Hårda tider för oss extremkonservativa – ”En ursäkt för att inte vilja satsa på elit för damer”

I Sverige har vi inte farmarlag längre. Betydelsen är densamma, men namnet har i det moderna tidevarvet blivit någonting fult. ”Det heter faktiskt utvecklingslag”.
Ungefär som att det inte finns B-lag. ”Det heter faktiskt reservlagsserie.”
Personligen är jag oerhört konservativ när det kommer till föreningsliv. Finns det extremkonservatism i föreningssammanhang? I så fall anmäler jag mig gärna till den grupperingen. ”Allt var bättre för” är motto.

Så ni kan ana vad jag tycker om att Farmen ska byta namn – till LUGI U.
Korrekt och klokt, visst visst, men man måste ju inte älska det. Här hade man någonting unikt och klassiskt, någonting med en egen historia – och så fimpar man det i korrekthetens tecken.
Snark.
Välkommen in i sällskapet med YIF U, Helsingborgs HK, IF Kristianstad, Malmö HP, och allt annat själlöst.
Sedan har vi LIGU. Som blir LUGI LIGU.

Som ett latinskt talessätt.
– Vilka möter ni i helgen då?
– LUGI LIGU LEGO.
Det är nästan att man borde bli medlem i LUGI bara för att ställa sig på årsmötet och vråla ut ”Votering!!” med bindgalen blick och hyttande näve när ärendet tas upp.

Tydligen är det många som inte förstår att Farmen och LIGU är en del av LUGI. Så okej då. Jag förstår – men gillar det inte.
Min personliga favorit efter Farmen har annars varit Askan. Lågans farmarlag.
Klass.

Måtte inte H43:s Lejonen bli H43 U.
Måtte inte Gordies bli H65 U.

***

Häromdagen kom nyheten att IFK Kristianstad och Kristianstad HK påbörjar ett samarbete.

Det betyder följande:
KHK har kvar sitt lag i Handbollsligan.
Deras farmarlag, eller utvecklingslag, eller B-lag, eller vad det nu ska heta, slås ihop med IFK Kristianstads damer (förra säsongen degraderade från division ett).
Det hittepå-laget ska spela i division två.
Jag förstår – men gillar det inte. För en extremkonservatist hade det varit mer skonsamt att hälla klorin i ögonen och smyga upp bakom en vrång fullblodsmärr och dra den i svansen. Det skulle bara smärta för stunden.

Är de konkurrenter eller inte!? Tydligen inte.

I tider när en förening ska ha sin ”helhet” så skiter IFK Kristianstad i det riktiga damlaget. Ett eget damlag? Nej nej. Man fiser istället ut en halvart som ska tävla mot… – vaddå? Säg inte ”sig själva för att utvecklas” – då kommer jag beställa en taxi till hjärnblödningsakuten.

Jag undrar vad spelarna förväntas känna när de drar på sig sin matchtröja i division två som KHK/IFK har tillsammans, som om de vore Röke/Hörja?
Vad de förmodligen känner är tomhet. Betydelselöshet. De spelar för ett alibilag som ingen, absolut ingen, kommer att bry sig om. Om de inte får ett bra namn. Samlaget? Nederlaget? Idiotförslaget?

Beslutsfattarna kan omöjligen har spelat en B-lagsmatch i någon idrott eller brunnit för ett klubbmärke. Någonsin. Jag kunde med en matchtröja på mig vid en B-lagsmatch för Sösdala IF i Södra Rörum klockan 10 en lördagsmorgon ta det som en VM-final långt in i vuxen ålder. Hata alla, skälla på domaren för minsta felaktiga inkast, ta ett rött i 89:e, spräcka ögonbrynet, halta på jobbet i en vecka och duscha i kallvatten. Planera hela min dag kring matchen, snacka med killarna i laget resten av helgen och få den enorma kicken av att vara en del av ett lag och en förening. Vi mot klabbet.
Det kommer ingen att göra i IFK/KHK United, aka Idiotförslaget, att göra. Ingen kommer vilja titta på matcherna. Ingen kommer vilja möta dem. Och vem vill sponsra dem?

KHK:s ordförande Sam Giertz sätter, i en intervju med Kristianstadsbladet, fingret på det jag är inne på.
– Jag är inte alls gammal i KHK och Annika (Ohlsson, ordf i IFK) har inte heller varit med så länge i IFK. Jag har inte alla nyanser eller all historia, men jag har snappat upp att det har funnits en liten ”vi och dom”-känsla mellan klubbarna. Och det är naturligt, vi har ju lag som möter varandra i olika årskullar. Men ska vi göra det så bra som möjligt så behöver vi samarbeta, säger Giertz.

Vi och dom-känsla?
VIOCHDOMFUCKINGKÄNSLA?
Som om det vore företag. Inte sportsliga rivaler. Bra ”uppsnappat”.

Mest besviken är jag på IFK Kristianstad. Jag trodde att de ville tävla. Ha ett eget flaggskepp på damsidan. Men icke. Jag ser ärligt talat hela den här manövern som en ursäkt för att inte vilja satsa på elit för damer. Så de säger saker som ”att det ska bli så bra som möjligt för alla tjejer i regionen som spelar handboll”.
IFK Kristianstad har en historia att inte vilja satsa på flickor/damer. Det var det som fick flera krafter, däribland Sten Ravhed, att en gång i tiden starta upp just Kristianstad Handboll. Detta är inte samma sak, men nästan.
För inte så länge sedan spekulerades det en del om KHK skulle åka ner i Allsvenskan och IFK Kristianstad skulle kunna gå upp i den. Vad skulle hända då? Skulle KHK kunna stå emot marknadskrafterna i IFK då (troligen inte)? Jag tror samtidigt att den där rivaliteten och hetsen är exakt det som hade behövts för att få ett bra damlag på riktigt i stan, om man inte bara gör det enkelt för sig och skjuter in pengar. Ett lag som vinner allt och blir bäst i Sverige. Ett annat som försvinner i skuggorna.

Man ska komma ihåg att det är dyrt med ett damlag i elitsammanhang. Intäkterna är svårare att driva. Vill IFK, som går igenom en ny ekonomisk rening, ens ha ett damlag i eliten av fler anledningar än att vissa sponsorer i ett jämlikhetsperspektiv önskade så?
Jag tror inte det. Och då är vi inne på mycket större frågor.

Så vad har vi på damsidan i Kristianstad nu?
Ett elitlag i SHE med KHK med ett publiksnitt på 349 och en agent som tränar sina egna spelare.
Ett division två-lag i KHK-regi – som IFK-juniorer ska kunna spela i. Som suddar ut den rivalitet som fanns kvar.
Ett division tre-lag som övriga IFK-spelare ska springa runt i.

För mig är det inte ett steg framåt för damhandbollen i kristianstad. För mig är det en spark i skrevet.

Frilansare till Rego befarar konkurs – ”Jag är väldigt orolig”