Ekmarks tio punkter efter Silladerbyt: ”Vittnar om karaktär”
1.050 personer hade tagit sig till Korsavad och årets första Silladerby.
IFK Simrishamn tog ledningen två gånger om, men det var Österlen som vann matchen med 3-2.
Christoffer Ekmark har summerat matchen i tio punkter.
1. Publikfesten
Det sportsliga kanske inte var det viktigaste idag. Två mittenlag (?) som krigade om marginaler bjöd visserligen på fin underhållning, men arrangemanget i sig var en lyckad kraftsamling som hade förtjänat ett par extra plusgrader (helst hade jag sett båda derbyna spels i juni och augusti).
Drygt 1.000 personer och mängder med sponsorer som på plats arrangerade tävlingar och aktiviteter. Det är något av det finaste vi Hari Sverige: när stora delar av en liten bygd samlas på en idrottsplats, äter korv, hälsar på varandras hundar, låter banan springa av sig och gnälla på en linjedomare efter en tveksam offside.
Visa detta inlägg på Instagram
2. Derbyrevanschen.
Österlen förlorade båda derbyna 2023 och hamnade i underläge båda halvlekarna nu.
Ändå reste de sig.
Det vittnar om karaktär och ett helt annat Österlen FF som vi såg 2023.
Sett över 90 minuter var Österlen det lite bättre laget i en match som kunde ha slutat exakt hur som helst.
3. Planen.
God damn it. Vilken sallad!
Hatten av till alla som varit inblandade.
4. Vändningen
I 71:a minuten ledde IFK Simrishamn med 2-1.
Sex minuter senare låg de under med en man mindre på planen. Men det var ingen kollaps, snarare ett rimligt utfall på en rejäl ÖFF-satsning.
Ju längre matchen led, desto starkare blev Österlen, desto mer tyngd fick de i sina anfall.
Gustav Jönssns 2-2-mål kunde, eller borde, ha kommit tidigare och Banush Ibishi:s 3-2-nick var det hög klass på. Det var en kraftsamling som var som ett sätt i knäskålen på hemmalaget, som direkt efter sista målet mer eller mindre loggade ut.
5. Utvisningarna
Jag vet inte vad Ludvig ”Glaskäken” Lloyd sa till domaren efter 2-3-målet. Men det var nog inte Strindbergs mjukaste fraser och det lär krävas en miljard var av ”Fader vår” och”Ave Maria” innan han kommer till någon himmel, om det nu mot all förmodan skulle finnas någon sådan.
Hur sann en sådan verbal feedback till domaren än må vara är inte speciellt taktiskt att dela med sig av den när det återstår en kvart av matchen. Men ibland går det inte att bita sig i tungan. Tro mig, jag vet…
I 96:e fick Simrishamn sitt andra röda kort.
Lucas Olsson, Supertvåans hårdaste pjäs, tog inga fångar i en närkamp när hemmalaget idiotforcerade. Inget att orda om, vilket Olsson heller gjorde.
Jag är orimligt svag för Lucas, svensk beachfotboll-mästare för övrigt. Hans 2-1-mål var en kraftfull forcering och jag tror han vann sina närkamper med i snitt 14-0. Om någon i paus hade sagt ”Ryssen kommer, fly för era liv” och det krävts att jag tog med mig en man till fronten för att ta emot fienden i ett suicidemission likt Inglourious Bastards, då hade jag tagit Lucas Olsson med mig. Och förmodligen fått ryssfan att vända i hamnen.
6. Genombrottet?
Jag har läst mycket om Adrian Nezir. Från att han sköt Malmö FF till SM-guld med P16-laget till att han varit aktuell för flera stora klubbar båda i Sverige och utomlands.
Men det här var första gången jag såg honom.
Efter tio minuter tänkte jag att ”det var en pipig sak som inte vann närkamper”.
Efter 90 minuter tänkte jag att ”det här var ett råämne som både Atalanta och Landskrona BoIS missat”.
Nu har han bara spelat fyra riktiga seniormatcher i sin karriär, men det osar klass om tonåringen som svarade för 1+1 idag.
7. Snyggast på IP
Vissa kommer till derbyn i mjukisbyxor och gympaskor.
Chadie Hotait kom direkt från sin italienske skräddare som nybliven pappa och hade med sin 800-kronorsfrisyr kunnat peka vilken MQ-modell som helst.
SÅ ska en tränare se ut när det är derby.
8. Hässleholms-fortsättningen
IFK Simrishamn ska ta sig an Hässleholms IF borta. Utan avstängda Lloyd och Olsson – och med skavanker på flera andra. Det blir oerhört tufft och efter det väntar en av seriefavoritererna Karlskrona. Detär ett kritiskt skede dör Simrishamn framöver.
Österlen å sin sida tar emot IFK Hässleholm på hemmaplan. Jag tror att laget är fortsatt obesegrat efter det, även om det lätt kommer rekyler efter urladdningar som denna.
9. Österlens lyckade tränarval
Efter kaos och flera tränarskifen förra säsongen valde Österlen att satsa på den relativt orutinerade duo-lösningen Adnan Zukancic och Meta Bajgora.
De har fått en finfin start, trots plumpen mot Nosaby i premiären (1-1), och ett nyttigt erkännande i dessa sammanhang. Och viktigast av allt: Österlen har fått arbetsro. Det var ett tag sedan…
10. Gladast på IP
Det är många som fnyst åt Österlen. Muttrat nedlåtande om ”köpelag” och massa annat.
Och jag kan inte alla ekonomiska turer i Österlen FF genom åren, men jag vet att Tom Ekström är en man som kunnat satsa på sin lokala fotbollsklubb – och gjort det! Han har, tillsammans med många andra ska noga påpekas, varit starkt bidragande till att Österlen FF-satsningen varit möjlig. Han har satt Skillinge på kartan och gjort fotbollslaget som kunnat vara en nedlagd division sex-förening till en klubb som spelat mot Allsvenska giganter i cupen och mätt krafterna i semiprofessionell fotboll. Han har, i en sändning som jag kommenterat, sjungit ”Ålefeskarns vals” med ett leende så stort att ingen kunnat undgå vad det betyder när ett fotbollslag vinner en fotbollsmatch.
Så att se det där leendet och höra hans gälla ”Underbart ÖFF” när laget samlades för att sjunga segersång – det värmde mitt hjärta.
Visa detta inlägg på Instagram
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se