Wilhelm Nilsson om mittbacksspel: ”Han stänger aldrig av”

HIF:s mittback Wilhelm Nilsson ger sin syn på mittbacksspel och att studera sitt eget spel. Samt John Terry, Alessandro Nesta, Antonio Rüdiger och italiensk fotboll.

Hur utvecklar du ditt eget mittbacksspel?
– Det beror lite på, det kan variera från match till match. Till exempel hur motståndarna pressar. Så vet jag på förhand vilka ytor som har störst sannolikhet att vara öppna. Om man exempelvis möter en fembackslinje där man vet att de har stora överflyttningar i backlinjen, så vet man att båda deras wingbacks kanske inte kommer att pressa våra ytterbackar. Om en av våra ytterbackar är markerad vet jag till nästan 100 procent att den andra kommer att vara fri, för annars får de inte sin överflyttning.
– Annars kollar jag mycket på klipp av mig själv. Jag kollar alla mina egna matcher direkt efteråt och försöker analysera vad man kunde gjort bättre – när man ska steppa upp och gå in i en duell och när man hellre ska falla av.
– Man får jobba med det varje dag, om man känner att måste bli en starkare i en del av spelet får man träna på det.

Hur gör du när du kollar på dig själv?
– Jag ser antingen på TV:n eller i mobilen. Så fort det är någon av mina aktioner vill man gärna kolla den en gång till och tänka efter var man gjorde bra och vad man inte gjorde så bra. Jag kommer ihåg alla mina situationer i huvudet när jag ser dem, vart jag kollade innan jag fick bollen och så.
Har du några mittbacksförebilder?
– Oj… När jag var yngre hade jag typ (Alessandro) Nesta och John Terry. Jag ville nog vara mer av en brittisk mittback än vad jag är. Jag tror inte att jag har den spelstilen även om jag är tuff. De brittiska är bara stötande hela tiden.
– Jag kollar lite på alla mittbackar. Det är väldigt stor skillnad i hur snabba mittbackarna är på att vrida höfterna, att hänga med motståndarna, att vara halvvänd hela tiden. (Antonio) Rüdiger kollar man en del på. Han verkar vara galen, men han stänger liksom aldrig av. Det kan jag verkligen inspireras av. Bollen kan vara i motståndarnas straffområde och han står på mittplan med en forward – och han står alltid böjd, med låg tyngdpunkt. Han är bara med, så fort bollen kommer ska han vara där först – det är väldigt inspirerande.

Terry var ju en väldigt brittisk mittback, Nesta mer elegant?
– Nesta och Maldini hade man så klart. För att de var så otroligt bra. De kändes extremt bekväma i sitt system, de visste när de skulle steppa upp och när de skulle falla av. Även om motståndarna var tio gånger snabbare blev de aldrig ifrånsprungna, för de stod alltid rätt. Det är coolt.
Du gillar italiensk fotboll?
– Absolut. Där är det väldigt mycket taktik, mycket tänkande. Det handlar väldigt mycket om att vara felfri. I brittisk fotboll är det bara tempo, att gå, gå, gå och om det står 1–0 med tio mintuer kvar i en Premier League-match så kan det sluta hur som helst. Om det står 1–0 med tio minuter kvar i Serie A – så slutar det nog 1–0.
Vem påminner du mest om i världsfotbollen?
– Svårt (skratt). Vem fan kan det vara? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det är en tuff fråga du ställer… Jag tänkte att jag skulle dra till med Janne Tauer från Djurgården, haha, jag vet inte…

Foto: Mauri Forsblom

HIF:s Tilde Wahrenberg om comebacken – efter 16 månader