Lundblad: Laget alla svenska fans borde hålla på

Slovenien–Portugal blev en höjdpunkt i det här mästerskapet.
Jan Oblaks straffräddning mot Cristiano Ronaldo, dennes tårar i förlängningspausen och Diogo Costas totala dominans i avgörandet – det vi såg lär komma att ses som några av EM:s mest ikoniska minuter.

Istället för att prata om Ronaldo, personkulten, det obegripliga egot, den ogreppbara skickligheten i att sätta den där andra straffen – vill jag prata Slovenien och Sverige.
För det här laget var ju Sverige, som vi en gång i tiden var vana att se Sverige.

4-4-2, press och understöd, ett spelsätt för att göra produkten av de individuella beståndsdelarna större än summan av deras kunnande.
En defensiv som hela vägen in i kaklet rubbar världslag, pressar världsspelare till gränsen av sina förmågor för att låta sig besegras.
Coach Matjaz Kek är 2024 års Lars Lagerbäck.
Ett självklart favoritlag i detta EM, för alla svenskar som inte vill tänka på hur sorgligt det blivit att följa det egna landslaget.
Att spela 0–0 mot Portugal och neutralisera Ronaldo kunde ju Sverige för övrigt även på Lagerbäcks tid (det blev mållöst i båda matcherna i kvalet till VM 2010).

Men nu är Slovenien ute – och det är faktiskt en överraskning sett till läget inför straffläggningen. Portugal BORDE varit knäckta efter 0–0 i 120 minuter och Oblaks uppvisning i duellen med Ronaldo.
Och så smärtsamt att se Josip Ilicic, denne legendar, ett fint vin för Serie A-fantaster, missa sin straff – men han har å andra sidan gått igenom större kamper än så för att komma hit.

******

Mest av allt var i alla fall fall straffläggningen en fulländad prestation av Diogo Costa.
Vilka andra målvakter har tagit tre av tre i en straffläggning? Jag kommer bara på Sven Andersson för HIF i cupfinalen mot ÖIS 1998, men det finns så klart fler exempel.

******

I kvällens första match fick vi se modern mästerskapsutslagsfotboll i sin renaste form. Två riskminimerande lag som tog ut varandra, tills bara tillfälligheter och individuell skicklighet fanns kvar.
1–0 till Frankrike mot Belgien. Fullt rimligt.

Den typ av fotboll som franske förbundskaptenen Didier Deschamps står för har varit totalt dominerande i de senaste mästerskapen. England och Gareth Southgate har också nått framgång med den. Liksom tidigare Portugal under Fernando Santos, Belgien under Roberto Martinez (som alltså nu leder Portugal) och Holland under Louis van Gaal.
Det vill säga: Fokus på defensiv organisation och att inte gå bort sig. Låt stjärnorna avgöra.
Noll crowd-pleasing, 100 procent cynism.
Det hela är så klart en effekt av att tränare i landslagssammanhang har betydligt mindre tid för att bygga ett ”eget spel”, än vad en klubbtränare har.

Numera finns dock ett par storlag som har en litet annorlunda approach.
Framför allt det frimodiga Spanien, men även Tyskland under Julian Nagelsmann har något mindre fokus på riskminimering.
Liksom Ralf Rangnicks Österrike.

Det ska bli intressant vilken av de här skolorna som i slutändan går vinnande ur den här turneringen.

Foto: Bildbyrån