkraft. Jag var i Malmö i tio år och fick A-lagskontrakt där. Naturligtvis är jag är inte nöjd med att vara i Superettan, målet är fortfarande att ta nästa steg.
Hur ser du på din roll i BoIS?
– Framförallt är den flexibel. Jag är mest bekväm i en ytterforwardroll.
Som högerytter tänker jag initialt, men…?
– Jag vet inte om jag tränat som högerytter en enda gång, utan har bara spelat vänsterytter i BoIS (där Kofi Asare spelar idag). Som jag ser det kan jag konkurrera om samtliga forwardspositioner.

Att du gick från MFF:s organisation till just Landskrona BoIS, via BK Olympic – var det för att klubbarna har rätt mycket gemensamt i grundläggande spelfilosofi?
– Ja, det var mycket tanken med flytten.
Du kanske talar för fler nu?
– Främst handlar det om vad man gör det till, men det finns stora likheter mellan BoIS och MFF. Annars hade jag inte tagit det steget. Jag skulle nog tro att andra tänker likadant.

Avslutningsvis, vad som du mest fram emot den närmsta tiden?
– Ärligt talat – jag gillar känslan av att vara på väg tillbaka. Att åka bil med Rassa Rahmani och Emil Lindman till träningarna. Känslan av att vara på rätt stig igen.
– Hälsan är central. Tidigare sket man väl i hälsan och tog den för given, men har man inte den med sig kan man inte spela fotboll. Nu har jag kommit in i båda A-lagsmatcherna och har en positiv känsla för fortsättningen. Jag ska bara få det att lossna. Målet mot Malmö FF var ett steg i rätt riktning.

Genomgång: Vem är BoIS nyförvärv Samuel Burakovsky?

Ekmarks nio punkter efter MFF-BoIS 3-1 i Ligacupen