Lundblad: Nytt VAR-kaos, men det blir en passande EM-final

Har redan skrivit en bitter text om VAR i detta EM, men här kommer en till efter EM-semifinalen mellan England och Holland.

Poängen med VAR skulle vara att införa någon slags millimeterrättvisa.
Vi skulle med förstoringsglas kunna granska fotbollsspelet. Upptäcka – och beivra – regelbrott, för att kunna undvika felaktiga domslut i avgörande situationer.

Och så fick vi det här i en EM-semifinal: En felaktigt dömd straff, hittad med ett förstoringsglas – problemet var bara att samma förstoringsglas inte lades över en engelsk dubbelhands (väl noterat av SVT) sekunder före det att Harry Kane träffade Denzel Dumfries dobbar.
Framtiden är här, men ingenting blev bättre.

Så VAR det med den saken.
Englands prestation mot Nederländerna var i alla fall lagets bästa i detta EM och efter Ollie Watkins avgörande fick man en liknande känsla som man haft tidigare i tidigare mästerskap när det kommer till det här Southgate-England: Att de klivit över så många svåra hinder att de nästan känns ostoppbara.
Men i VM 2018 och i EM 2021 visade sig den känslan vara felaktig och England föll lyckades inte bryta sin titeltorka då – men de var betydligt närmare än vad vi vant oss vid (semifinal -18, final -21).

Tidigt i turneringen skrev jag i någon av dessa spalter om hur intressant det var med Spaniens framfart i EM.
Under ett antal år har landslagsfotbollen nästan uteslutande handlat om riskminimering, med tränare som Didier Deschamps, Gareth Southgate och Fernando Santos (Portugal 2014-22) som förgrundsfigurer i mästerskapen.
I detta EM har Frankrike och England nästan blivit parodier på sig själva i det nästan maniska klämmandet på den egna handbromsen så fort inte alla omständigheter krävt full forcering.
Blodfattigt, har det känts, och då gillar jag ändå i grunden defensiv fotboll.

Luis de la Fuentes Spanien har provat ett annat sätt att nå framgång (och det gjorde även, ska sägas, Julian Nagelsmanns Tyskland). Dessutom har man uppdaterat den tiki-taka vi sett från Spanien i allt mer extrema former i mästerskap efter mästerskap sedan 2008.
Och så passande då att vi får en EM-final mellan den rådande mästerskapsordningen (England) och ett tydligt alternativ till den (Spanien).

Med tanke på hur hela EM sett ut ska detta imponerande Spanien bara vinna.
Sett till Englands första halvlek igår och Spaniens bekymmer i början av matchen mot Frankrike när den cyniska motståndaren testade deras backlinje, så är ingenting givet.

Men sett till allt (?) vi lärt oss om mästerskapsfotboll sedan 1966, så ÄR utgången just given: England förlorar.
Sommar efter sommar har vi växt upp, tittat på VM efter VM, EM efter EM, och just den konstanten har aldrig förändrats.
Ett England som plötsligt tog hem en stor titel skulle skaka om världen som vi känner den.

Foto: Bildbyrån