YIF inleder semifinalspelet utvilade – ”Hatet växer i takt med skägget”

Ystads IF hade tre raka, relativt smidiga, matcher mot Alingsås innan kvartsfinalserien var vunnen.
Önnered vände 0-2 till 3-2 matcher i ett jämnt, tätt och fysiskt drama.
Nu möts de i en semifinal där skåningarna är stora favoriter.

Två inmåttade segrar och en med lite tur efter förlängning.
YIF:s väg till semifinal var så smidig den kunde bli, mer eller mindre, och nu har det gått två veckor inför kvällens fight.
Vad har ni gjort under den tiden?
– Först och främst har vi vilat upp oss i såväl skallar som kroppar. Sedan har vi jobbat med fysen och bytt upp en en slags styrkebuffert. Jag tror att man kan resonera på det sättet – för att hålla styrkan uppe under säsongen och nu fick vi den chansen. Sedan har vi försökt hålla igång med något slags matchspel i sex mot sex.
Finns det risk för ringrost?
– Det är viktigt att man hittar tillbaka in i slutspelsbubblan och slutspelskänslan, både för oss och för publiken. Ju längre vi går desto mer stöttning behöver vi.
På vilket sätt tränar man annorlunda inför en semifinalserie jämfört med mellan omgångar mitt i seriespelet?
– Det enkla svaret är att träningarna i stort sett är identiska från två dagar innan match. Det skiljer sig beroende på motstånd såklart, men tankesättet för match börjar alltid två dagar innan och är sig oftast likt.

Var du också sjukt överraskad av Önnereds kvartsfinalvändning?
– Ja, det var jag väl. Jag trodde på förhand att det skulle bli jämnt och innan match ett höll jag det som fullt möjligt att Önnered skulle gå vidare. Det var starkt att vända på underläget för det krävs mycket att vinna tre matcher i följd mot ett så jämnt motstånd.
Upptäckte du nya saker hos dem?
– Nej, egentligen inte. Vi mötte dem i sista omgången i grundserien och redan då var vi medvetna om att de har ett lag med mycket högkvalitativa spelare. Det är ett lag med stor erfarenhet med både skyttehot, fart och valspelare. De har de mesta.
Hur är läget i ditt eget lag?
– Vi hade lite sjukdomar i efterdyningarna av Elliots sjukdom i samband sista kvarten mot Alingsås, men vi ser ut att kunna komma med helt ordinarie trupp.

En detalj som diskuterats är slutspelsträdet, där det nu artar sig så att ni som tvåa möter ett tabellmässigt sämre lag än serieettan Sävehof. Vad tycker du är lämpligt i ett slutspel – om man nu ens ska ha ett slutspel?
– Jag tycker att det är intressant med de här valen som det bästa laget i serien tidigare fick göra. Det gav en viss dignitet till grundseriematcherna som blir mer betydelsefulla.
– Å andra sidan är det rätt grafiskt snyggt. Det är bra för publiken med fina Facebookinlägg, fyller Carlén i med illa dold sarkasm i rösten.
Bundesliga med rak serie då?
– Nu coachar jag fjärde säsongen med slutspel och jag tycker att det är häftigt. I Sverige med en liten liga utan det stora intresset så får vi en höjdpunkt i slutet av säsongen som jag tror är bättre än en rak liga. Visst, det finns två sidor av det myntet med sportslig rättvisa, men jag bygger mitt ledarskap på att vara framgångsrik över tid – dag ut och dag in. Vi utbildar egentligen spelare för större syften och ska de en dag till Bundesliga är det det mantrat man får använda sig av. Då fyller en rak serie syfte.
Så du gillar slutspelet – men tränar spelare för motsatsen?
– Ja, lite så, haha.
Vad är annars det bästa med slutspel?
– Det är enda gången om året jag får har skägg, eller öhhh… jag menar väljer att ha skägg. Det är en form av process, hatet i växer i takt med skägget.

Blast from the past: