Mina fem intryck från Ängelholms FF–FC Rosengård 2–1: Ny seger för ”Granen” efter stor dramatik

ÄFF vände och vann Ettan-derbyt hemma mot Rosengård med 2–1. André Gustafson avgjorde matchen på stopptid.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.

Ängelholms FF–FC Rosengård 2–1

0–1 Granit Stagova (7), 1–1 Max Eriksson (39), 2–1 André Gustafson (90+2, assist Johan Gudmundsson)
Publik: 253

Ängelholms FF (4-3-3): Lukas Bornandersson – William Lindberg, Filip Örnblom, Pontus Kindberg, Niklas Svensson – Max Eriksson (Vilgot Carlsson, 72), Robin Nilsson, Leo Hedenberg (Karl Gunnarsson, 59), – Johan Gudmundsson, André Gustafsson (Jonathan Nilsson, 90+3), Tim Amilon Persson (Philip Comnell, 59).

FC Rosengård (4-2-3-1): Ian Pettersson – Mustafa Owaid (Emil Johansson, 63), Adam Olofsson, Emil Grimbe, Samuel Fröjdh – Granit Stagova (Gustaf Backaliden, 63), Tamazi Tshetkhladze – Elias-Ramin Karimi (Isak Magnusson, 63), Hamid Abdulla (Ajdin Avdic, 75), Emmanuel Igbonekwu – Lucas Alm (Alexis Bbakka, 67).

1. Högdramatiskt på Ängelholms IP

Jag var iväg på andra uppdrag under dagen och såg den här matchen i efterhand, utan att veta slutresultatet.
Därför var jag efter 23-24 minuters spel ganska övertygad om att FC Rosengård skulle vinna dagens match komfortabelt.
Så långt hade de skickat upp sina långa bollar, ägt spelbilden, pressat sönder ÄFF och dominerat med sin fysiska styrka – den som skördade så stora framgångar i Supertvåan förra året.
Under första 20 minuterna gjorde de ett mål och hade åtminstone fyra andra avslut inne i farliga ytor, plus ytterligare intrång i straffområdet.
Men fotbollsmatcher är inte linjära och ÄFF växte sig in i den här matchen, kvitterade och fick den att stå och väga i andra halvlek.
Sedan avgjorde de, plockade första trepoängaren på hemmaplan i år – i 92:a minuten.
Ikväll är de inte bara glada över resultaten i hockeyn i Ängelholm.
De har ganska bra form i fotbollen också.

2. Rosengårds skicklighet

I premiären mot Lunds BK var Granit Stagova nära att skruva in en frispark i krysset, men bollen gick någon decimeter utanför.
Idag fick han ett nytt läge – närmare målet än mot Lund – och lyckades.
Hans frispark från 17 meter i sjunde minuten skruvades och dök in under ribban, otagbart för ÄFF:s Lukas Bornandersson.
Framför Stagova vävde och sydde Hamid Abdulla och tidigare MFF-värvningen Emmanuel Igbonekwu sig mellan ÄFF:s linjer.
Stagovas mittfältskollega Tamazi Tsetskhladze var som vanligt viktig i offensiven när han kom ut på kanten och hjälpte Igbonekwu.
Till höger var de två spelare som utgjorde Hässleholms IF:s högerkant förra året, Mustafa Owaid och Elias-Ramin Karimi, företagsamma.
Rosengård kom från 5–1 mot Torns IF och matchbilden påminde länge hur det såg ut för en vecka sedan på Malmö IP.
Även om Rosengård till slut förlorade den här matchen och bara har tre poäng av nio möjliga, tycker jag att spelet de visar upp ser ut att kunna räcka en bra bit upp i tabellen i år.

3. Erikssons projektil

Förra året var ÄFF mästare på att gräva sig ur jobbiga situationer. De var så bra på det att de klarade sig kvar i Ettan på ett bragdartat sätt, mot alla odds.
Något liknande visade de upp idag.
De började få bättre träff med lite längre bollar kom närmare Rosengårdsspelarna i pressen och på köpet fick de fasta situationer runt Rosengårds straffområde.
Leo Hedenberg slog i 38:e en fin djupledsboll till en fri Johan Gudmundsson, som inte riktigt fick till avslut eller inspel, men det var ÄFF:s första läge.
Någon minut senare ringde det i Rosengårdskassen.
Förra helgens segerskytt i Torslanda, Max Eriksson, slog till igen. Hans välplacerade skott på andrabollen efter en hörna borrade sig in i nätet.
Match igen.

4. ÄFF:s avgörande

Förra hösten verkade det bli dramatiskt ungefär varje gång Ängelholms FF spelade.
Samma sak verkar gälla säsongen 2024.
ÄFF började andra halvlek bäst, men efter hand blev spelbilden både jämnare och öppnare.
Mot slutet var känslan att båda lagen borde vara ganska tillfreds med varsin poäng, vilket inneburit att bägge inlett säsongen med fyra poäng på tre matcher – godkänt facit för två lag som tippats på nedre halvan.
Men så blev det inte. Klockan stod på 91:33 när Adam Olofsson lyfte en frispark mot ett tätbefolkat ÄFF-straffområde. Robin Nilsson nickade bort bollen och inhopparen Vilgot Carlsson kunde sno bollen av Samuel Fröjdh. ÄFF kom fyra mot två, Carlsson passade Gudmundsson som serverade André Gustafsson tomt mål.
91:50 stod klockan på när han slog in avgörandet – bara 17 sekunder efter att Rosengård slagit frisparken.
På bänken kunde ”Granen” jubla. Hans ÄFF är ett vinnarlag för andra veckan i följd.

5. Individuella noteringar

• Karl Gunnarsson, som går till allsvenska Västerås i sommar, spelade inte från start, men visade i en sekvens varför han har kvaliteter för högre nivåer. Hans blixtsnabba frispelning av Max Eriksson hängde Rosengård inte med på.
• Ja, förutom en spelare då – den spelare som var bäst på plan i min bok: Tidigare Torn-kaptenen Adam Olofsson täckte Erikssons avslut i det nämnda läget.
Han gjorde en ny, stark, insats som mittback. Hans uppspel är fina när han får tid och de är viktiga för det här Rosengårdslaget. Han kom visserligen fel en gång när han tacklade ned André Gustafsson bakifrån och varnades, men var annars skicklig i defensiven.
• Rosengårds offensiva spelare har nämnts, men både Igboananike och Abdulla har inlett säsongen starkt och det säger en del om nykomlingen Rosengårds bredd när de kan kasta in spelare som Alexis Bbakka (fint inhopp) och Isak Magnusson. Och då var inte ens Dylan Kosik Sulaiman med i matchtruppen.
• Lukas Bornandersson fick starta sin första seniorseriematch i skadade Robin Strejferts frånvaro. Han kom lite fel på Abdullas friläge i första halvlek, men kändes annars säker.
• Filip Örnblom hade problem med någon situation i början, men annars kändes han stensäker. Nästan varje gång jag ser ÄFF spela tycker jag att den självuppoffrande mittbacken är en av de bästa på planen. Vid närmare eftertanke finns en hel del likheter (givetvis på en annan nivå) med hur tränare Granqvist var som spelare.

Foto: Bildbyrån

Eskilsminne–HIF 1–2: Mina fem intryck från heta Helsingborgsderbyt