Mina fem intryck från ÖIS–HIF 0–1: Svanbäcks debutmål gav HIF segern

Adrian Svanbäck gjorde matchens enda mål på Gamla Ullevi. HIF är ett vinnarlag igen efter 1–0-seger borta mot Örgryte.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.

Örgryte IS–HIF 0–1

0–1 Adrian Svanbäck (39, assist Jon Birkfeldt)

HIF (4-4-2): Kalle Joelsson – Benjamin Örn, Jon Birkfeldt, Wilhelm Nilsson, William Westerlund – Wilhelm Loeper (Anton Nilsson, 79), Ervin Gigovic, Lukas Kjellnäs, Adrian Svanbäck (Dennis Olsson, 64) – Benjamin Acquah (Adam Hellborg, 88), Taylor Silverholt (Amar Muhsin, 88).

Örgryte IS (3-4-3): Hampus Gustafsson – William Svensson (Mikael Dyrestam, 61), Jonathan Azulay (Linus Tagesson, 76), Abdoulaye Faye – Isak Dahlqvist, Erion Sadiku (Charlie Vindehall, 86), Amel Mujanic, Anton Andreasson (Viktor Lundberg, 86) – Daniel Paulson, Edi Sylisufaj, Aydarus Abukar (Noah Christoffersson, 61).

1. HIF vinnare igen

Det var faktiskt 36 dagar sedan sist. Men nu har HIF vunnit en fotbollsmatch igen.
De svepte ÖIS av banan – det var bara ett spiken-i-kistan-mål som saknades för en femstjärnig prestation.
Men det visade sig inte behövas ikväll.
Mängder av missade kontringslägen vägdes upp av att de hindrade Örgryte från att komma fram till de stora kvitteringschanserna och därmed är tre poäng och ett fem placeringar stort lyft i tabellen, ett faktum.
Matchhjälten blev en son till en gammal HIF-profil, en av de sju spelare födda 2004 som var uttagna till matchen.
Det var särskilt passande när Klebér Saarenpääs nya, unga, HIF gjorde sin bästa insats hittills.

2. Adrian Svanbäck

När startuppställningarna kom ut en timme före avspark återfanns en skräll i HIF:s elva. Adrian Svanbäck startade, inte Milan Silva Rasmussen.
Dansken hade blivit sjuk och därmed fick talangfulle Svanbäck bli den sjunde 04:an att debutera från start i seriespel i HIF.
Han gjorde det på vänster mittfält – en position som egentligen inte är den släpande forwardens normala.
Mål kunde det blivit redan i 17:e minuten då var han ren på bortre stolpen på ett Wilhelm Loeper-inspel, som blev litet väl brant. Men han skulle få fler chanser.

Det finns få saker som jag gillar mer inom fotbollen än smarta avslut. Ett sådant stod Svanbäck för i 20:e när han fick bollen av Ervin Gigovic inne i straffområdet. Framför TV:n väntade man sig ett avslut mot bortre stolpen, men Svanbäck trädde in bollen mellan benen på Daniel Paulson och pricksköt mot främre hörnet – målvakt Hampus Gustafsson gjorde dock en bra räddning.
Jag gillade även Svanbäcks avslut i andra halvlek, när han gick in från kanten och sköt skarpt mot främre stolpen igen – dock strax utanför.
Men då hade han redan gjort sitt mål. Det kom i 39:e minuten, strax efter att Svanbäck inte fått en passning på ett av många HIF-kontringslägen. Jon Birkfeldt nickade ned en hörna och Svanbäck rakade in 1–0, rusade iväg och jublade – som bara någon som väntat på HIF-startdebuten och debutmålet sedan han var en liten parvel, skulle ha kunnat göra.
Ett stort ögonblick för Svanbäck.
Ett stort ögonblick för HIF.

3. Svagt ÖIS

Under första halvlek fungerade absolut ingenting för Örgryte. Deras uppspelsförsök fastnade ständigt i HIF:s garn, i olika delar av planen.
Och när det väl skedde, vred de upp reglagen omedelbart, stormade fram i kontringar, ofta med uppspel från mittfältarna Ervin Gigovic och Lukas Kjellnäs, gärna med spel ut mot kanterna från smarte nian Taylor Silverholt.
ÖIS fick fuska fram en timeout när målvakt Gustafsson hade ont. Det hjälpte inte.
Sedan gick de ned i 5-4-1 för att försöka försvara sig hem till halvtidsvilan utan att släppa till kontringar – och då satte alltså HIF ett mål på en hörna.
I andra halvlek blev det litet bättre, men inte mycket. Matchen levde i och för sig, då HIF bara ledde med ett mål. Daniel Paulson fick en stor chans efter fint förarbete från Isak Dahlqvist, som kom igenom till höger – men Paulsons skott gick strax utanför eller över.
I slutminuterna kom en stor chans för på en andraboll i straffområdet för Mikael Dyrestam (som nog var bäste ÖIS:are trots att han gjorde ett inhopp som mittback) – men han sköt utanför.
HIF höll ut och vann rättvist.
Man får hålla två saker i huvudet i den här matchen: HIF var välsynkroniserat, skickligt på att vinna bollen och ställa om – men Örgryte var samtidigt inte särskilt bra.

4. Målen saknades

Det som saknades i HIF:s insats var målen, de sista passningarna.
Precis som i de senaste matcherna.
Idag kom de till ännu fler kontringslägen än tidigare, men de rann ut i sanden allt för ofta.
Vi har nämnt situationerna där Acquah och Loeper kunnat passa Svanbäck ovan. Vi kan också nämna ganska bra lägen där målvakt Gustafsson fick göra bra räddningar (Silverholt och Loepers tidiga lägen).
Vissa av de missade lägena gjorde HIF det bra på, men på vissa var man för slarviga och oprecisa.
Det hade kunnat straffa sig, även mot en defensivt svag motståndare som ÖIS.
Det är tydligt vad HIF har att jobba med, men det är så klart mycket mer angenämt att kunna göra det när man i övrigt gjort en bra prestation och dessutom tagit hem tre tunga poäng.

5. Stark defensiv

Det har gått exakt fyra månader sedan HIF:s försäsong drog igång. När man ser tillbaka på tiden som gått sedan den arktiskt kyliga januarikvällen, går HIF:s starka försvarsspel som en röd tråd igenom inledningen av år 2024.
Wilhelm Nilsson och Jon Birkfeldt har radat upp starka insatser i inledningen av Superettan och idag var mittbacksparet i det närmaste prickfria i det defensiva spelet.
De hade full koll på ÖIS anfallsspelare. HIF hade full koll på de defensiva fasta situationerna. Det kollektiva försvarsspelet hade nästan full koll på ÖIS kollektiva anfallsspel.
Det kändes helt enkelt solitt och synkroniserat som tusan.
Och det för oss in på förra punkten: Kan HIF börja utnyttja sina offensiva lägen på ett bättre sätt, i samklang med den stabila defensiven, kommer man att kunna ta en hel del trepoängare framöver.

Foto: Bildbyrån

Kjellnäs efter HIF:s vinst mot ÖIS: ”Vi har övat på överlånga hörnan”