Mattias Lindström om sin nya roll: ”I Degerfors finns inte samma stress”

Degerfors har satt kursen mot Allsvenskan.
Vid rodret står William Lundin tillsammans med Mattias Lindström.
De tidigare konkurrenterna har blivit kollegor som båda gör en slags omstart med färska fotbollsärr i själen.
– Vi står båda för en cynisk fotboll och kompletterar varandra väl, säger Lindström efter några månader på jobbet – som han först tackade nej till.

Mattias Lindströms tränarkarriär har innehållit två sejourer i Tvååker, en i Eskilsminne och en i HIF i olika roller.
När HIF rensade skafferiet våren 2023, efter tre omgångar, fick Lindström lämna fotbollen och var sedan i ”skuggorna” fram till några dagar innan jul. Då presenterades han av Degerfors som ny assisterande tränare och leder nu det Superettanlag som leds av huvudtränare William Lundin.
Men vi kan väl backa bandet ett år. Med de förutsättningar som fanns – kan du med lite mer reflektionstid anse att du och Santos fick en ärlig chans att bygga HIF i Superettan?
– Ja, det tycker jag. Åtminstone en så pass ärlig chans man kan få i elitfotbollen när resultaten inte är med. När resultatet inte går ens väg är det kanske dags för förändring. Jag tror till och med om vi ska vara ärliga att jag och Alvaro fick en längre chans än vad andra hade fått med samma resultat på grund av vår respektive bakgrund i klubben. För att vi hade våra namn.
Hur mår man som privatperson efter ett sådant uppmärksammat uppbrott, vid sidan av alla fina ord som att du ”Unnar HIF all framgång” och så vidare?
– Just när det hände var det tråkigt att lämna sitt lag. Men det ingår i yrket.I början var det ganska skönt att vila och var ifrån ett tag, sedan kom revanschsuget rätt omgående.  Jag mådde bra personligen eftersom det inte var någon som ville sparka mig och Alvaro av personliga skäl, det blev bara så. Jag mådde inte dåligt på något sätt.

William Lundin är en tränare som du stött på mycket under dina år i ettan, då du varit i Eskilsminne och Tvååker och William i Trollhättan. Hur fungerar ni ihop?
– Vi har mött varandra många gånger och haft tuffa strider mot varandra som starka personligheter, på gott och ont.
Ni har även gått UEFA PRO-utbildningen tillsammans?
– Där fann vi varandra direkt, tillsammans med Martin Foyston som tränar Östers IF nu. När William fick förfrågan att ta över Degerfors så ville han ha med mig.
Så blev det också, efter ett tag,
– Jag sa först nej, av sociala skäl.
Men…?
– Men efter lite förhandlingar med främst familjen och delvis med klubben och William så körde vi!
Ni kommer båda med färska ärr från olika slag i det stora fotbollskriget, du från HIF och han från IFK Göteborg. Betyder det någonting?
– Det tror jag definitivt att det gör. Vi kommer dessutom utifrån med en annan blick än vad de är vana vid i Degerfors. Vi kommer från storklubbar med ett djävla revanschsug. Vi brinner fortfarande för IFK och HIF privat samtidigt som den privata revanschlustan är där och kunskapen finns. Det har gift sig väl med Degerfors som är en klubb där man får jobba i lugn och ro. I bygden finns det ett djäkla intresse, skillnaden är att vi får arbeta på det sätt vi vill.
Hur fungerar dynamiken med två så profilstarka, och röststarka tränare som dig och William?
– William är huvudtränare, inget snack om det. Vi fungerar bra ihop och delar på det mesta i vardagen vilket visat sig fungera. Spelarna har haft två huvudtränare tidigare och är nog vana av att ha två starka viljor i ledningen.
Men i matcherna är det främst William som varit aktiv verbalt. Biter du dig i tungan i 90 minuter eller hur hanterar du den biten?
– Man lär sig… Jag tar medvetet ett steg tillbaka. Ibland byter jag av William när han behöver vila och jag behöver avreagera mig.
Har du utvecklats som tränare på grund av det?
– Det har varit sunt både för mig, spelarna och linjemännen i allmänhet. Det har gett ett annat lugn i ledarskapet.

Du bor i Örebro. Familjen är kvar i Helsingborg. Det låter skittråkigt? Är det värt det?
– Både jag och William bor i Örebro och umgås mycket. Situationen är inte optimal, definitivt inte, men fotbollsbranschen fungerar ju så. Det brukar bli kortvariga boenden. Jag tar mig till familjen i Helsingborg när jag kan och det åker upp till mig då och då. Så, om det är värt det? Ja, när vi vinner matcher…

Degerfors är en klubb som haft många ansikten under åren. Från videojuggarna på din aktiva tid till skyttegravsfotboll av brunkargäng de senaste åren. Vad står ni för nu?
– Just nu står vi för attackfotboll. Vi vill attackera och göra mål så snabbt vi kan. När vi inte vinner vill vi vara väl samlade och spelar med klassiskt positionsförsvarsspel. Vi är i Sverige och Superettan. Då anpassar vi oss efter det.
– Både jag och William är cyniska när det kommer till fotboll. Vi spelar för att vinna, det är det enda som finns i våra tankar. Hur det går till är mindre viktigt.
Är det enklare att tänka så i Degerfors jämför med i HIF?
– Ja, det är inte samma press utifrån. Vinner vi matcherna så bryr sig folk inte om hur vi gör det. Jag har lärt mig som spelare och tränare att det är det viktigaste; att hitta ett sätt som fungerar för laget och truppen.
Återigen är du i en klubb som åkt ur Allsvenskan. Ser du några likheter, eller framförallt skillnader, på hur Degerfors hanterat den biten?
– Ja, till viss del. Degerfors har mer erfarenhet av att inte vara en storklubb. De slår nästan konstant ur underläge och det märks. HIF är i samma läge, men de är en storklubb med ett annat arbetssätt med stor extern press. I Degerfors finns inte samma stress. Här blir det inte kaos om det inte blir Allsvenskan. Värvningarna som görs består oftast av spelare som vet vad som verkligen krävs.

Hur ser du på årets version av Superettan?
– Det är lite tidigt att avgöra. Men känslan när jag sett de flesta matcherna är att det är extremt jämnt. Vi, Öster och Brage ska nog vara där uppe.
Sedan drar Lindström på orden med en ton av tydlig skepsis.
– Östersund vet jag inte… Jag trodde Varberg skulle starta bättre, men jag vet hur cynisk Tobbe är och de kan nog klättra i tabellen. Landskrona får vi se. De är bra, men det ska hålla en hel säsong.
Efter 1-1 borta mot Öster i premiären och enkla 2-0 mot enkla Sundsvall efter det– hur ser du på er inledning av serien?
– Vi är bra, det känner jag. Vi ÄR bra. Vi skulle vunnit mot Över och borde ha avgjort i första halvlek. Sedan var det behagligt mot Sundsvall efter tidig ledning och att det drabbats av en utvisning. Nu blir det tuffare med Gefle borta.
Vad pratar du om? Det blir väl inte tuffare mot Gefle? Gefle!?!??
– Jodå, det blir en tuff match, säger Lindström och försöker intala både sig själv och undertecknad just det.

23 april tar Degerfors emot HIF på Stora Valla. Hur ser du på årets version och inledning av HIF?
– Jag såg matchen igår och det ser bättre ut i år än ifjol. Det är stabilare och det finns ett annat lugn. Klebér (Saarenpää, tränare) har varit i Superettan många år och är trygg i sitt ledarskap vilket märks på spelarna. Det finns inte samma stress. Jag känner till spelarna och är positivt överraskad att många tagit sig så snabbt upp till seniornivå.

Mina fem intryck från HIF–IKB 1–1: En blixt av Silver gav HIF poäng i hemmapremiären