Claes krönika: ”Flytta SM i beachhandboll till Åhus”

Tankarna på beachhandboll i symbios med att det började regna gjorde att jag hastade in från hängmattan för att dela med mig av mina tankar i ämnet.

Sommaren har erbjudit möjligheten att spela handboll på stränderna i bland annat Helsingborg, Varberg och nu senast i Åhus. Och i mitten på juni spelades därtill SM i beachhandboll på en nyanlagd beachhandbollsanläggning, intill p-platsen vid Älvhögsborgs Arena i Trollhättan. KFUM Trollhättan hyllas på förbundets hemsida för ett fantastiskt och lyckat arrangemang, vilket är kul för handbollen i regionen.
Det var så lyckat så det har redan bestämts att även 2025 års SM skall spelas på samma ställe. Grattis till förnöjsamheten alla inblandade.

Därefter borde SM naturligtvis flyttas till Åhus Beachandbollsfestival.

Om man tittar närmare på succén, så deltog sex (6) damlag och nio (9) herrlag i årets SM, 15 lag således. Vilket bör betyda att det var runt 150 spelare som med de internationella reglerna tampades i sanden om gulden i Trollhättan.
Förbundet satsar hårt på beachhandboll som i framtiden kan bli en sport i OS och finansierar en satsning med både nationella och internationella samlingar.

Anledningen till att förbundet är så nöjda trots det njugga deltagandet, beror på att intresset för att spela med de internationella reglerna är lågt, ja väldigt lågt till och med. Hur lågt undrar någon, så låt mig därför ge er lite siffror att jämföra med.

I årets handbollsfest på stranden i Åhus som pågick 11-20 juli såg deltagarantalet annorlunda ut. 1300 lag, från 130 föreningar har spelat handboll dessa dagar.
Cirka 13000 spelare följaktligen. Av dessa 1300 lag så har drygt 10%, cirka 150 lag spelat den internationella variant som spelades i Trollhättan, medan 1150 lag har föredragit att spela som man gjort i alla år nere i Åhus, nämligen med samma regler som i vanlig handboll.
Och till det har cirka 10 000 personer dagligen besökt festivalområdet.

Trots rekordsiffror gällande deltagande så har diskussionerna om festivalens framtid dryftats frekvent under dessa dagar. Det finns en oro för att förbundets närmast nitiska ambitioner att tvinga på föreningarna den inte efterfrågade internationella varianten, skall döda intresset för att delta i Åhus Beachhandbollsfestival efter 2027.
Det finns en uttalad risk för att stelbenta prestigefyllda byråkrater på förbundet äventyrar en succé som pågått sedan 1997. En succé som SHF dessutom har varit med och byggt upp, men då med andra personer i ledande ställning.

Förbundet har ödmjukt meddelat att de kan hjälpa till med arrangemanget, så att succén kan fortsätta. Samma förbund som uttalar 15 lag som en framgång, skall följaktligen hjälpa en turneringsledning som lyckats locka 1300 lag.
Det är faktiskt häpnadsväckande verklighetsfrånvänt.
Det borde naturligtvis vara tvärtom.

Jag har som ledare varit med i Åhus fler än 10 gånger genom åren och vet av erfarenhet hur uppskattad denna turnering är och har varit för spelare och även för deras föräldrar.

Enligt en enkät som gjorts har det framkommit att cirka 30% av deltagarna har tillgång till en beachhandbollsplan att träna på inför turneringen.
De flesta lagen kommer med andra ord ner relativt oförberedda för några härliga sommarlovsdagar i sanden. Det lättsamma och sociala prioriteras.
Spelare, föräldrar och ledare teambuildar och kommer närmare varandra.

Frampå kvällskvisten dag 2 kommer dock hornen fram när slutspelen drar igång.
Då blandas glädje med tårar, beroende på om man når en finalmatch på centrecourten inför välbesatta läktare eller inte.

Att alla lag får många matcher är en del av framgången, en annan är enkelheten.
Vanliga regler, gemensam start på alla banor samtidigt och 10 minuters match, sen fri lek på området. Och så da capo på det, igen och igen.
Att turneringen dessutom spelas inhägnad på ett festivalområde, gör att även de yngre får ströva omkring fritt mellan matcherna och skaffa kompisar och minnen för livet. Utbudet på området utvecklas varje år och är fenomenalt. Det är svårt att tro att området byggs upp från scratch varje år och plockas ner veckan efter.
Sen är det bara en yta sand igen.

Jag var nere ett par dagar även denna sommar, trots att jag för närvarande inte är aktiv i någon förening. På plats träffade jag mängder med intressanta personer.
Det var till exempel representanter från fotbollsförbundet som ser antalet lag växa lavinartat i sin sport. Det är med rätta stolta och glada över det och skickar ner folk för att nätverka och inspireras.
Det var personer från volleybollförbundet som såg fram emot att SM i beachvolley skall spelas i Åhus 2025-2027. De såg enorma möjligheter och ville nätverka de också. Det var stora sponsorer som inte bara stöttar Åhus, utan även landslaget och svensk handboll i stort. De jag inte såg till var representanter från svenska handbollsförbundet. Så såg det minsann inte ut för några år sedan, då var de alltid på plats och stoltserade i sina SHF-kläder och gladdes åt gensvaret handbollen får.
Hur det har kunnat bli så här övergår mitt förstånd.

En inbyggd svårighet i handboll är att få de unga att spela spontant, så som alla kan göra i fotboll. Det är lite för svårt för den oinvigde, reglerna är lite för många.
Förbundet har därför startat projekt som Hand the ball och streethandboll, för att göra det lättare för fler att delta. Att helt enkelt sänka tröskeln för deltagande.

Det närmaste spontanhandboll man kan komma är att spela på sanden som man gör och har gjort i bland annat Åhus. Man kan plocka med nybörjare till turneringen som också får möjligheten att uppleva glädjen i att spela handboll. Det gör inte ont att slänga sig i sanden och försöka sig på ett vackert målskott. De mjukare bollarna gör att även målvakterna vågar mer. Och att spela fyra mot tre i anfall främjar speluppfattning och alla får vara med och bidra och ta avslut.

Att spela handboll på den mjuka sanden gör följaktligen att förbundet uppnår precis det som deras egna projekt vill uppnå. Ändå motarbetar förbundet sig själv, istället för att se de uppenbara fördelarna. Sannolikt för att man har satt sig i en kompromisslös sits, där man inte kan vika sig på grund av prestige.

Många förnuftiga handbollare uttrycker också en rädsla för att stöta sig med förbundet. Då får man kanske inte de uppdrag som man så gärna vill ha.
Så man håller med i sak, men inte offentligt, det vågar man inte.
Vill SHF verkligen ha det så? Är det inte det som IHF brukar kritiseras för?

Det förekommer i rättvisans namn också kritik mot Åhus.
En stor del av kritiken handlar om pengar.
Att det är dyrt. Att man stöttar ett företag och inte en ideell förening.
Samtidigt skriker svensk handboll efter krafter som kan kommersialisera på vår sport.

Och skrapar man lite på ytan, så hittar man uppgifter som inte går att nonchalera.
Bolaget har 10 helårsanställda och i år kommer närmare 400 personer få lönespecifikation från bolaget. Många är ungdomar som får sitt första jobb tack vare handbollen. Det är personer som får sommarjobb och hjälper till att ställa i ordning festivalområdet, det är unga domare som får döma många matcher, inspireras av varandra, bygga nätverk och som dessutom får lite pengar på sommarlovet.

Sju föreningar i området ställer upp som volontärer kring eventets olika delar.
Det ger enligt uppgift de ideella föreningarna närmare en miljon kronor att dela på.
180 000 besökare ger stora skatteintäkter till kommunen, genom att det påverkar turistnäringen positivt. Det pratas om drygt 150 miljoner kronor i ökad turismomsättning. Och för er som minns Åhus gamla beachhotell och jämför det med det nya, så hittar man ytterligare resultat av ökad omsättning i området.

Att lägga SM i beachandboll i Åhus från och med 2026 borde vara en no brainer.
Då gör beachhandboll, beachfotboll och beachvolleyboll gemensam sak.
Fördelarna är fler än jag orkar sammanfatta. Men, med det sagt..
Antalet lag i SM kommer att öka och fler kommer få chansen att titta på.
Lag och spelare kan spela både den internationella varianten om de vill och handboll på sand om de vill. Fler kommer spela handboll totalt sätt och ambitionen att bli bättre på den internationella varianten kommer öka, då förbundstränare kommer finnas på plats för att scouta. Det kommer också ge fler spelare till den vanliga handbollen, eftersom barn och unga älskar att spela handboll i Åhus och längtar tillbaka och fortsätter ett år till.

Bland de 10 000 dagliga besökarna på festivalområdet finns presumtiv publik till vanlig handboll, köpare av handbollssändningar i SolidSport och Handbollsligan Live och till det presumtiva sponsorer till de lokala lagen och till landslagen.

Förbunden i de olika sporterna kan nätverka med varandra och hitta fler synergier.
Förbundet och klubbarna kan inspireras och lära sig hur man kommersialiserar på annat än landslagshandboll. Handbollare från hela landet kan träffas och umgås under lättsamma former i semestertid. De kan boka träningsmatcher och säsongsplanera tillsammans. Boka in fler turneringar under inomhussäsongen.

Om nu SHFs ledning har fastnat i att det inte får heta och förväxlas med internationell beachhandboll, så spelar man ju handboll utomhus i flera andra turneringar.
Är månne lösningen att det bara är ’en handbollsturnering på underlaget sand’ och en turnering med de internationella beachhandbollsreglerna som samsas på samma yta?

Lös detta snarast, det vinner handbollen på.
Vi skall samsas och få fler att spela och intressera sig.
Inte bråka och stelbent begränsa.

Jag önskar er alla en fortsatt trevlig sommar.
Synkront med att elitlagen nu har inlett del två av sin försäsong, så återgår jag i rekreationsläge.

.