Mina fem intryck från TFF–HIF 0–0: Chansfattigt som i en Serie B-match på slutet av 80-talet

TFF och HIF spelade en mållös och chansfattig match i fredagens Skånederby.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från Vångavallen.

TFF–HIF 0–0

Publik: 2108

TFF (4-3-3): Andreas Beck Larsen – Felix Hörberg, Tobias Karlsson, Charlie Weberg, Eren Aliveski – Pierre Larsen, Zander Hyltoft, Hady Saleh Karim – Othmane Salama (Herman Hallberg, 72), Filip Bohman (Nicolas Mortensen, 72), Armin Culum (Karl Wendt, 87).

HIF (4-4-2): Kalle Joelsson – Benjamin Örn (Rött kort, 69), Thomas Rogne, Wilhelm Nilsson, William Westerlund – Wilhelm Loeper (Daniel Bergman, 84), Ervin Gigovic, Lukas Kjellnäs, Milan Silva Rasmussen (Dennis Olsson, 78) – Benjamin Acquah (Arian Kabashi, 78), Taylor Silverholt (Adrian Svanbäck, 90+4).

1. Första halvlek: Noll målchanser

Kontrollerat.
Kopiöst kompakt.
Komplett chansfritt.
Så var den första halvleken i kvällssolen på Vångavallen.
TFF fick ett tidigt tryck på HIF:s sista tredjedel via höga bollvinster och ett par tidiga hörnor. HIF tvingades slå långt och fick aldrig kontrollera bollen i under de första minuterna.
Snart jämnades dock matchbilden ut sig och under sista halvtimmen före paus hade HIF ganska mycket av bollinnehavet – men i helt ofarliga ytor. TFF:s mittfältstrio bildade en av flera blåa väggar och burade in Benjamin Acquah och Taylor Silverholt i en blåsig fängelsehåla mitt på Vångavallens östra planhalva. Ute på kanterna fanns det inte mycket mer plats att anfalla.
TFF kändes lite giftigare, de hade mer spel på offensiv planhalva och de hade sina fasta situationer, men HIF fredade sig box mycket väl. När vi summerade första akten visade spelövertaget sig vara en chimär.
Inget av lagen var nämligen i närheten av en målchans.

2. Chansfattigt även i andra

Andra halvlek.
Den här matchen påminde ganska mycket om höstens 0–0-match mellan lagen. Det var mindre ångest och mer värme i luften ikväll, men ännu färre målgörarmöjligheter.
Den påminde också en hel del om hur jag föreställer mig att en Serie B-match såg på ut på sent 80-tal. Fokus låg på riskminimering och det kändes inte som att trepoängssystemet ännu införts.
Dessutom blåste det kraftigt och planen på Vångavallen är, enligt HIF-tränaren Klebér Saarenpää, Superettans sämsta.
Det var helt enkelt svårt att skapa någonting.
Matchbilden fortsatte med andra ord se ungefär likadan ut som före paus, men den andra halvleken adderade i alla fall ett par målchanser.
Wilhelm Loeper fick HIF:s största möjlighet i matchen när Milan Silva Rasmussen serverade honom ett läge i 52:a minuten – hans skott gick dock över.
För TFF fick Armin Culum ett läge när han vände in i banan och sköt ett par minuter senare – utanför. Matchens kanske allra bästa målchans kom i 61:a då Pierre Larsen slog ett inlägg och Hady Saleh Karim avslutade direkt i främre ytan – utanför.

3. Rött kort och 0–0

Under ett par ödesdigra minuter i andra halvlek fick HIF:s högerback Benjamin Örn syna gult två gånger – och rött en gång.
I 61:a minuten sprang han ned Othmane Salama Eren Alievski på kanten, fyra minuter senare tacklade han ned en dribblande Armin Culum.
Domaren Kasper Sjöberg var obeveklig. Den andra varningen åkte upp ur bröstfickan – Örns sjätte för säsongen. Utvisning.
Jobbigt för unge Örn, men han behövde aldrig bli särskilt nervös vid sidlinjen.
Utvisningen påverkade nämligen inte matchen så jäkla mycket.
HIF blev lite lägre, gjorde några byten.
TFF forcerade med Herman Hallberg och Nicolas Mortensen som inhoppare – men de tog sig inte fram till några målchanser – utöver en sen nickmöjlighet för Zander Hyltoft i boxen, där han inte riktigt nådde fram till bollen.
Matchen slutade 0–0.
Sällan har något varit mer rimligt.
Jag vet inte om jag någonsin sett en mer målchansfattig fotbollsmatch.

4. TFF behöver en vinst

TFF kom till den här matchen med en positiv spelmässig trend och de var snäppet bättre än HIF idag.
De lyckades neutralisera HIF:s tidigare så farliga kontringsspel och de släppte knappt till någonting i det etablerade spelet – ett gott betyg åt ett försvarsspel som för några veckor sedan såg svajigt ut.
De försökte och försökte komma igenom de rödblå försvarslinjerna – men utan att riktigt få till den där sista passningen, eller den där avgörande individuella prestationen.
Deras form ser i alla fall ut att hålla i sig och nu har de fyra matcher i följd utan förlust.
Det TFF skulle må verkligt bra av nu är en trepoängare.
På onsdag kommer ett guldläge. Då gästar TFF bottenlaget Örgryte.
En seger då – i så fall kan vi säga att TFF är på helt rätt spår.

5. HIF behöver en vinst

Man kan ta och markera texten i punkten ovan, göra en ctrl+c, ctrl+v (kopiera och klistra in, för den som inte använder Microsoft Word) och byta ut ”TFF” mot ”HIF” och så har vi nästan en komplett analys av även HIF:s läge.
De hade något svårare att få till anfallsspelet idag än TFF, men de var lika kompakta, stabila och ogenomträngliga som sin motståndare.
Sättet de hanterade spelet i numerärt underläge på var bra.
Men även HIF skulle behöva den där förlösande segern, framför allt på hemmaplan. Dagens kryss var säsongens femte oavgjorda resultat.
På onsdag kommer ett gyllene läge för tre poäng, som de ska kunna ta.
Bottenlaget Skövde AIK gästar Olympia.
Tre poäng där och HIF kan gå stärkta in till nästa veckas riktigt stora match – derbyt mot BoIS på Olympia om nio dagar.

Foto: Bildbyrån