Claes krönika: ”Borde vi inte kunna bättre”
Ett fantastisk finalsteg i USM med massor med publik spelades i helgen.
Hela 18 000 personer var på plats enligt förbundet, och 5000 pers såg finalen på plats eller via Handboll Play.
Bra jobbat alla!
Vi är dessutom mitt i slutspelet, därtill en aktiv silly season och detta före sommarens höjdpunkt – OS-handbollen.
Så nu snackas det minsann handboll i stugorna, på höjd, på längd och på tvär.
Men av vem?
Ett återkommande ämne är ifall handbollen får den uppmärksamhet som sporten förtjänar.
De flesta av oss, som tycker väldigt mycket om just handboll, tycker inte det.
Gemene hen verkar dock bara tycka att landslaget och mästerskap är intressant nog för att engagera sig i.
Så har det varit i närmare 40 år skulle jag gissa, kanske mer och jag anar ingen förändring i en nära framtid heller, tyvärr.
Under stora delar av mitt arbetsliv har jag livnärt mig som någon form av coach/mentor.
En vanligt förekommande diskussion har varit hur man sätter upp mål och hur man uppnår de resultat man eftersträvar.
– Om du vill uppnå ett annat resultat, så får du prova en annan metod, brukar jag säga.
Frågan för dagen är om handbollen gör det.
Provar en annan metod alltså.
Eller fortsätter man år efter år att göra samma sak och förväntar sig ett annat resultat?
Att folk till sist skall förstå handbollens storhet?
Att allt bara är en tidsfråga.
Ibland låter det faktiskt som att det är publikens, sponsorernas och medias fel att sporten inte lyckas bättre kommersiellt, men är det verkligen så?
Jag tänker att det kanske snarare är förbund, klubbar och ledare som är den stora boven i denna sega mastodontfilm.
Saknas det kanske lite ödmjukhet?
Släcker vi intresset hos för många intresserade i för tidig ålder?
Är det för lätt att skylla på bristande resurser?
Är tankesättet för konservativt?
Saknar vi pionjärer?
Om vi börjar uppifrån så har Handbollsligan numera ett TV-avtal till både dam och herr.
Det började för 10-talet år sedan i CMore, men de ansåg inte att det genererade tillräckligt med pengar får man anta. Avtalet löpte ut.
Svensk Elithandboll letade nya köpare till sändningsrättigheterna och spekulanterna stod kanske inte direkt i kö. Det blev ingen budgivning där priserna trissades upp.
Till sist hittade man dock en köpare, Infront, och ett ’TV-avtal’ kunde presenteras.
Detta ger oss som gillar att titta på matcher på TV just den möjligheten och klubbarna fick sig en bunt med pengar och en möjlighet att synas bättre tillsammans med sina samarbetspartners.
Då kom klagosången igen.
Varför inte på en riktig TV-kanal?
Varför en egen plattform att sända ifrån?
En app?
Det är för dyrt, jag tänker inte betala dessa summor osv osv
Ibland får man nästan uppfattningen att det bara borde vara att välja en TV-kanal som skall hosta upp miljonerna till klubbarna och sen skall tittarna få se på det gratis.
Så är det naturligtvis inte.
Häromdagen gick gamla fina Brynäs upp i SHL igen och jag läste nånstans att TV-avtalet ger dem 40 miljoner kronor som tack för besväret.
Avtalet ger SHL-klubbarna 5 miljarder fram till 2030.
Om jag minns rätt fick handbollen ungefär 10 miljoner i sitt första TV-avtal. Dessa 10 miljoner skulle därefter fördelas mellan 14 klubbar, eller om det var fler.
Det nya avtalet sägs ge nånstans mellan 10-15 miljoner per säsong. Stämmer det så krävs det alltså 3-4 år innan Handbollsligans samtliga klubbar tillsammans, kommer upp i det belopp som Brynäs spelade till sig över en natt.
Delar man sedan hockeyns senaste TV-avtals totala värde på 5 miljarder i de 10 miljoner som handbollens TV-avtal renderade, så skulle det ta bortåt 500 år för handbollen att omsätta lika mycket pengar som den inhemska hockeyn.
Sannolikt får jag inte uppleva den dagen..
Dessa milsvida skillnader i ekonomi påverkar naturligtvis hur handbollen kan organisera sig.
Det gäller klubbledning, kansli, marknadsaktiviteter, kommunikation, arrangemang, tränare, spelartrupp, ungdomsverksamhet, träningsförutsättningar osv osv
Är dessa begränsningar något som håller handbollen tillbaka?
Ja, naturligtvis, men ibland upplever jag det som en väldigt bekväm undanflykt till att inte försöka göra något åt situationen.
Om handbollsreglerna hela tiden modifieras i försök att utveckla sporten, så är nog den svenska klubblagshandbollen generellt ganska konservativ när det kommer till hur man säljer in sin produkt, hur klubbarna organiserar sig och sina verksamheter.
Var är de djärva greppen, de frejdiga försöken, de orädda och modiga pionjärerna i svensk handboll? Entreprenörerna? Vilka är dom?
Uppmuntras dom eller motarbetas dom?
Och helt osökt kom jag att tänka på Åhus Beachhandbollsfestival igen…förlåt..
Jag tycker att vi borde kunna bättre.
Det finns en strålande kraft i många klubbar runt om i vårt avlånga land, fantastiska eldsjälar och starka profiler.
Men utvecklingen, sker den?
Var då i så fall?
Var syns den?
När det utskällda TV-avtalet skulle upp till bevis lagom till slutspelet, så har man tyvärr knappt kunnat se några matcher.
Inte nog med att matcherna spelas samma dag.
De har oftast samma starttid också.
Är det verkligen att ta ansvar för produkten, eller är det slarvigt och nonchalant gentemot publik och media som skall sända och/eller bevaka?
Jag vet hur Svensk ElitHandbolll sliter för att sätta ihop en tävlingskalender med seriespel, Svenska Cupen och hål för USM och våra landslag.
Att klubbarna får ett ’fönster’ att lägga in sina matcher i, och att varje klubb försöker välja den dag och den tid där de själva anser att de har störst chans att locka publik på plats till sina egna matcher.
Problemet är att de flesta klubbar väljer samma dag och tid, vilket naturligtvis underlättar lokalt, men som jag tror är förödande för det nationella intresset och utvecklingen.
Här tycker jag att klubbarna gemensamt skall jobba fram 3-4 presumtiva speldagar varje vecka och sprida ut matcherna, detta för att skapa mer tittning nationellt.
Slutspelet är ännu viktigare att sprida ut.
Det borde vara en självklarhet, men är inte det.
Ibland beror det tyvärr på att handbollsklubbarna inte kan spela när de vill.
I Halmstad kunde Drott åka ur Arenan på grund av en mässa i släktforskning eller en dito om traditionellt handarbete.
I Lund har kattmässor och Jehovas vittnen hyrt Arenan så att Lugi har fått flytta på sig.
I Göteborg rev man den enda hallen som var fullt avsedd för ändamålet.
Listan kan sannolikt göras hur lång som helst.
Tror ni förresten rent hypotetiskt att Göteborgsklubbarna i fotboll hade accepterat att båda Ullevi revs och att lagen hänvisades till Valhalla Plast i väntan på ny arena?
Jag tror inte det..
Skall handbollen acceptera det som det är och skall vi fortsätta leva våra liv i passningsskugga?
Jag tycker inte det.
Vi behöver både tuffa till oss och samarbeta bättre om en förändring skall ske.
Klubbarna behöver hitta sätt att sälja TV-abonnemang till fler, skapa bortaföljen och inte bara sälja biljetter till sina hemmamatcher. Tillsammans blir klubbarna en starkare spelare.
Vi behöver mata medierna med saker att skriva om. Hjälpa till med uppslag.
Våra spelare är för okända för allmänheten.
Vem vill vi skall bry sig?
Så på med tänkarmössorna nu gott folk och våga tänka nytt. Jag vill inte vänta 500 år på att handbollen skall få vettiga förutsättningar.
För trots våra begränsningar så fostras ständigt nya talanger här hemma.
Talanger i världsklass.
Enastående spelare som är roliga att titta på.
Nu senast visade Sävehof att vi kan utmana europeiska topplag.
Det går.
Det är skitsvårt, men det går.
Det kommer bli mindre svårt om förutsättningarna blir bättre.
Klubbar måste våga prova egna nya grepp och uppmuntras och understödjas från förbundshåll.
Klubbarna måste samverka och kommunicera ännu mer för att tillsammans bryta igenom den medietystnad vi verkar inom.
Jag är helt säker på att vi kan bättre!
Mycket bättre.
Dessvärre finns en skillnad på VAD och HUR.
Och just den biten får jag dock återkomma till en annan gång..
Ps. Idag i arla morgonstund blev det känt att SVT sänder finalerna i handbollsslutspelet. En strålande möjlighet att sälja in vår fina sport. Bra jobbat Peter Gentzel. Ds
