Järdler: ”Landskrona kan hålla sig kvar runt topp 5”

Christian Järdler går in på sin tredje säsong i Örebro SK, där han varit huvudtränare sedan augusti 2022.
Efter 0-0 borta i Landskrona frågade vi honom om den taktiska triumfen, synen på BoIS – och hur det är att leva i samma stad som den gamal lagkamraten, och numera rivalen, Mattias Lindström.

Det var inte vackert, men Örebro SK kom undan med 2-1 mot Degerfors och sedan 0-0 mot BoIS.
– Hade någon gett mig fyra poäng innan de matcherna hade jag tagit det, säger Järdler nöjt.
Hur upplevde du matchen mot Landskrona BoIS?
– Vi är nöjda med poängen i en annorlunda match. Först spelade vi ett derby som blev en rejäl urladdning. Inför den här matchen blev det sex timmar i buss till en bortamatch på gräs mot serieledarna. Vi har förlorat två år i följd i Landskrona med högt försvar, därför ville vi ha någonting annorlunda nu och jag tycket att vi fick till det bra försvarsmässigt, säger Järdler och pekar sedan på statistiken.
– Det slutade 4-3 i skott på mål till oss, så vi kunde sett till den statistiken ha vunnit matchen, även om vi sett över hela matchen inte borde ha vunnit…
BoIS dominerade stort första 45. Sedan hände någonting?
– Problemet för oss var ytan mellan ytterback och innerback. Käck (den unge ytterbacken som gjorde sin första start i Superettan) hade det tungt och vi fick gå ner på fembackslinje och då blev det blev mycket bättre.
– Vi spelar med hjärta och fick nu femte raka utan förlust.
Hur mycket utveckling finns det i det här unga laget?
– Eftersom det är ungt finns det potential att bli bättre över tid. Det vi behöver är det som landskrona BoIS haft: kontinuitet. Inför den här säsongen bytte vi ut 13 spelare och de flesta av dem är unga. Vi har prioriterat att få in verbala spelare med ledaregenskaper. Spelare som jobbar hårt och är lojala mot laget även om det inte alltid är så rolig fotboll.

Järdler har som tränare via Ängelholms FF, IFK Värnamo, Östers IF och Mjällby AIF nu hamnat i Örebro SK.
Där har han ett nytt ungt lag att chefa över och efter åtta omgångar ligger laget på åttonde plats. Som gammal HIF:are, mellan 2000-2005, har 41-åringen kanske inte jättemycket känslor för just Landskrona BoIS, men han får ändå frågan om han är förvånad av den fina starten på serien som Landskrona BoIS fått.
– Både ja och nej. Det finns en trygghet i BoIS med Max och Billy över lång tid och det finns en trygghet kring deras sätt att spela. Det brukar vara en framgångsfaktor så att de skulle vara bra trodde jag. Sedan fick den den här flygande starten med 4-0 i en hemmapremiär och det får man mycket energi av.
– Sedan är trender i fotboll starka. Börjar man förlora så är det svårt att ta sig ur det. Början man vinna och vinna och tar sina poäng är det lätt att det fortsätter. Jag tror att Landskrona BoIS är ett lag som också kommer att förlora sina matcher, men att de ska kunna hålla sig kvar runt topp fem tror jag absolut.
Hur tänker man i allmänhet när man möter Landskrona borta? Fanns det exempelvis tankar på att ställa upp med en 5-3-2-uppställning direkt (4-4-2 i första halvlek korrigerades i paus) och sätta bussen från första anfallet?
– Oh ja. Jag har vänt och vridit på det kring vad jag trodde skulle vara bäst. Oavsett formation var det viktigaste för oss att inte släppa fram dem centralt och inte flyga fram och pressa deras mittbackar och målvakter – för då får de för stor plats. Det gäller att inte ge dem plats för att kombinera.
Du är inne på att det är svårt att pressa målvakten Amr Kaddoura. Finns det någon målvakt i svensk elitfotboll som är bättre på fötterna?
– Det är få i så fall. Det gör att Landskrona kan vara modiga där och pressat man deras målvakt kommer de alltid att vara en man mer, och gör man det på en av landets bredaste planer så får de andra för mycket plats.
Så Superettans svar på Camp Nou passade inte er? Visst brukade HIF på ”din tid” krympa planen mot visst motstånd?
– Ja, på Olympia kunde vi göra det ibland, ta in linjerna i vissa matcher…
Avslutningsvis. Vad händer när du och Mattias Lindström springer på varandra på stan i Örebro. Tittar ni med näsan åt varsitt håll, repar du hans bil när han smiter i på ICA eller hur funkar det?
– Haha. Vi sprang faktiskt på varandra på matmarknaden på tisdagen innan derbyt. Vi är bra kompisar efter att ha spelat ihop i fyra år. Numera umgås vi inte så mycket, jag tror inte att det är så bra att vi ses för mycket ihop. En gång hamnade vi bredvid varandra på löpbandet på Nordic Wellness och då blev det ett gött samtal.
Inga dobbar i knäna på Degerforsfolket av en ren ”olyckshändelse” alltså, som när ni spelade mot varandra 2011?
– Nej för tusan. Inte än så länge.