Ekmarks 15 punkter efter 0-0 mellan BoIS-ÖSK – ”Såld till Panda Bears United innan paus”

Landskrona BoIS dominerade.
Örebro SK.
Och så förblev det, varken mer eller mindre.

Christoffer Ekmark listar 16 punkter från 0-0-matchen på Landskrona IP.

1. Kvicke Kofi
Kofi Asares förmåga att rycka förbi sin motståndare stack ut. När andra stannade upp och rullade i sidled eller bakåt så gick Asare framåt. Han tog risker när alla andra prioriterade tålamod. Såklart taktiskt rätt dessutom, eftersom han ställdes mot Oskar Käck, född 04, som gjorde sin första start någonsin i Superettan.
Flera gånger blev det farligt.
Om något så överbelastade, som det så fint heter, BoIS för lite på sin vänsterkant. Ett enklare uttryck skulle kunna vara ”Kör skiten ur deras högerback”. Han har flyttat fram sina positioner igen.

2. Vikten av att vinna närkamper.
BoIS kan spela sig till inlägg och instick i all evighet. Men ibland måste man vinna boll, ställa och och straffa motståndarna på det viset. Ofta är vunna närkamper en nyckel till det och oftast är det då det blir farligast.
Som när Rassa Rahmani gick in stenhårt i ännu en duell efter en dryg kvart. Några sekunder senare kom Dzabic runt på en kant och spelade fram till Ihler som var ytterst nära att vinkla in bollen.
David Edvardsson, Philip Andersson och David Edvardsson tog också den kamp som några alltid måste ta.

3. Högerbacksrollen
Skulle det bli Emil Lindman som tog rollen som inverterad högerback?
Nej. Svaret blev, återigen, Vincent Sundberg. Högerback när Örebro hade bollinnehav. I praktiken anfallare när BoIS hade bollen. Det fanns liksom inget alternativ. En slags ”utverterad” högerback som kräver rejäl grundkondition.
Resultatet? Stundvis förvirring och det dök upp flera märkligt stora ytor för Örebro att kontra på vid några tillfällen. Inte minst signalerade Melker Jonssons kroppsspråk att det klickade i kommunikationen mellan mittfält, försvar och coachning.

4. Edvardssons volley
Hela IP kände bolltouchen när David Edvardsson drog till från 25 meter efter en ÖSK-rensning.
Hade bollen gått in hade han varit såld till Grooningen eller Panda Bears United innan paus. Nu gjorde Malte Påhlsson en dunderräddning ute vid sin stolpe istället. Jag har inte googlat mig till vem som är Malte Påhlssons agent, men det nog dags att växla upp nu…

5. Victor Karlsson
Tillbaka i startelvan. Från att ha varit bäst på plan i en B-lagsmatch till att utses som bäst på på plan i ett A-lag som leder serien.
Det säger en del.
Som att det skiljer rätt lite mellan flera av de spelarna som startar, som de som är bänkade i sex matcher i följd.
Som att tålamod och laget-före-jaget-attityd är det som gör skillnaden.
Att han sedan var slut redan kvarten kvar är en annan sak. Bristen på matcher i högt tempo ursäktar till viss del.
Landskrona BoIS största styrka är inte nödvändigtvis att de har de bästa spelarna, för det är jag inte säker på. Den största styrkan är alltid när ett fotbollslag har elva spelare på plan som ALLTID sätter sina medspelare före sig själv. I varje sekvens i varje sekund. Lag med sådana spelare går inte att slå.

6. Örebros offensiv
De var totalt harmlösa mot Degerfors, men slog ett inlägg och drog nytta av en individuell blunder – och vann den matchen ändå.
Mot Landskrona var de… inte ofarliga. Mest irriterande. Som flugorna i en hästhage. Segern med 0-0 satt såklart fint för ÖSK.

7. Philip Andersson
Kung.

Har en specialitet i att göra brytningar som blir på-läppen-passningar i samma moment. Också ett effektivt sätt att få omställningar på motståndarna. Han är lagets pappa och vaggar fram som lagets morfar. När andra spelare jagar ner efter matcher så promenerar han ner. Äntligen något jag kan relatera till.

8. Dubbelbytet
Filip Sachpekidis och Samuel Burakovsky fick 20 minuter på bekostnad av Kofi Asare och Robin Dzabic.
Framförallt visade ”Burra” friska takter på sin vänsterkant, men båda flyttade fram sina positioner ytterligare (utan att glänsa).
Personligen hade jag hellre sett att Rahmani fick kliva av då, för hans intensitet var plötsligt borta.

9. Värmen.
Årets armaste dag och solen mitt i himlen.
Victor Karlsson kroknade. Rassa Rahmani kroknade. Adam Egnell kroknade. Till och med Vincent Sundberg kroknade.
Jag funderar inte så mycket på hur det påverkade den här matchen, mer hur det påverkar återhämtningsförmågan inför veckan som kommer.

10. 3047
Publiksiffran var ett stort steg framåt.

11. Fortsättningen
Öster borta på onsdag, som har en vilodag mer i benen. Sedan HIF borta på söndag.
Jag är inne på att det kommer att krävas rotation i truppen nu.

12. Fembackslinjen
Christian Järdler ställde ut en 5-3-2-uppställning i andra halvlek. Ett genidrag.
Han vred ur varenda droppe ur sin trasa och stod sedan i 96:e minuten och vinkade upp sina mittbackar på ett frisparksläge för att i den värsta av orättvisa världar kunna få med sig tre poäng.

13. Lugnet
Finns det anledninga att börja tvivla på BoIS för det här sidledsteget?
Nej. Inte ens om det blir 0-1 mot Öster och 2-2 mot HIF kommande vecka.
Man spelade ut tabellåttan efter noter. Ibland gör målakter sina demonräddningar – ibland blir det mål. Jag är dessutom rätt säker på att laget har ett ”inre lugn”, till skillnad från oss andra tabellknarkare som glömmer bort att tabellen är klar först om två årstider, en sommar och en höst.

14. Ihlers blåa tunga
När andra drycker mestadels vatten drar Ihler i sig Powerade – och ju varmare den blir desto blåare blir den. Tydligen är det mer salt och mineraler i den drycken och kanske är det nästa steg i BoIS-utveckling. Samma dunderhonung i alla flaskor.

15. Obesegrade BoIS.
En del av nämnda tabelltittare kanske tänker att det var en missad chans att rycka i tabellen, och det fattar jag också var det var.
Men det var inte bara en ickeomgång då även Brage och Öster spelade oavgjort. Tabellen åldrades. Och BoIS har egentligen inte varit nära att förlora – på åtta matcher. Det är en oerhörd styrka.
Nu kommer det svåraste testet av alla: Öster borta. Korka upp poweraden.

Max Mölder efter poängtappet mot Örebro: ”Jag hoppas att folk förstår…”