22 april 2024, 07:15

Johan Brannefalk om äventyret på Irland, egna elfirman och Arianas succé

Christoffer Ekmark Ariana FC, Ettan, Fotboll, Nyheter

Fotbollen må ha tagit Johan Brannefalk till ytterkanten av eliten och till flera klubbar på hög nivå i både Sverige och utomlands.
Som 26-åring fattade han beslutet att ta steget ner till semiprofessionell fotboll för att samtidigt satsa på sitt eget företag. Därför hamnade han i Ariana samtidigt som AJ Elservice utvecklades framgångsrikt.

Ariana FC har inför de två senaste säsongerna presenterat en hel del namn som fått många att höja på ögonbrynen.
Rekryteringen av Johan Brannefalk var en av värvningarna som verkligen stack ut.
Efter att ha fostrats i Kvarnby förädlades han i Malmö FF, men att slå sig in i en trupp som spelade Champions League-gruppspel blev inte helt enkelt… Därför lånades han ut, och gick senare helt, till Trelleborgs FF. Bland annat var han med och tog TFF till Allsvenskan 2018 där det sedan blev 17 framträdanden.
Därefter blev det två säsonger i Ljungskile och två i Norrby – innan kosan 2023 styrdes mot Irland och spel i Sligo Rovers.
– Jag blev värvad på ren statistik efter två starka Superettansäsonger i Norrby, säger mittfältaren.

Hur mycket var det fotbollsspelaren i dig och hur mycket var det vagabonden i dig som faktiskt valde att göra flytten? Sligo är ju trots allt inte Barcelona. Inte ens Borås?
– Jag var lite trött på att spela i Superettan så jag ville testa någonting nytt; att spela utomlands i en högstaliga. Efter lite research landade valet på Sligo Rovers.
Hur var det?
– Jag lärde mig skitmycket under det året, både som person och som fotbollsspelare. Det var en annan typ av fotboll; tuffare och intensivare med mycket publik som nästan stod inne på planen. Vi spelade på gamla arenor som tar 5-6000 åskådare och det var alltid fullt. Sligo är en liten stad med 25000 invånare och man lärde sig att känna igen många.
Hur gick det rent allmänt?
– För mig personligen gick det bra, jag spelade de flesta matcherna. Ett mål blev det, jag skruvade in en hörna. I laget fanns det många från olika delar av världen. Min bästa kompis kom från Nya Zeeland, Max Mata – och han kommer snart och hälsar på i Malmö. Tränarkulturen var helt annorlunda, man fick verkligen höra vad folk tänkte och tyckte och det var ord som vanligtvis inte hörs i svenska omklädningsrum…
Jag misstänker att du hade dina tjockaste benskydd på dig också?
– Ja, man fick inte hoppa undan i tacklingarna. Då fick man inte spela.
Vilken roll i laget hade du?
– Högerback. Jag har spelat högerback sedan 2021 egentligen.
Hur var det med pröjs?
– Bra. Bättre betalt än i Superettan och låg skatt. Veckolöner med betalt boende och betald mat.
Shit, varför flyttade du därifrån då?
– Jag saknade Sverige och Malmö. Levnadsstandarden är ganska låg när det kommer till boende och mat. Vädret i sig var en katastrof. Det regnade så in i… Atlantkusten du vet.
Men friterad fisk, pommes och bärs kommer man långt på?
– Det var typ det folk åt… Det fanns en lunchrestaurang som var öppen måndag till onsdag, sedan var det bara pubar som serverade mat. Så jag fick laga mycket eget käk, säger Johan och får det att låta som att han knappt kan koka vatten.

Johan nämner en annan viktig detalj gällande flytten tillbaka till Malmö.
– Under förra året startade jag ett företag som jag ville komma närmre. En elfirma, eftersom jag är utbildad elektriker.
En fotbollsspelare med plan B!?
– Ja, sjukt va?
Det låter som ett vuxet beslut?
– Jag har spelat fotboll på heltid sedan jag var 18 år och har tröttnat lite på det livet. Man kommer hem efter lunch och sedan handlar mycket om att döda tid. Innan man ska gå och lägga sig för att göra samma sak igen; träna och chilla. Kanske gå ut och ta en kaffe om det är bra väder. Jag har alltid försökt utmana mig själv att ta tillvara på dödtiden som finns och försökt att vara produktiv, därför hoppade jag på både en elutbildning och en ekonomiutbildning. Relativt tidigt insåg jag att jag aldrig skulle bli miljonär på fotbollen.
Du har ändå sniffat på eliten – vad drömmer du om gällande fotbollen?
– Jag är bara 26 bast och valde aktivt att ta ett steg ner, så det får bli vad det blir – ett år i taget. AJ Elservice har basen i Malmö. Just nu har vi ett stort kontrakt med Lomma Stenhus där vi har ett tiotal villor igång och bygger. Sedan har vi serviceuppdrag sporadiskt när det dyker upp.
Hur är det att kombinera ett fysiskt krävande jobb med fotbollen?
– Det har varit en omställning. Jag tror det hjälper att det är min egen firma och att jag inte arbetar för någon annan, det är lätt att se resultaten vilket motiverar mig. Det som är jobbigt med de sena träningarna som inleds klockan 20, sedan kommer man hem vid 22 och ska sätta sig framför datorn och sköta det administrativa. Nu när vi gått på gräs är det lite tidigare träningar, men det blir långa dagar hur som helst. Jag gillar det!
– Jag tror för övrigt det finns likheter med att driva ett företag och spela elitfotboll på det sättet att man hela tiden drivs av att bli bättre eller bäst. Man blir inte mätt någon gång. Jag får höra från många att jag är hyperaktiv som älskar att ha flera bollar i luften samtidigt.

Hur fungerar fotbollslivet i Ariana FC? Här spelar du minsann inte högerback utan centralt på mittfältet?
– Jo, lite grand så. Jag kan spela på flera olika roller.
I segermatchen mot Ängelholm spelade du framför Brwa Nouri – vilket måste vara en dröm?
– Ja, han är en exceptionell fotbollsspelare. När man får passningar från honom kan man vända upp när som helst. Han hittar de passningarna i sömnen.
Du har en säsong i Ettan Södra med Ljungskile sedan tidigare – så du vet vad som krävs för att vinna Ettan. Kan Ariana gör det?
– Vi har stor potential med meriterade spelare. Alla är drivna och ledningen pushar oss hela tiden så ingen någonsin blir mätt.
De flesta i truppen har spelat i Allsvenskan eller Superettan. Det finns en bra mix av spelare och alla är 100 procent fokuserade på träningarna.
Som Malmöpåg, kommer du ihåg Ariana när de var i gärdsgårdsserierna?
– Jag började få koll när de hade fyra raka avancemang och man hade polare som gick dit. Främst var det när de tog sig till division två som man reagerade.
Vad tänkte du när de tog kontakt?
– Jag är bra vän med Norlla Amiri (klubbchef) efter tiden tillsammans i Trelleborgs FF och han har varit på mig några år i följd. Nu var det läge
Var slutar det för Ariana 2024?
– Vi vinner, avslutar Johan utan att blinka – och visar att man kan ta Malmöpojken ur Malmö, men aldrig Malmö ur Malmöpojken.