Masse/Henke vs Manglind/Mats Andersson 1992: När HIF–BoIS var ljuset i Fotbollssverige
Under mer än 100 års rivalitet har BoIS och HIF har spelat i samma serie under 37 säsonger.
Klubbarna har mötts i totalt 77 seriematcher.
Men få gånger har mötena lagen emellan handlat om uppgörelser i toppstriden på olika nivåer.
Superderbyt på tisdag är därmed ovanligt – men inte helt unikt.
Derbyt mellan Henke Larsson och Masse Magnussons HIF och Issa Manglind och Andreas Jakobssons BoIS en septemberkväll för 32 sedan är ett annat exempel.
Den 16 september 1992 spelades ett av historiens hetaste nordvästskånska derbyn, ett toppmöte i näst högsta serien.
HIF, som hade hela Sveriges antagligen bästa anfallspar – talangen Henrik Larsson och hemvändaren Mats Magnusson – tog emot BoIS på Olympia.
I det märkliga seriesystem som användes vid den här tiden var matchen en del av höstserien i Division 1 södra. Lagen möttes totalt fyra gånger den här säsongen och i potten låg en plats i kvalspelet till Allsvenskan – endast seriesegraren skulle gå dit.
Inför matchen ledde HIF serien – på samma poäng som tvåan BoIS, som dock hade en match mer spelad.
I denna tid av krångligt seriesystem och lågt intresse för den inhemska fotbollen stack Nordvästskåne ut.
”Här finns ingen publikkris”, skrev Richard Dahl i Nordvästra Skånes Tidningar.
Allsvenskans publiksnitt 1992 var 4194 personer – det lägsta under de senaste 97 åren, pandemisäsongerna borträknade. Men när HIF och BoIS mötts på våren hade 13210 kommit till Olympia och 10376 till Landskrona IP.
Till den aktuella matchen kom visserligen bara 8470 personer, men Knut Knutsson kunde i sin krönika i Helsingborgs Dagblad dagen efter skriva att derbyt ”innehöll egentligen allt utom en segrare. Underhållningsvärdet var mycket stort och förmodligen är det få allsvenska matcher som bjudit på bättre spel i år”.
På förhand handlade mycket om Masse och Henke. De skulle ”göra derbyt till en målfest”, skrev Kent Hansson i iDAG (nuvarande Kvällsposten).
Larsson hade redan gjort 37 mål under 1992. Magnusson ledde skytteligan i Höstettan med 13 mål.
– Jag utgår ifrån att backlinjen skärper sig lite extra i kväll, sa BoIS tränare Conny Karlsson i iDAG.
Matchen började också programenligt för hemmafansen.
”Masse” gjorde 1–0 redan efter tre minuter, framspelad av en framrusande ”Henke”.
I 14:e minuten sköt Per-Ola Ljung in 2–0 till HIF.
BoIS var anonyma i inledningen, men de hölls kvar i matchen av målvakten Leif Jönsson och skulle komma tillbaka – med besked.
I underläge 2–0 var det ”tid för Mr. Benny Mårtensson att presentera sig”, skrev Kjell Korsman i NST:s referat, men HIF-målvakten Stefan Karlsson reflexräddade Mårtenssons friläge.
Efter en petad frispark var det istället en annan BoIS-anfallare, Per Harrysson, som sköt in 2–1-reduceringen. Johnny Kongsbøg rensade ett Henke-avslut på mållinjen, med en cykelspark.
Ett defensivt skickligt och löpvilligt BoIS fick allt bättre koll på Henke och Masse. I andra halvlek serverade Per Harrysson Per Sefort, som dundrade in 2–2.
I slutsekunderna gjorde sedan BoIS-profilen Thomas ”Gusten” Gustavsson en avgörande aktion när han dödssföraktande täckte ett skott från HIF:s Anders ”Swiss”Svensson framför mållinjen.
”Hjälten gråter av smärta”, förkunnade iDAG:s rubrik – ”Gustens” räddning kostade honom ett brustet muskelfäste i vänster ryggslut.
– Det gör fruktansvärt ont, sa Gustavsson.
Men han hade räddat en poäng åt BoIS.
”Kalmar vann Skånederbyt”, förkunnade Nordvästra Skånes Tidningars framsida efter 2–2-resultatet – smålänningarna gick nämligen upp på samma poäng som HIF och BoIS i tabellen.
Svartvita anhängare kunde i alla fall glädjas åt att Knutsson skrev att ”i det här fallet ska Bois-klacken ha stort beröm – trots kraftigt numerärt underläge märktes den mer än HIF-sympatisörerna”.
I NST:s betygsättning efter matchen fick tre spelare i HIF fyra plus: Målvakten Stefan Karlsson, samt Henke och Masse (bäst i HIF, enligt HD:s Knut Knutsson).
I BoIS belönades fem spelare med fyra plus: Mittbackstalangen Andreas Jacobsson, som ju senare skulle göra många säsonger i HIF, Thomas Gustavsson, målskyttarna Sefort och Harrysson, samt mittfältaren Mats Andersson.
– Skönt att vi bröt trenden att förlora seriefinaler hemma på Olympia. Får hoppas att det står sig, sa HIF-tränaren Bosse Nilsson.
Efter många bedrövelser skulle hans lag skulle få sista ordet – den här säsongen slutade ju med att HIF gick upp i Allsvenskan efter 24 år i lägre serier.
BoIS återkomst var dock också nära förstående – de gick upp året därpå, efter 14 år.
Derbyt den 16 september 1992 var i alla fall ett injektion rakt in i svensk klubbfotbolls artärer.
Det var en match som de som var på Olympia nog sent skulle glömma, säkerligen ett av de bästa mötena mellan HIF och BoIS genom alla tider.
”Om alla fotbollsmatcher var som onsdagskvällens derby mellan HIF och Landskrona BoIS, skulle vi inte ha någon publikkris i svensk fotboll”, skrev Richard Dahl i NST.
HIF–BoIS 2–2
1–0 Mats Magnusson (3, assist Henrik Larsson), 2–0 Per Ola-Ljung (16, assist Henrik Larsson), 2–1 Per Harrysson (26, Per Sefort), 2–2 Per Sefort (60, assist Per Harrysson)
Publik: 8470
BoIS (3-5-2): Leif Nilsson – Marcus Ekheim, Andreas Jacobsson, Magnus Lindqvist – Thomas Gustavsson (Per Erik Danielsson, 90+2), Mats Andersson, Johnny Kongsbøg, Per Sefort, Issa Manglind – Benny Mårtensson (Greger Andrijevski, 85), Per Harrysson.
HIF (3-5-2): Stefan Karlsson – Ola Nilsson, Björn Lilius, Erkka Petäjä – Per-Ola Ljung, Anders Jönsson, Lino Boriero (Niklas Nihlén, 70), Jonas Dahlgren (Anders Svensson, 76), Magnus Arvidsson – Mats Magnusson, Henrik Larsson.
Källor: iDAG, Helsingborgs Dagblad, Nordvästra Skånes Tidningar, Stattenakurvan.se, Wikipedia
Foto: Bildbyrån
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se
