DOKUMENT: Derbyt som är unikt i Sverige – Vad är HIF–BoIS egentligen?

HIF möter BoIS ikväll. Helsingborg mot Landskrona. Vad är det här för derby egentligen?
I den här artikeln görs ett par nedslag i historien i ett försök att översiktligt beskriva det nordvästskånska fotbollsderbyt. På vilket sätt sticker det ut? Vad handlar det om? Varifrån kommer rivaliteten?

Detta är en uppdaterad version av en artikel som publicerades på Skånesport den 29 augusti 2023.

HIF mot BoIS. Inget annat derby i svensk fotboll spelas mellan klubbar från två städer som i lika stor utsträckning definierar sig i samklang med sina fotbollslag.
Den strävsamma industristaden Landskronas utveckling har ofta gått hand i hand med BoIS. Det kommunala engagemanget har varit stort. Kanske är den främsta symbolen för symbiosen mellan stad och klubb ”Rädda varven”-banderollen som BoIS-spelarna höll upp i den allsvenska premiären borta mot IFK Göteborg 1978, mitt i brinnande varvskris. Känslan av en skeptisk omvärld som ser ned på den egna staden har ofta varit stark och fotbollen har blivit ett sätt att slå tillbaka.
I den traditionellt segregerade staden Helsingborg har HIF varit kittet som hållit samman människor från olika samhällsklasser och stadsdelar. Publikens uppslutning har varit stor över tid, från ”Mjölkkossans” dagar på 20- och 30-talen till 90-talet då man hade högst publiksnitt i Sverige. Bara färjorna har varit en starkare symbol för staden än HIF. Fotbollslagets framgångar har varit en viktig del i självbilden för en stad som gärna ser sig vackrare och viktigare än andra svenska städer i samma storlek.
I båda städerna har fotbollen under större delen av klubbarnas 117 (HIF) respektive 109 (BoIS) års existens varit ohotad etta.

I Torbjörn Anderssons ”Spela fotboll, bondjävlar” (2011) beskrivs hur industristaden Landskrona direkt ställde sig bakom BoIS efter klubbens bildande 1915 – och hur rivaliteten med HIF och Malmöklubbarna direkt blev stark.
Han berättar hur HIF-, IFK Malmö- och MFF-lag vid passering genom Landskrona hånades efter förluster mot andra lag.
Vid den här tiden drev lokalpressen på rivalitet mellan klubbarna. Landskronaposten och Helsingborgs Dagblad ställde sig bakom sina respektive lag och tampades med penna och trycksvärta som vapen.
När BoIS-anhängare 1924 anklagades för att ha kastat sten mot HIF:are (tydlig parallell till vårens derby, då ett antal personer kastade sten mot HIF-läktaren på Landskrona IP), gick Landskrona Postens referent till motattack och påtalade att BoIS vid flera tillfällen i Helsingborg attackerats med stenar vid hemfärden från olika matcher.
På sajten BoISHistoria kan man läsa om hur BoIS originalspelare Georg Petersson var känd som en buse i Helsingborg:”På Olympia ska han medvetet, med full kraft, ha rensat upp läderkulan mot Helsingborgssupportrarna på läktaren. Han ska också ha skrikit ”håll käften, bönder” till Helsingborgs-supportrar på nedre raden.”

Före proffsfotbollens intåg i Sverige kunde klubbar locka spelare genom att erbjuda dem arbete på sin ort. Den här typen av övergångar var redan på 20- och 30-talen kontroversiella och ramaskriet eldades av lokalpressen och klubbarnas ”trogna anhängare bland sportjournalisterna i respektive stads tidningar”, skriver Torbjörn Andersson i ”Kung Fotboll” (2002).
1922 anklagades HIF för att ha försökt locka över Albin och Harry ”Hacke” Dahl från BoIS med löfte om arbeten – särskilt lukrativt under den djupa 20-talskrisen. Hacke var bara ett år i HIF innan han vände tillbaka. Albin blev en profil i HIF och vann Allsvenskan tre gånger i klubben.
På samma sätt gick Hasse ”HP” Persson från HIF i Allsvenskan till BoIS i näst högsta divisionen. Där blev han en av klubbens största profiler någonsin och bidrog till klubbens publikrekord från allsvenska kvalet mot Degerfors 1959 (18535 åskådare).

En skillnad mellan HIF och BoIS är att BoIS varit ett mer lokalt lag som haft ett mycket engagerat följe i den egna staden, men haft ett upptagningsområde som inte sträckt sig så mycket längre än så.
2005 skrev Kim Söderberg och Jens Horsner ett examensarbete i Idrottsvetenskap vid Malmö Högskola med titeln ”HIF-svin och BoIS-bönder”. En stor enkätundersökning av supportrar på HIF:s och BoIS hemmamatcher var kärnan i arbetet. Den visar bland annat på att supportrarna på Landskrona IP till mycket stor del kommer från den egna staden, samt Svalövs kommun. En enkel Google Trends-sökning visar också att intresset för laget är som störst här.
Landskrona har trots sitt läge mitt på den skånska västkusten klämts mellan sina stora grannar, vilket begränsat det geografiska upptagningsområdet för BoIS.
HIF har historiskt haft en mer regional karaktär och varit starka över hela nordvästra Skåne, från Perstorp till Glumslövs backar och Kullabygden. Under sina mer framgångsrika epoker har man lockat supportrar även på längre avstånd.

I båda fallen har klubbarna i sina historiska sportsliga resultat överträffat sina städers storlek. Säkert tack vare uppslutning från lokalbefolkning, lokalt näringsliv och kommunerna.
HIF har en klubb från en stad av mindre storlek före sig i den allsvenska maratontabellen (IFK Norrköping), BoIS har ingen (HIF ligger sjua, BoIS på femtonde plats).
”Faktum är att de jag intervjuat i Landskrona som regel nämner att HIF har samma tunga förankring i Helsingborg som BoIS i Landskrona. Däremot har man svårt att nämna andra städer och orter, förutom Degerfors, där den lokala klubben har samma styrkeposition”, skriver Andersson.
Han applicerar italienska (campanilismo och gufare) och spanska (morbo) rivalitetsbegrepp på relationen mellan HIF och BoIS och Helsingborg och Landskrona och tillägger att det annars är svårt att använda dem för att beskriva svenska derbyrelationer:
”Sverige är en långt mer homogen nation än Italien och Spanien, varför symboliken runt våra klubbar generellt är fattigare”.
HIF–BoIS är en i Sverige smått unik företeelse.

Andersson illustrerar skillnaderna mellan Helsingborg/HIF och Landskrona/BoIS i ett antal binära oppositioner, som så klart är drivna till sin spets, men nog säger något om verkligheten:

BoIS – HIF

Fattig – Rik
Krisande – Dynamisk
Folklig – Borgerlig
Okänd – Känd
Pro-Malmö – Anti-Malmö
Småklubb – Storklubb
Lokal – Regional
Egna produkter – Värvningar
Livlig publik – Stel publik
Otrendiga/glada fans – Casuals/huliganer

Det där med den stela publiken i Helsingborg kanske förvånar någon, med tanke på att man med södra stås utveckling under de senaste decennierna fått till ett kraftigt publiktryck på Olympia. Samtidigt är fortfarande Olympias sittplatsläktare mindre högljudd än sina motsvarigheter bland större svenska klubbar.
Torbjörn Andersson har intervjuat HD:s legendariske reporter Knut Knutsson som säger att det har att göra med ”stadens stänk av snobbism”. Han menar att liksom många andra att HIF som klubb är lite snobbigare än lagen i varvsstäderna Landskrona och Malmö. Marjan Svab från samma tidning gör en liknande koppling till en självkontrollerad borgerlighet.”

Man måste konstatera att derbyt mellan och HIF och BoIS är större och viktigare i Landskrona än vad det är i Helsingborg. Det visar inte minst den status i den landskronitiska populärkulturen som 6–2-matchen 2002 har. I den allsvenska premiärmatchen där BoIS återkom till högsta serien efter åtta år krossades guldfavoriterna HIF på Landskrona IP.
Blotta existensen av Rude BoIS låt ”6–2” säger mycket.
I förra vårens derby var 7653 personer på plats Idrottsplatsen. Den näst högsta publiksiffran för laget i Superettan det året var 2452.
När BoIS vann förra årets vårderby med 2–1 firade de sin första seger mot HIF sedan cupmötet 2007 – rejält.
Efter segern kritiserade HIF:s målvakt Kalle Joelsson BoIS-spelarnas agerande efter matchen.
– Man kan bete sig snyggare efteråt och inte hålla på som de gjorde i korridoren, sa han till Skånesport en stund efter slutsignalen.
– Det var onödiga kommentarer in i vårt omklädningsrum. Jag tycker att om man vunnit ett derby kan man ha lite mer respekt, lite mer storhet. Sedan är de inte jättevana att vinna derbyn heller, så det är klart att de är glada, utvecklade han.
Kanske säger ett sådant firande – och reaktionen – också något om relationen mellan klubbarna.

En annan spelare i HIF uttryckte nyligen att derbyt mot BoIS är ett derby och att man gärna vinner det, men att det inte är ett Skånederby – det epitetet är förbehållet mötena mellan HIF och MFF.
Därmed inte sagt att det inte finns HIF:are som tycker att BoIS är det viktigaste derbyt att vinna. Framför allt bland de som växte upp på 80-talet och början av 90-talet finns den åsikten (eller känslan) representerad.
HIF var ur Allsvenskan i 24 år och rivaliteten med MFF tog inte fart igen förrän efter comebacken 1993.
På samma sätt finns det BoIS:are uppvuxna på 70-talet som ser derbyna mot MFF som de stora matcherna – under klubbens allra bästa period i historien var matcherna mot MFF höjdpunkter, både sportsligt och publikmässigt.
I den ovan nämnda enkätundersökningen bland lagens supportrar rapporteras följande:
• 65 procent av BoIS:arna sa att HIF var viktigaste laget att slå, 27 procent MFF.
• 68 procent av HIF:arna sa att MFF var viktigaste laget att slå, 21 procent BoIS.
Men kanske gör derbyts vikt i Landskrona matcherna än viktigare att vinna för helsingborgarna – att inte tillåta landskroniterna den eufori som en derbyseger mot HIF ger är lika viktigt som vinsten i sig.
Jag minns själv hur en god vän som håller på HIF, normalt sett mycket kontrollerad och kylig, blev alldeles utom sig efter HIF:s cupförlust 2007. Jag tror aldrig han visat så mycket känslor som då.

Ikväll är det dags igen. Ett spektakulärt, kontinentalt och inte minst ovanligt derby ska spelas. Matchen blir bara det 18:e mötet mellan lagen under 2000-talet.
Återstår att se om det blir de rödblå eller svartvita som får fira efteråt. Klart är att deras städer sedan mer än ett sekel bryr sig mer om sina fotbollslag än de flesta andra.
Och att det kommer att vara så långt efter den 24 september 2024.

Foto: Bildbyrån

Källor: Torbjörn Andersson – Kung Fotboll (2002)
Torbjörn Andersson – Spela fotboll, bondjävlar (2011)
Kim Söderberg och Jens Horsner – HIF-svin och BoIS-bönder  (2005)
www.boishistoria.se