Ekmarks tio punkter från BoIS träning – ”En katastrof”
Att summera matcher och händelser i punkter har blivit populärt.
Så här kommer Landskrona BoIS torsdagsträning i tio punkter – från stort till smått. Från relevanta fakta till drömska inbillningar och sentimentala tillbakablickar.
1. Bemanningen
Landskrona BoIS körde två pass under torsdagen.
Ett på planen, ett annat på gymmet.
På det förstnämnda fanns inte Samuel Burakovsky med, av förklarliga skäl. Men heller inte Filip Sachpekidis, varför en förklaring utkrävdes av fysioterapeut Sebastian Ceder.
– Han tränar i gymmet. Filip har haft otur med en hel del saker nästan samtidigt. Dels knät som fortfarande inte är helt 100, men utan att det är någon större fara. Sedan har han varit sjuk.
Men han tränade inte med laget?
– Det är för att han v-a-r-i-t sjuk.
Finns det någon prognos?
– Jag räknar med att han tränar laget på lördag. Sedan får vi se, sa Ceder och flackade med blicken.
Mitt emot satt nämligen huvudtränare Max Mölder och spände ögonen i honom.
– Hade jag inte vetat om att det var sant hade jag också tyckt att det lät mystiskt, flinade Max och tillade att han räknar med Filip i träningstruppen inom kort.
Inget drama för spekulerande där alltså.
Argast av alla på träningen? Tveklöst Robin Dzabic.
Sköt bort ett antal bollar när saker inte gick som han tänkt sig.
Gör minst ett mål på söndag.
2. Hybridplanen – en katastrof
Landskrona BoIS alla fotbollssparkare hade vid den här tidpunkten förra året på aktuell yta i den mest norra delen av idrottsplatsen ett snustorrt fält. Oftast ovattnat och marken under de få grässtråna var stenhård.
Nu finns det en helt ny hybridplan. Det känns och ser ut som gräs, men jorden är en slags gummijord och vartannat grässtrå är av plast.
Fördelarna är många.
Om det nyttjas på rätt sätt. Och hanteras på rätt sätt.
Men detta hybridgräs var mer en äng än en plan. Gräset var högt och torrt – vilket i korta ord kan beskrivas som värdelöst. Åtminstone för alla med kreativa sinnen. Bollar längs marken stannar. Tempot blir lägre.
Jag var extremt förvånad att det kunde se ut så och försökte få en åsikt från Max Mölder om vad han tyckte om saken. Han verkade ha åsikter, men behöll dem för sig själv.
Det påminner mig om när den redan urusla konstgräsplanen i vintras skottades på följande sätt.
Det fick mig att tänka på en sommar i Landskrona, jag tror det var juli 1995 (Peter Settman och Fredde Granberg hade sett sommarlovsmorgonprogram). Jag var uttagen till Skåneläger och skickades till det gamla gigantiska fältet ute i Borstahusen. Långt innan det byggdes skolor, hallar och annat på ytorna. Mitt första besök i Landskrona.
Det var helt sjukt. Gräsmattan var som en golfgreen och vattnades innan träningarna. Jag kände mig som en stjärna. Bollen rullade ju som om det vore nedförsbacke!
Nu 30 år senare har utvecklingen gått bakåt. Hur är det möjligt?
3. Kofi Asare
Tränade mycket för sig själv. När han var med i spelövningarna pressades han inte.
Efter sin lårbristning är han på väg tillbaka och med Burra ur leken kanske det är lätt hänt att låta iver trumfa tålamod.
Jag har mycket svårt att tänka mig att han spelar mot Gefle på söndag. Det tror jag heller inte Sachpekids gör. De verkar dock bara vara en eller två matcher bort, inte mer.
Det är märkligt, men nyss var jag inne på att han inte skulle platsa i återstarten. Att han kommer in i höst och fyller Burakovskys plats är ett styrkebesked och en anledning att ha (fortsatt) tro på framtiden.
4. Jesper Strid
Av spelövningarna att döma verkar han närma sig en plats i startelvan. I Ligacupen mot Öster häromdagen gjorde han ett mål som ytterforward och han har (som konkurrenssituationen ser ut just nu) en roll där han fyller ut och kompletterar vissa spelare. Att han på söndag troligen spelar från start är logiskt.
5. Sam Hegdal
Testade med Torn – men blir kvar i BoIS. Åtminstone nu när Stångbyklubben tog in Mirza Halvadzic i nia-rollen.
– Det är det bästa för mig att fortsätta träna med BoIS, säger han.
Såg formstark ut i Ligacupmatchen och tar för sig allt mer på träningarna.
6. Nötandet
Efter Varbergsmatchen tänkte jag mig att BoIS hela veckan skulle nöta avslutningsövningar med Dzabic, Egnell, Karlsson, Ihler och några till. 200 avslut per träning samtidigt som resten av truppen stod bredvid och ropade ”Heja”, ”Snyggt”, ”Klass” och ”Yes” samtidigt som de skickade styrkekramar i chatgruppen och lade ut handhjärtan på TikTok.
Men nej, Mölder verkar frångå den svenska träningsodellen.
Istället hade han mycket fokus på försvarsspelet. En sådan där gristränig ni vet. Fint.
7. Gubbgänget
När man står med de äldre gentlemen som har följt BoIS i åtskilliga årtionden får man alltid olika sanningar och oftast ett större perspektiv på tillvaron.
Här kommer några av de citat som jag skrev ner:
– Sam (Hegdal) är inte speciellt lik sin pappa Jörgen, däremot sin farbror Magus. Han sprang också utav helvete.
– Nu är det spänt i laget, många är sura. Det brukar vara ett bra tecken. När de är glättiga och för glada går det alltid åt helvete.
– Stämmer det att Rogne fick 6 miljoner som sign-on i HIF tror ni? Jag har en säker källa på det!
– Var har du hunden? Honom blev jag glad att se.
– Fy fan vad de kör fysträning med Kofi Asare!
– Fan åsså Ekmark, du jinxar bort vår allsvenska plats! Sluta skriv.
– Om det tog så här lång tid att få en hybridplan att sätta sig, hur ska de då lösa det när de bygger om A-planen och vill ha hybridgräs där?
8. Finbesök
Jag var inte enda journalist på på plats. HD:s Marjan Svab smög också omkring. Länge samtalandes med klubbchef Kalle Olsson och tillsammans såg de ut som ett Canned Heat-skivomslag.
– Nu vet man att det är allvar, när han går på träningarna, med tanke på hur röd han är, sa en av gubbarna och rynkade med näsan.
Det är väl en bra sak?
– Ja. Jo. Okejdå.
9. Bakräddheten
Landskrona BoIS-supportrarna påminner mig om hästar
De bröstar gärna upp sig och glänser i medgång. Men instinktivt känner de sig jagade. Rädda för allt. Slår bakut för minsta skugga och flyr bort mot horisonten när någon höjer rösten.
När Burakowskys försäljning till Bodö Glimt blev officiell, mitt under träningen, kom domedagsprofetiorna direkt.
”Nu går allt åt helvete”
”Köp in något nytt”.
”Det finns ingen konkkurens i truppen längre”
Jag kände direkt igen tendenserna från när Diawara såldes.
”Köp in någonting nytt!!!”
Men då, liksom nu, tror jag lösningen redan finns i laget. Så släpp ner axlarna och njut av den resa som det här laget gör. Eller bli en del av den.
10. Eftertanke
Efter träningen och ett litet sjukhusbesök tog jag mig tid att åka ner till min absoluta favoritplats i världen de senaste 25 åren. Stranden vid Borstahusgumman. Precis där Exercisfältet slutar och där den kapitalstarkaste delen av Borstahusen (antar jag) börjar. Platsen jag aldrig kommer att ha råd att bo vid, men ändå kan ta mig till för att njuta av dess prakt. Tveklöst en av Sveriges vackraste platser som man kan ha lite för sig själv.
Där kan man gå drygt 200 meter rakt ut i Öresund, sätta sig på en sandbank i det decimeterhöga vattnet – och stänga av omvärlden.
Det enda ljudet är måsarna, vågorna och det dova taktfasta brummandet från passerande båtmotorer. Lastfartygen glider förbi som en matinéfilm. Ven ligger som en enda stor boj och i horisonten syns Köpenhamns industrier precis bakom den begynnande jordbuktningen. På kvällarna smälter solen i norr och får himlen att se ut som persika och honungsmelon. Molnen spricker upp. Sinnena öppnas upp. Ångesten och oron trycks ner.
Där ute, med saltsmak i munnen och svala brisar över kroppen som får vattnet att kännas varmare, kom jag fram till söndagens startelva.
Kaddoura
Nilsson-Jonsson-Andersson-Rahmani
Karlsson-Edvardsson-Egnell
Strid-Ihler-Dzabic
2-0 känns logiskt. Så det resultatet kan ni förmodligen glömma…
Ekmark: En drömaffär för BoIS – ersättaren finns redan i truppen
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se