Arkivkollen: Mr. H43 om konkursen, Qatar, gamla radioreferat och forna målkungar

Sedan 1962 har Mats A. Andersson på ett eller annat sätt varit involverad i H43. Idag har han tagit ett par steg tillbaka men när föreningen kallar, svarar “Mr. H43”.
– Handboll är en riktig gentlemannasport. Man knuffar ner någon men hjälper dem också upp efteråt.

Publicerad första gången: 240208

Mats. A. Andersson, av många kallad ‘’Mr. H43’’, såg sin första match med det blåklädda laget redan 1962 då han besökte Lundaderbyt mellan H43 och LUGI i Lunds Idrottshall. Det var samma år som han flyttade till Lund från Toarp, en liten by utanför Tomelilla. Andersson började som lärling på Televerket samma år och alla som jobbade där, och var idrottsintresserade, höll på H43.

Andersson berättar om kvalet mot Guif Eskilstuna 1956. Inför matchen i Eskilstuna hade man låtit dra en telefonlinje mellan hallen där och Idrottshallen i Lund, vilket var både ovanligt och uppskattat på den tiden. Televerkets stationschef Hugo Walldén hade varit med och kopplat in linjen, vartefter han började engagera sig i föreningen där han så småningom blev kassör. Andersson var inte själv på plats, men det är tydligt att han har påverkats av intresset och sagobildningen kring händelsen. Det var första gången föreningen gick upp i Sveriges högsta serie.
– Det kom över 1000 personer och lyssnade på detta radioreferat. Inträdet var 1 krona för vuxna och 50 öre för ungdom.

H43:s eldsjäl har haft otaliga roller inom föreningen genom åren. Det var meningen att hans första roll i föreningen skulle vara som kassör, men när det väl var dags blev han istället vald som sekreterare. Den tidigare kassören valde till slut att vara kvar i föreningen. Uppdraget som sekreterare hade Andersson i 22 år. Under 1976 blev han också ungdomsansvarig och ungdomsverksamheten tog därefter stora kliv vad det gällde antalet utövare. På åtta år gick H43 från sex ungdomslag till hela 33.
– Jag var ungdomsansvarig i 18 år. Så småningom hamnade jag i sponsorkommittén där jag stannade i över 50 år. Har man jobbat i en sponsorgrupp i så pass många år har det också blivit många tiotals miljoner i sponsorintäkter.

Inför säsongen 2014 valde den dåvarande styrelsen att satsa på en anställd säljare varför Andersson också ofrivilligt lämnade sponsorgruppen. Den satsningen visade sig gå helt fel då sponsorintäkterna halverades och ett halvår senare gick H43 i konkurs.
– Jag lämnade styrelsen redan 2009. Jag kände att vi inte drog åt samma håll och oroade mig för att H43 inte var på rätt väg. Jag var orolig för framtiden och märkte att det inte fanns ekonomi för besluten man fattade. Då hade jag varit i styrelsen i 33 år.

Andersson är väldigt kritisk till hur föreningen kunde gå i konkurs. Han menar inte att alla i den dåvarande styrelsen är att skylla. Istället pekar han på tre personer i arbetsutskottet, som varken delade med sig sin information till resten av styrelsen eller till föreningen i övrigt. Andersson menar att man från styrelsens sida under flera år försökte maskera situationen man befann sig i, till slut gick det inte längre.
– En förening får aldrig gå i konkurs och H43 är en historisk aktör som varit viktig i Lund. Det tar minst tio år att reparera och man lyckas aldrig helt. Det är många handlingar som går förlorade, statistik av olika slag och historiska dokument.

Ett år innan konkursen drog sig föreningens damlag ur Elitserien, där man samarbetade med Lundagård. Andersson berättar att han var den som drev frågan om ett damlag från H43:s sida och att man egentligen inte hade några egna spelare. Dessa kom istället från KFUM Lundagård, samtidigt som H43 stod för kostnaderna. Inför säsongen 2012/2013 gick damlaget 1,4 miljoner kronor back. Andersson fick i uppdrag att samla in pengarna från sponsoravtal, vilket han var nära att ha lyckats med. Då, utan att han informerades, valde styrelsen ändå att lägga ner verksamheten.
– Styrelsen hävdade att man lade ner laget, som blev bättre varje år, av ekonomiska skäl. Jag uppfattade det som att man trodde att pengarna istället kunde gå till herrlaget, men alla sponsorer drog tillbaka sitt engagemang. H43 fick inte en krona och vi hade fått in pengarna. Det är inte klokt.

Andersson har också varit sportchef och ansvarig för herrseniorerna under många år. Även om Andersson föredrar att man ska satsa på egna spelare behöver man, för att tillhöra eliten, också värva spetskompetens. Bland annat tecknade han avtal med föreningens mesta målgörare Zoran Roganović vid ett par tillfällen. Han var också delaktig i förlängningen av Tomas Axnérs kontrakt.

Främst vill Andersson däremot lyfta fram sin tränargärning. Han har vid flera tillfällen genom åren följt med lag från tidig ålder fram tills dess att de varit redo för seniorspel. För honom har det aldrig varit viktigt att själv arbeta med eliten, idrotten har varit en sorts avkoppling från jobbet. Han pratar istället om hur det är viktigt att fostra ungdomar till A-lagsspelare, ledare och andra funktionärer i klubben.

Fram till och med förra säsongen var han tränare i HK Blå 85 i Division 3, som han en gång i tiden var med och startade. Det gjorde han för att alla inte kan vara med och satsa, många spelare var helt enkelt för bra för att sluta spela. Så sent som för någon vecka sedan stod han som tränare för laget i en match, och känslan är att han har svårt att hålla sig undan när frågan ställs.
– Vid ställningen lika med tolv sekunder kvar tog vi time-out. I samråd med spelarna körde vi en intränad grej som också gick hem. Vi vann matchen med bara en sekund kvar.

Med det sagt är han knappast ointresserad av att vinna. Andersson berättar att han var med och vinna stora turneringar som Partille Cup och Lundaspelen. Dessutom har han varit med om att vinna många ungdomsturneringar i olika länder ute i Europa.
– En gång var vi i Qatar och vann en turnering för 16-åringar med prispengar, vilket är mycket ovanligt. Vi fick betala för flygresan men allt annat stod arrangören för.

Andersson pratar sig ofta varmt om ungdomsidrotten och sitt engagemang inom densamma under samtalet. För honom spelar det mindre roll vad man gör, han menar att samhället ska engagera ungdomarna i något man har förutsättningar för. Det kan vara handboll eller någon annan idrott, men det kan också vara musik, teater eller något helt annat. Att han också varit verksam inom seniorhandbollen grundar sig enligt Andersson i att den tidigare ordföranden Nisse Danielsson alltid litade på honom.
– När man behövde en ungdomsansvarig, utbildningsansvarig eller sportchef sa Nisse alltid “du fixar det, Mats”.
– Det är egentligen ungdomsidrotten jag brinner mest för. Det andra har kommit som ringar på vattnet.

Att Andersson som under ungdomen mest spelade fotboll, och pingis under somrarna, skulle bli så aktiv inom handbollen var långt ifrån självklart. Vännerna i barndomens Toarp brukade spela spontanfotboll fram tills de var 13-14 år gamla. Efter att ha fått ta del av sin mosters årskort till Ystads IF under mitten av 50-talet hade han försökt erbjuda vännerna en handboll att spela med. Den gubben gick däremot inte och han fick invänta flytten till Lund innan han hittade in på handbollsbanan på riktigt. Därefter har han stannat inom handbollen och H43.
– Framförallt är det en väldigt fostrande sport, inte minst för ungdomar. Man tar och ger, det kan vara tufft men inte som i ishockey där man börjar bråka och slåss. Handboll är en riktig gentlemannasport. Man knuffar ner någon men hjälper dem också upp efteråt.

Idag är H43 på väg uppåt i seriesystemet efter att ha fått börja om efter konkursen. Båda föreningens representationslag ligger för tillfället i Division 2 där parkerar i den absoluta tabelltoppen på första plats. Även om Andersson gläds av den sportsliga framgången på seniorsidan är det inte den centrala frågan för klubblegendaren.
– För mig är det viktigare att vi fostrar ungdomar och får upp dem i A-laget. Vi får gärna ligga i Handbollsligan men det ska i så fall vara huvudsakligen med egna eller lokala spelare. Värvar man ska man värva verklig spetskompetens som Zoran Roganović.

Föreningen arbetar idag på ett sätt som Andersson gillar då man inte jäktar utan skyndar långsamt för att röra sig framåt i seriehierarkin. Man har idag ett ungt och lovande lag som Andersson menar borde kunna hävda sig väl även i Divison 1. Dessutom har man ett utvecklingslag, HS Lejonen, som går som tåget i Division 3 och med största sannolikhet kommer flyttas upp till Division 2. Det förutsätter dock att H43 själva avancerar i seriesystemet. Laget består av många egna produkter där flera av dem varit och vänt i Ankaret. När Bjärredsföreningen inte längre ville satsa på sitt herrlag valde stora delar av laget att återvända till H43.

Andersson återkommer flera gånger under samtalet till det H43-lag som gick upp i högsta serien 1979. Under åren 1971-1973 vann man USM tre gånger i rad och efter att A-laget åkt ur två raka serier, ner till nuvarande Division 1, började man satsa på just de egna talangerna. Det tog några år men så småningom bar satsningen frukt och under de första två åren i Allsvenskan, som då var Sveriges högsta serie, bestod hela truppen av egna produkter. Andersson liknar också den satsningen med det som pågår i klubben idag.
– Vi har väldigt duktiga ungdomar idag och spelare från föreningen som presterar på andra ställen. Ebbe Håkansson i HK Malmö, Nikola Roganović i Eskilstuna och Viktor Hedberg i LUGI är alla från H43. Då pratar vi bara om målvakter, och vi har inte ens nämnt Andreas Palicka. Det är ett tvåsiffrigt antal spelare från H43 i eliten eller utomlands idag.