Ekmarks 13 punkter mardrömmen i Närke: ”BoIS såg mer ut som Örebro än Örebro”

Landskrona BoIS förlorade borta mot Örebro SK efter ett sent självmål.
Den allsvenska drömmen är inte död, men ”i kritiskt tillstånd”.
Christoffer Ekmark listar matchen i 13 punkter.

1. BoIS will be BoIS
I den här klubben är ingenting någonsin enkelt, självklart, bestående, harmöst, tråkigt eller stilla.
Ena foten i allsvenskan för en månad sedan. Nu börjar folk räkna på fingrarna om kontraktet ens är säkrat…
Och den störste idioten är väl jag själv som inte såg det komma.

2. Utsiktens BK
Någonstans sitter det ett par spelare i Göteborg, nickar medlidande och tänker: ”Vi vet precis hur det känns, och hur det kommer att sluta. Med 0-7 borta mot något allsvenskt lag i kvalet, i bästa fall”.

3. 0-1-målet
Ett självmål minuten efter att BoIS missat öppet mål (Victor Karlsson).
Oerhört talande för Landskrona BoIS höst. Bestraffningen kommer direkt när chanserna inte tas till vara.

4. Avsluten.
Nio till antalet.
NOLL på mål.

5. Insatsen
BoIS första halvlek var en fortsatt lutning i ”fel” riktning.
Vill man vara snäll kan man säga att det var trevande, sökande och vilset.
Vill man vara elak kan man säga att det var blint, utsiktslöst samt en taktisk och inställningsmässigt katastrof. BoIS såg mer ut som Örebro än Örebro – och det är kanske det elakaste av allt.
Andra halvlek var bättre och det skapades en del typiska BoIS-anfall, men det var ett tandlöst lejon som morrade.

6. Drömmarna
Minns ni era lyckligaste barndomssomrar?
När man blev ihop med sitt crush, solen alltid sken, lösgodiset kostade 3,90 hektot, ingen snodde ens cykel och varje dag var ett ändlöst äventyr där man somnade med gräsdoft under fötterna, myggbett och längtan efter att vakna nästa dag.
Så var våren för BoIS.
Nu är den lyckliga barndomssommaren ersatt av en medelålderskrisande februarivecka med åtta måndagar, tandläkarbesök, ex-frugnäll och inkassobrev. Bäst porträtterad av Kjell Höglunds ”Man vänjer sig”. Konstant ångest, aptitlöshet, meningslösa klyschor, ingen öppnar sig. Man stirrar tomt och pratar strunt.
Men man vänjer sig.

7. Bytena?
Christian Stark och Xavier Odihiambo kom in – i 90:e.
En desperat chansning och en evighet från att kunna ändra på en matchbild. Max Mölder är känd för att ogärna ändra på saker och detta blev kanske inte bra, men det var å andra sidan en konstig situation där laget ändå blev gradvis bättre ju längre matchen led.

8. Kofi Asare
Fick axla den centrala anfallsrollen, där han ”spelat hela sitt liv” enligt honom själv, när Edi Sylisufaj var avstängd. Med sin passivt explosiva stil hade han väldigt svårt att ta sig in i matchen.
Avvinkad för offside varje gång det blev farligt.
Mil, eller snarare ljusår, från den självklarhet med killerinstinkt vi sett tidigare i år.

9. Robin Dzabic
Ger BoIS-frustrationen, som så många pratar om ett ansikte. För han ser så frustrerad ut hela tiden. Arg och besviken.
Och när han har läge att ändra på det skjuter han i princip uteslutande utanför. Måste få det att lossna och kanske viktigast av allt – hitta glädjen?

10. Constantino Capotondi
Fick göra sin första start men har problem med att hitta rätt. Blev bättre ju längre matchen led och yttersta nära att göra 1-0 när matchen svängde in på upploppet.

11. Slutsekundsångesten
Ett av Landskrona BoIS bästa anfall på hela matchen kom precis när klockan passerat 95 minuter, och det var utannonserat minst fem minuters tilläggstid. Inlägget nickades i mål, men då hade domaren precis blåst av matchen. Det går att diskutera om det inte borde ha varit ”tilläggstid på tilläggstiden” i anslutning till byten och skador, men det blir bara en gissningslek från sidan.

12. Nästa uppgift
Den 4 oktober möter Landskrona BoIS Skövde på hemmaplan.
Den matchen blir en av två saker:
1. En tillbakastuds in i toppstriden.
2. En gravsten.

13. Återvändarna
Edi Sylisufaj och Max Nilsson är tillbaka mot Skövde, ett Skövde som varit, och är, ännu sämre än BoIS – och som måste gå för seger. Kanske kan någon av de två träffa mål åtminstone?