Lundblad om Rögles säsong 2023-24: När Roger Hansson tystade tvivlarna

Kvällen den 11 december 2023 skakade marken i Nordvästskåne.
Chris och Cam Abbott fick sparken från Rögle BK.

När Skånesport vid nyår rankade förra årets största skånska sporthändelser placerade jag händelsen på plats åtta och skrev att ”Det enda som kan göra att den här Rögle-säsongen främst blir ihågkommen för något annat är i princip om laget i grönt och vitt skulle vinna SM-guld.”

Det visade sig vara fel.
Röglesäsongen skulle utvecklas på ett sätt som någon knappast kunde ana.
Till något storartat – även om det inte blev något guld.

Ha tålamod med mig när jag citerar mig själv en gång till:
”Oavsett vart den enskilda säsongen 2023-24 tar vägen nu är klubbledningen, den nye sportchefen och den nye tränarens viktigaste uppgift att se till att Rögle BK inte går vilse i sin fortfarande nya storklubbskostym. Att det finns en röd tråd från RBK i Kvalserien 2008 till RBK i dagens SHL – trots att så mycket förändrats.”, skrev jag den där kvällen när bröderna fick sparken.
För det var ju så. Rögles enda riktigt stora framgångar på högsta nivå hade kommit under bröderna Abbotts dryga sex år vid rodret.
De hade som sportchef och tränare lett klubben i nästan hälften av de säsonger i Sveriges högsta hockeyserie som man över huvud taget medverkat i.
Med milstolpar som första segern i en slutspelsmatchserie, första grundseriesegern (2020), första SM-finalen (2021) första titeln (CHL 2022).

Det blev klubblegendaren Roger Hansson som tog över på tränarposten.
En modest, intern, rekrytering.
Jag är i första hand fotbollsreporter och tar mig an hockeyn lite försiktigt, men jag förstod tidigt att det här var en man som folk i branschen ansåg var duktig och vettig – men inte en elittränare för den högsta nivån.
Så gick snacket bland de som ”kan hockey”. Jag lyssnade, utan att själv ha självförtroende nog att ta ställning för eller emot.
Däremot hoppades jag innerst inne att den lugne och sympatiske Hansson, som på många sätt känns som en kontrast till karikatyren av en tuff, bister, SHL-coach, skulle motbevisa omvärlden.

Länge såg de ut som att olyckskorparna skulle få rätt.
Efter en initial ”Roger Hansson-effekt” under december månad, med framför allt klart förbättrat försvarsspel, hamnade Rögle i en djup svacka.
Under ett par veckor var man SHL:s poängmässigt sämsta lag, tillsammans med superjumbon Oskarshamn.
Säsongen började se ut som en där det enda rimliga målet var att undvika ett nervöst kval – och nedflyttning.
Att rädda projektet ”Rögle som toppklubb” in i nästa säsong för att då ta ny sats.

Pressen var stor kring laget under den här perioden. Om ”branschfolket” kanske mest ifrågasatte Roger Hansson, så var det framför allt stjärnspelarna som stod i skottgluggen bland fansen på nätet. Inte minst målvakten Christoffer Rifalk, hemvändare som Simon Ryfors och storstjärnorna Dennis Everberg och Daniel Zaar.

Ingenting talade för att det som skulle komma att hända, skulle hända.
Men så hände något.
Det började med ett par ”hedersamma förluster” i slutet av februari.
Snart började det förbättrade spelet även leda till segrar.
Rögle exploderade, Roger Hansson-effekten stod i full blom.

Rifalk blev en vägg.
Backsidan, som inför säsongen varit den mest ifrågasatta lagdelen, som under Abbotts ledning under hösten läckt som ett såll, blev Rifalks ogenomträngliga sköld. Lian Bichsel blev en Moritz Seider och Lukas Ekeståhl-Jonsson blev Andrea Pirlo.
Zaars stjärna tändes, han blev till en skyttekung och gjorde på bara några matcher lika många mål som han gjort på ett helt halvår före det.
Everberg blev en av slutspelets förgrundsfigurer, en gigant, en pådrivare.
Simon Ryfors var överallt.
Rodrigo Abols vaknade ur sin slummer, Linus Sandin sprutade mål, Brady Ferguson slutade aldrig nöta och fjärdekedjan blev något mer än en fjärdekedja.
Alla målskyttar kom igång, det var nästan osannolikt hur alla träffade toppformen samtidigt.
En slutspelsplats bärgades, via en niondeplats i grundserien.
Sedan kom de verkliga miraklen.
Den största metaforfosen av en Rögle-säsong sedan Dan Tangnes tog laget från botten av Hockeyallsvenskan till Elitserien våren 2012.
Roger Hansson stod där i båset, såg hur hans lag avfärdade Timrå i åttondelen, mosade seriesegrarna Färjestad med 4–0 i kvartsfinalen, skakade Jörgen Jönssons Växjö ur balans och svepte bort dem av bara farten.

Det hela kulminerade i finalserien mot Skellefteå AIK.
Där gick gulddrömmen i kras, i två sura förluster inför tidernas publiktryck i Ängelholm.
Två matcher som jag aldrig kommer att glömma, trots att Rögle inte vann.
Matcherna var jämna, slumpen spelade in, men det var nog rätt lag som tog titeln.

Likväl gav det här Rögle-laget supportrarna några veckor de aldrig kommer att glömma.
Andraplatsen till trots blev det här en stor, chockerande, succé.

Istället för ett monumentalt fiasko blev säsongen 2023-24 en där Rögle etablerade sig som en toppklubb i svensk hockey.
De kunde nå framgångar även utan bröderna Abbott – även om man så klart ska komma ihåg att det var Chris som byggde den här truppen.
Rögle visade att de inte var någon dagslända som var uppe i toppen några år för att sedan falna.
En stor del i att bevisa det hade Roger Hansson.

Foto: Bildbyrån

Mina fem intryck från SAIK–RBK 2–0: Rögles slutspelssaga är slut, Skellefteå är mästare