Vincent Sundberg om nya rollen, självförtroendet och ytterbacksinstinkten
Bänkspelare Ängelholms FF, i botten av Ettan Södra, för ett knappt år sedan.
Startspelare i Landskrona BoIS, i toppen av Superettan, nu.
Vincent Sundberg är spelaren som bytt lag, position och liv – men aldrig inställning.
Mycket kan hände under ett års tid för en fotbollsspelare. Vincent Sundberg är ett av många exempel på det och ett kvitto på att beslutsamhet och tålamod är väl så viktiga egenskaper i branschen.
Som 18-åring lämnade han Stockholm och AIK:s P19-lag (efter att ha anslutit från IFK Haninge några år tidigare). I A-laget hade han under 2022 suttit på bänken tre gånger, Allsvenskan och i Conference League men steget till att etablera sig där blev för stort. Siktet ställdes om, och in, på Superettan och i december 2022 värvades han av Landskrona BoIS. Den dåvarande sportchefen Erik Edman beskrev Sundberg som ”en rapp och kvalitativ ytterback”.
Några månader senare, den 3 maj, meddelade BoIS att Sundberg lånades ut till Ängelholms FF i Ettan Södra. ÄFF som i det skedet hade en oerhört tung period och Sundberg fick en knackig inledning på många sätt under vår och sommar.
Efterhand reste sig både Sundberg och Ängelholm ur sin svacka, laget höll sig anmärkningsvärt kvar via kval och Sundberg togs tillbaka från Ängelholm efter 16 matcher, varav tolv från start.
Sedan hände någonting under vintern i BoIS. Med sin energiska och intensiva spelstil återfanns Sundberg plötsligt högst upp i banan, som ytterforward. Först som bänkspelare – efterhand som startspelare (inlett samtliga tre Superettanmatcher 2024). Efter 2-1-segern mot Oddevold prisades han som Landskrona boIS främsta spelare.
– Det var en hyfsat bra prestation av både mig och laget, pustar Vincent ut.
Men vi backar bandet ett knappt år.
– Jag var på en annan plats då. Även mentalt. Det var mycket som hände utanför fotbollen som påverkade mig.
Vincent hade nyss flyttat från föräldrarna och tryggheten till en egen lägenhet på andra sidan landet och steget i i vuxenvärlden var…
– Väldigt stort. Man flyttade ifrån allt man var van vid och uppvuxen med. För vissa går det snabbt att anpassa sig och för vissa, som mig, tar det längre tid.
Vad tänker du när du ser tillbaka på utlåningen till Ängelholm?
– Nu kan jag vara glad att jag hamnade i där. Men just då fanns det flera tillfällen då jag tänkte ”Vad gör jag här?” Det kändes inte alls bra att flytta ner och bli utlånad direkt. Det var tufft, men jag är typen som aldrig ger upp. Inte med någonting i livet.
Var det ditt val att bli utlånad?
– BoIS sa att det skulle bli tufft för mig att få speltid. Jag var inte ens 19:e man många matcher. Det var bara att gå dit, kötta och bygga upp självförtrondet.
Känner du, med lite distans, att det rentav var väldigt bra för dig?
– Till 100 procent. Nu efteråt inser jag att det var ett riktigt bra beslut för mig.
Vad hände med dig fotbollsmässigt?
– Mycket handlar om självförtroende. I Ängelholm spelade jag högerback som jag var van vid och hittade formen både fysiskt och mentalt.
Nu har du en annan roll?
– I BoIS kör vi med inverterade högerbackar och det passar inte mig så bra, så då blev det högerytter i BoIS. De t är speciellt. Som ungdomsspelare har mitt offensiva spel varit min svaghet, defensiven var min styrka. Men det är väldigt kul att ta det steget.
Har du kommit tillrätta privat? I början vet jag att du hade kartonger upptejpade för fönstret för att få det helt mörkt i sovrummet och hade en del praktiska saker som tog tid att få ordning på?
– Hehe, jag har fixat allting och sover gott om nätterna. Jag plingade på dörren hos en granne och frågade om de kunde vara lite tystare… Nu fungerar det hur bra som helst. Alla mina rutiner fungerar, garvar Vincent.
Nu har du varit startspelare tre matcher i följd – det måste också påverka det där självförtroendet?
– Ju mer man spelare desto bättre blir självförtroendet. I premiären var jag lite mer spänd, för det var första starten i Superettan. Nu är jag inte lika nervös, nu kan jag slappna av mer.
Vad i ditt offensiva spel vill du utveckla denna säsong?
– Att komma förbi min motståndare och komma till avslut. Jag har fortfarande ytterbacksinstinkten att komma förbi och passa hela tiden. Jag måste våga gå lite mer på avslut.
Kofi Asare, på andra kanten, är precis tvärtom?
– Jo, så är det ju. Jag måste bli lite mer egoistisk och gå mer på mål!
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se