Ekmarks 15 punkter efter BoIS-HIF 0-1: ”Det är som att se Gotland anfalla Ryssland med en sidenscarf”

HIF vann superderbyt på Landskrona IP med 1-0.
Christoffer Ekmark summerar matchen i 15 punkter.

1. Resultatet
HIF tog chansen att haka på i toppen.
Landskrona BoIS är fortsatt på direktplats till Allsvenskan.
0-1 betydde att toppstriden i Superettan ter sig mer oförutsägbar än någonsin. Vill ni ha en höst med stabilt blodtryck? Följ Allsvenskan…

2. Skillnaden mellan lagen
Det är svårt att hitta en enda logisk tanke i den här matchen. Varför vann HIF, när all statistik talar för BoIS?
Tja. Statistik kanske säger någonting i längden. Men i enskilda matcher i Superettan betyder den ingenting. Inte i en serie över sju matcher heller, för övrigt…
Jag kommer att tänka på uttrycket ”Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor”.
BoIS är den hederlige pojkscouten, med knäppt skjorta och spikrak mittbena som äter veganskt, går i kyrkan på söndagarna och gör läxorna när kompisarna drar ut på stan. Allt i rätt ordning och alltid mottaglig för en kram.
HIF är den hustlande motorcykelkillen med tatueringar på halsen som äter grillad kyckling med nävarna och vid sidan av jobbet som brandman brygger eget öl.
Gissa vem som är en ”bff-for-life” och vem som bara behöver gå på ICA Maxi för att ragga upp en nyskild småbarnsmorsa och släpa hem i bingen? Wham bam thank you mam.
Min poäng? Det behöver inte vara vackert för att få få ”scora”. Ibland är instinkt och attityd det enda som spelar någon roll. Och sådant tränar man sig inte till. Sådana egenskaper drar man ut från bröstkorgen – helst håriga sådana…

3. Cynismen
– Vi måste bli mycket mer cyniska, sa spelare och tränare i HIF efter vårens derby som BoIS vann i spelmässigt överlägsen stil.
Det inleddes med att lösa försvarsproblemen, hitta glädjen i att hålla nollan – och sätta dit bolljäveln så fort chansen ges. För chanser ges alltid.
Sagt och gjort.
HIF har inte spelarmaterialet för att leka Barcelona, eller ens BoIS, men det finns andra sätt att vinna matcher och HIF har funnit sitt.

4. Mattias Lindström
Satt garanterat i soffan och log.
Av flera anledningar.
Jag ser framför mig hur han hällde upp en 16-årig Lagavulin, ända upp till kanten, skickade ett tack-sms till Hans Eklund eller någon, och sänkte allt i en klunk för att tänka:
”Allsvensk bortamatch på Olympia? Då kanske man skulle starta en pod?”

5. BoIS sanslösa svacka
En seger på sju seriematcher.
HIF har hittat sätt att vinna matcher. BoIS hittar hela tiden sätt att förlora dem, och då räknar jag in 0-0-matcher…
Och då har de inte spelat dåligt. De har fått matcherna dit de velat. Det har fått sina chanser – men inte tagit dem.

6. BoIS alla hörnor
Det är som att se Gotland anfalla Ryssland med en sidenscarf. Jag tror BoIS har mer nytta av inkast på egen planhalva.

7. Guds hand
Dennis Olssons inspel på ytan på bortre var lagom hårt och elakt för att Rassa Rahmani skulle tveka. Rensa, nicka undan, ta emot? Han beslutade sig för alternativ nummer två, väntade in bollen – bara för att bli överkörd av Wilhelm Loeper. Den mest cyniske av alla. Springades med handen intill kroppen, typ, stångade han in bollen.
Pojkscouterna-Brandmännen 0-1.

8. Mittbackspartyt
Efter 1-4 mot Varberg pratade Max Mölder om vikten av att älska att försvara. Att visa passion i eget straffområde.
På Landskrona IP höll HIF en masterclass i ämnet.
Wilhelm Nilsson och Jon Birkfeldt älskade varje sekund av den matchen.
Ett vunnet motlägg – stort firande.
Ett undannickat inlägg – stort firande.
En brytning eller tackling – stort firande.
Den här kvällen firades det mycket under 90 minuter på ett sätt som bröt ner Landskrona BoIS mentalt. Man kan vinna matcher på bollinnehav och smartness, men också på ren energi. Och just så var den här HIF-segern. Jon Birkfeldt var ett vindkraftverk och HIF-klacken ett helt kärnkraftverk som klyvde atomer efter minsta lilla enskild framgång på planen.

9. Benjamin Acquah
Kung.

10. Fembackslinjen
När Klebér Saarenpää bytte in Rogne och gick ner på fembackslinje med 20 minuter kvar var det som att se någon låsa dörren på banken klockan tre. ”Tack för visat intresse, ses en annan dag”.
BoIS försökte kombinera på kanterna, provade en chansboll in i gröten – men fick inte med sig någonting och var, för att vara ett topplag som jagar allsvenskan, anmärkningsvärt tandlöst. Igen.

11. BoIS alternativ
Kan Landskrona BoIS hitta nya sätt att vinna matcher?
Ska man överge tron på det man gör och testa någonting nytt – eller ska man fortsätta göra samma sak och förvänta sig andra resultat?
Allt beror på vilket perspektiv man ser nuet i. Ska vi utgå från positionen BoIS hade innan sommaruppehållet – eller när laget startade säsongen?
Ingen, och jag säger i-n-g-e-n, i BoIS-leden hade i januari tackat nej till att med sex omgångar kvar att spela ha allt i egna händer – som man trots allt har. Nu testas tilliten till det man blivit som lag och klubb.
Jag är inte, som tidigare, övertygad om att BoIS nu klarar det här, att gå upp till Allsvenskan.
Men jag är övertygad om att de kan.
Kanske, om jag får leka amatörpsykolog igen, kan det vara en sak att spela fotboll när man är ett jagat lag – och en helt annat att vara ett jagande lag.
Landskrona BoIS har allt vinna. Kan spelarna förstå det, och inte betungas av att de har allt att förlora, kommer de lösa det. Men förstår de det?

12. HIF:s fortsättning
I våras var jag övertygad om att den är säsongen enbart var en hålla-sig-kvar-säsong för att bygga för framtiden.
Nu vet vi att HIF har mer än så i sig och framförallt: kan de vinna ett derby på Landskrona IP kan de vinna vilka andra matcher som helst.
Hemmamatcherna som återstår är mot Gefle, Sundsvall och Örgryte. Nio pinnar där känns rimligt.
Sedan har de Utsikten, Sandviken och Örebro borta – det låter ganska överkomligt för seriens bästa bortalag…
HIF har allt att vinna. Och alla vet det!

13. Missnöjet
Efter matchen blev det irriterat mellan BoIS-supportrarna och BoIS-spelarna. Återigen kokade Amr Kaddoura, som motades bort av Erik Hedenquist och känslorna rann över hos många samtidigt.
Det gav skenet av ett BoIS i obalans. En snorloska på en stinkande skitpaj.

14. Avstängningen
Ingen Max Nilsson, som i mina ögon var bäst i BoIS, borta mot Örebro.
Capotondi-time!

15. Publiksiffran
8267 åskådare i hällregnet under strålkastarljuset.
Det finaste vi har i svensk fotboll – och även om jag fick se matchen i TV, förkyld som en vegansk pojkscout, var det ett derby att älska.

Lundblads fem intryck från BoIS–HIF 0–1: HIF vann derbyt på Landskrona IP