Lundblad: Jag vägrar tro att BoIS skulle vara näst sämst i serien just nu
Tre dagar efter den tunga derbyförlusten mot HIF får BoIS blicka framåt.
Kan de vända den negativa trenden och hålla sig kvar på allsvensk plats?
Foto: Mauri Forsblom
En formtabell över de tio senaste omgångarna är tydlig: BoIS har bara vunnit två matcher sedan sommaruppehållet.
Bara Skövde AIK har tagit färre poäng under den perioden. Ser man till de senaste fem matcherna ligger BoIS sist i formtabellen.
Hårda fakta.
Men jag köper ändå inte att BoIS skulle vara seriens näst sämsta eller sämsta lag just nu.
Efter derbyt mot HIF fick tränare Max Mölder åter stå och säga ungefär att prestationerna borde givit större poängutdelning än vad som varit fallet.
Jag avundas inte hans position – det är så att säga kommunikativt svårt att sälja den positionen till besvikna supportrar och allmänheten.
Men samtidigt: Han har ju rätt.
BoIS gjorde ett par ganska dassiga prestationer i augusti, 0–0-matchen mot GIF Sundsvall och 1–4-förlusten mot Varberg imponerade inte.
I samma veva sålde MFF David Edvardsson till Tromsø och en av seriens bästa spelare var förlorad.
Sedan dess har det blivit en seger mot Oddevold, men därefter 0–0 mot Öster, 1–2 mot Örgryte och 0–1 mot HIF.
Spelet har ändå blivit bättre i de här matcherna. De defensiva misstagen har åter blivit färre och BoIS har skapat chanser framåt.
De borde nog tagit åtminstone fyra-fem poäng på de matcherna.
Sett över de senaste sju matcherna har BoIS, enligt Wyscout, 11,7 förväntade mål (xG), men man har bara gjort 5.
Poängen rullar inte in på kontot och snart är det gigantiska försprånget man byggde upp under seriens första halva helt borta.
Vad är det då som fattas, för något måste det ju vara?
Tur är en del av det, men antagligen inte hela förklaringen.
Mot HIF släppte man in ett mål efter en episod av passivt försvarsspel. Det var ingen omställning som lät HIF öppna upp hela vänsterkanten med en fin cross av Jon Birkfeldt till Dennis Olsson. BoIS var samlat i sin formation, inte uppe i någon tokpress – men trots det fick Olsson fri lejd att slå inlägget som Wilhelm Loeper sedan stötte in i mål efter att ha löpt förbi Rassa Rahmani.
Sådant straffar sig och HIF straffade det.
Det som borde varit bra för BoIS var att det där inte hände särskilt många gånger i matchen.
De skapade chanser då och då, trots att HIF spelade bra försvarsspel.
Men de var för oprecisa för att konvertera dem.
Och inte tillräckligt hungriga för att jobba fram ännu fler, på alla bollar de skickade in i boxen.
Det hade de kanske gjort i vårens form.
• Om de hade haft David Edvardssons precisa kvalitet kvar på mitten, så att de där inspelslägena hade kommit fortare och oftare.
• Kanske även om de hade haft danske illern Frederik Ihler (nu i Molde) kvar i straffområdet när bollarna kom in där.
• Samt fler offensiva pjäser med kvalitet, som Samuel Burakovsky (nu i Bodø/Glimt) – han erbjöd dessutom ett ovanligt BoIS-alternativ med huvudspelet.
Medan det är lätt att konstatera att BoIS är sämre än vad de var i våras, så ser jag faktiskt inte att de skulle vara så mycket sämre än lagen de slåss med runt de övre strecken.
Oavsett vad man tror om det har de randiga anhängarna inget mycket annat val än att lita på Mölders upplägg och att hans spelare slipar detaljerna i straffområdena, så att det där spelet börjar generera segrar.
De bör finna tröst i att det fortfarande är bättre att vara en poäng ovanför uppflyttningsstrecket än att befinna sig under det.
Foto Mauri Forsblom
Lundblad: Om HIF löser den delen av spelet tror jag att de spelar i Allsvenskan 2025
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se