Claes krönika: ”Laget påminde om en lasagneplatta”
Säsongen närmar sig sitt slut, matcherna blir färre och det blir tydligare när det gäller att skönja vilka som är vinnare och vilka som är förlorare.
Att åka ur en serie gör ont, fruktansvärt ont, att gå upp är en j-a fest. Att gå till ett nervkittlande kval, eller att bli snuvad på ett sådant väcker känslor. Vinnare i kval gläds hejdlöst, förlorare vet inte ens om chansen någonsin uppstår igen.
Det är en himmelsvid skillnad på dessa känslor och mitt i detta har vissa lag redan inlett träningen inför nästa säsong, pust..
Till det har vi spelare som är mitt inne i vinna/försvinna-matcher för sin nuvarande klubb och blir presenterade av sin nya klubb parallellt. Det är späckat.
Igår kväll sköt Edvin Aspenbäck ett välplacerat skott i slutsekund i sin förmodade sista match för Bajen. I vägen stod Gustav Banke i sin förmodade sista match för Kristianstad. Returen togs av Anton Hallén som vid förlust just hade avslutat sin sista match i karriären. Nu blir det inte så. Han och Banke får fler chanser, för Edvin är det tomt och slut för denna gång.
Ni förstår själva hur detta påverkar spelarna.
För att inte tala om publik på plats, TV-tittare, klubbledningar och andra intressenter.
Det pirrar till i magen, man kan riktigt ta på känslorna.
Nu är i alla fall semifinalplatserna på herrsidan klara. Det blir Sävehof-IFK Kristianstad och Ystads IF-Önnered och hur kommer det då att gå?
Sävehof – IFK Kristianstad
Två formstarka lag som på olika sätt har vunnit respektive kvartsfinal.
Fast om Sävehof har joggat sig igenom sina matcher mot ett tröttkört och desillusionerat Malmö, så har IFK råkämpat sig igenom en knallhård femsetare mot ett starkt Bajen.
Till saken hör att Sävehof har gjort två stronga insatser mot Bundesliga-sjuan Hannover under samma period. Bägge lagen har följaktligen spelat fem matcher var, varav Sävehof kunnat gå på sparlåga i tre av dem.
Att kunna disponera sitt manskap rätt, när det är tätt mellan givarna, är enligt mig en nyckel till framgång.
Det är en enorm skillnad på att spela 5×60 minuter under en kort tidsperiod, mot att spela 5x 50 min. Den kvicktänkte har redan räknat ut att skillnaden blir hela 50 minuter, dvs en hel match.
Jag tror faktiskt att det var här som Stian i IFK slog Falle i Bajen.
Stian tog höjd för ett långdistanslopp, medan Falle körde sprint. Sånt avgör matchserier.
I Bajens fall måste det vara extra smärtsamt, eftersom de låg tvåa inför sista omgångens match i grundserien, den mot ett uppgivet GUIF.
Hade Bajen vunnit den, så hade de förmodligen varit i semi nu, efter tre eller möjligen fyra matcher. Marginalerna är små, smärtsamt små..
Hur skall det då gå i denna matchserie?
Jo, det är två lag som använder många spelare, där Sävehofs initialt är utvilade och där IFKs urladdade. Mitt i denna serie skall dock Sävehof spela mot Flensburg i två europacupmatcher.
Hemmamatchen där är slutsåld, vilket jag tror är rekord för klubben, med allt vad det innebär. Ett Final 4 i Europa hägrar, vilket kanske skulle vara det största som hänt svensk klubbhandboll, sedan Drott slog Barcelona för 35 år sedan.
Sävehof har alltså två tuffa matchserier igång parallellt och det kommer att kosta.
Frågan är hur mycket?
Jag tycker detta till trots att Sävehof är klara favoriter på förhand, mycket beroende på ett betydligt bättre försvars- och målvaktsspel.
Blir matchserierna jämna holmgångar ger det dock IFK chansen till två segrar hemma.
I så fall kommer allt avgöras i en femte och avgörande match i sardinburken i Partille.
Det hade varit fantastisk reklam för svensk handboll, något att hoppas på.
Ystads IF – Önnered
Ångvälten YIF har växlat upp och blivit allt bättre ju längre säsongen har lidit.
Dock tycker jag inte att laget imponerade alls i kvartsfinalserien mot Alingsås.
Det såg trögt ut igen, eller så gick flera spelare på sparlåga i tron att segern redan var klar och det var ju i så fall rätt..
Önnered har genomgått någon form av metamorfos med ett riktigt starkt spelarmaterial. Vändningen kom när portugisen Carlos Martingo anlände till norra Frölunda. Det första man såg det på var ett markant förbättrat försvarsspel och på senare tid har ett lyft skett även framåt.
Ibland känns det nästan som att laget har ett överflöd på nio meter och det därför har varit svårt för coacherna att hitta rätt uppställning över 60 minuter.
När man nu vände 0-2 till 3-2 mot Skövde, så tyckte jag mig se en mer stringent coachning bland niometarna och det resulterade genom den nu historiska semifinalplatsen.
Med Final 4 i färskt minne sätter jag dock ett frågetecken för moralen i motgång.
I matcherna i Halmstad upplevde jag att laget påminde om en lasagneplatta som fick varmt vatten på sig när laget kom i underläge, de mjuknade betydligt milt uttryckt.
Det kommer inte att hålla mot ett bättre lag.
Samtidigt behöver YIF växla upp för att vinna i det lilla rävgrytet till hall som kommer att möta dem på bortaplan. På något otroligt sätt lyckades Önnered pressa in mer än 1200 pers på 400 platser i matcherna mot Skövde. En otrolig bedrift.
Kanske var Joe Labero inblandad.
Jag håller dock Ystad som favorit till 90/10, även om Önnered kanske vinner en match hemma.
Osvuret är dock bäst.
I slutspel är det ofta helt avgörande att ha en formstark målvakt.
Det är faktiskt nästan alltid en avgörande faktor om man skall lista ut var guldet skall hamna. Och sannolikt är YIF laget med de målvakter som har mest att bevisa i denna semifinalserie.
Avslutningsvis tänkte jag mig på att lista upp en lista på lite smått och gott
ETT SKOTT I KRYSSET TILL
* Bajens fans som gjort Eriksdalshallen till något som är unikt och annorlunda i svensk handboll. Bortaföljet förgyller också. Hoppas att fotbollssektionen kan lära dem att kommersialisera på det nyväckta intresset, det förtjänar handbollen i Sveriges största stad.
* Sävehofs fantastiska matcher mot Nexe och Hannover. Nu väntar fullsatt och Flensburg i utkanten av Sveriges näst största stad. Vågar vi hoppas på ett svenskt lag i Final 4? Det hade varit en fantastisk bedrift.
* Önnered som faktiskt har skapat något lite speciellt i svensk handboll. Där händer mer där än i alla andra klubbar tillsammans, men tiden tas som bekant i mål. Och en semifinalplats får nog anses som årets prestation i svensk handboll.
* SHF visar på ett rekordstort överskott och Sverige har båda sina landslag i OS. Kommersiellt och på plan gör förbundet för närvarande succé. Bra jobbat.
ETT SKOTT LÅNGT UTANFÖR TILL
* Det tjatiga tramset om att Bajen är den enda klubben som gör rätt, och att alla andra klubbar gör fel, när de äntligen har hittat ett framgångsrecept som funkar i lilla trånga Eriksdalshallen i Sveriges huvudstad.
* Alla inblandade i matchläggningen i slutspelet, ingen nämnd ingen glömd. Hur svårt skall det vara att sprida ut matcherna lite i ett slutspel. Kritiken mot TV-avtalet har varit massiv och med lite bättre spridning på matcherna hade TV-paketen blivit betydligt mer prisvärda. Sändningarna är nämligen bra, paketen med höjdpunkter och annat likaså. Det finns faktiskt inte så mycket att klaga på där egentligen. Men att inte kunna sprida ut speldagar och starttider på matcherna är helt enkelt för dåligt. Det är inte så man säljer in sporten eller TV-sändningarna i stugorna.
* Igår lämnade Varberg in sin överklagan till RIN, detta efter förbundets oerhört dåliga kommunikation och hantering av en av sina medlemsklubbar. Samma förbund straffar ungdomarna, istället för klubbarna, när spelarna ställer upp i USM, när klubben kallar på dem. Samma förbund skall in och detaljstyra reglerna i Sveriges största handbollsmanifestation på högst oklara grunder, parallellt med att man marknadsför sitt eget beachevent. Vem lyckas bäst? Åhus eller SHF ?
Samma förbund hade för övrigt årsmöte förra helgen. På hemsidan hittade jag ingen dagordning, inget förslag från valberedningen, ingen verksamhetsberättelse. Efter mötet har jag inte hittat något på deras sociala medier heller. Vad diskuterades egentligen på mötet? Är det officiellt? Var det möjligen Varberg? Åhus? USM? Föreningsdemokrati? Att få fler att spela längre? Publiksiffror? Hur väcka det mediala intresset för Handbollsligan?
Vem vet? Kommunikation, sa Bull.