Succén fortsätter för Max Nilsson – ”I vår träningsmiljö vill alla vinna hela tiden”

Av många utropstecken i Landskrona BoIS denna säsong är Max Nilssons framfart kanske den minst väntade.
Vid 2-0-segern mot TFF kom dessutom första målet i Superettan.

Foto: Mauri Forsblom.

Utkonkurrerad som mittfältare i vintras.
Då drabbades Emil Lindman av en hjärnskakning i cupmatchen mot Häcken och plötsligt stod Max Nilsson där som ”inverterad högerback”. Och där har han blivit kvar. Bolltrygg, lugn och med ytterst få misstag under en match är han innermittfältare med boll, ytterback utan – och numera även målskytt efter ett hockeymål mot TFF. Robin Dzabics stenhårda skott ändra riktning via Osby-sonens klack – med nätrassel som följd.
Hur mycket har du lirat hockey i Osby Ishall genom åren?
– En hel del genom åren och jag har fortfarande flera kompisar som spelar i A-laget (division tre). Idag gjorde jag själv en lite skarv. Jag hinner se att Robin ska skjuta och får en bra träff, sedan brukar det vara tufft för målvakterna om det blir en liten touch på bollen.
– Jag skulle ljuga om jag sa något annat än att det var en riktigt skön känsla. Tidigare har jag haft ett par lägen där jag hade kunnat göra mål, så det var skönt.
Påstående: detta var din bästa match någonsin i Landskrona BoIS.
– Tjaaa…. Första halvlek tycker jag gick bra. Den andra fanns det ett par smågrejer jag kan göra bättre.
Vi reagerade på att du tagit stora kliv från den första träningsmatchen till de sista cupmatcherna. Beskriv din egen utveckling i år?
– Det blir lättare att utvecklas när man spelar mycket matcher. Man växer in i det rätt snabbt.

BoIS har nu hållit nollan i sex matcher av elva. Blott insläppt hemma.
– Vi har varit starka på att försvara med exakt hela laget, från Ihler längst fram till Amr Kaddoura längst bak. Då blir det enklare för mig att försvara.
Nu leder ni serien med fem poäng? Är det lätt hänt att stirra sig blind på den?
– Jag tittar inte på den, jag undviker den precis som alla andra eftersom vi har så många vinnarskallar i gruppen. Det är en styrka i laget: alla är så dåliga förlorare att alla vill vinna varje match så väldigt mycket. Det är samma sak på träningarna. I vår träningsmiljö vill alla vinna hela tiden.