Oscar Carlén om tanken bakom 7-5-spelet: ”Det finns en del bakåtsträvare…”

Ystads IF har inlett säsongen med att gå rent i cupen, ta sig till gruppspel i Europa League och tagit tre raka segrar i ligan. Och samtidigt brutit ny taktisk mark i Handbollsligan.
I bortamatchen mot GUIF praktiserades återigen konstant 7-5-spel när motståndarna hade en man utvisad.
– Man försöker att optimera sitt spel hela tiden, säger Carlén.

När YIF smiskade GUIF med nio bollar saknades Anton Månsson. Åtminstone på planen. Han satt nämligen kvar på bussen när matchen spelades efter att ha blivit magsjuk på vägen upp.
Hur resonerade du med det plötsliga nackslaget, att en trea och förste mittsexa plötsligt faller bort?
– Det är det värsta, när man tappar spelare på väg upp till match för då får man minialt med tid på sig att ställa om.
Lyckligtvis höll sig både Våfflan Wilthorn och 06:an Lowe Nilsson (mittsexa) friska.
– Vi har en rätt tydlig hierarki kring vem som steppar in när och var. Wilthorn spelade 45 minuter mot GUIF och Lowe gjorde det bra när han var inne framåt samtidigt som Liam Hultberg klev in på trean bakåt med lite följdeffekter på det, säger Carlén – som tidigare vidareutvecklat det här med hierarkin här.
Nu har ni besegrat GUIF tre gånger på kort tid och varje match har sett likadan ut. Varför blir det så, tror du?
– Det beror på hur tränarna resonerar. Vi har liknat det vid ett slutspel där man också möter samma motstånd flera matcher i följd. Då handlar det om att göra små förändringar varje gång för att lösa upp en knut, men är man i förarsätet som vi har varit går man mest och väntar på att motståndaren ska göra någonting.

En specifik detalj som skiljer Ystads IF mot alla andra elitklubbar i Sverige är att de när motståndaren har en man utvisad väljer 7-5-spel. Varje gång! Alltså tar ut målvakten och riskerar att straffas med bollar i tom kasse istället för att nöta på med vanligt övertalsspel.
När började den tanken ta fart hos dig?
– Det finns två grundtankar. Den ena är att vi började spela med två vänsterhänta i undertal när vi hade bänken till höger. Då har man en fördel av att vara vänsterhänt mittnia när man läger trycket bort från bänken. Där började min tanke.
– Den andra tanken är att när Kim Andersson, som med sin passningsarm varit vår valspelare i 6-5-spelet, försvann så kände jag att vi hade spelare som är duktiga på att gå på mål och är målfarliga – men inte riktigt har spetsen i att göra de 100-procentiga valen när ett försvar ska läsas av. Det, plus att vi har tre duktiga mittsexor, gjorde att jag tänkte: ”Varför inte?”.
De matcher jag har sett har det känts som en väldigt lyckad manöver – hur har det sett ut som helhet?
– Vi har gått för 7-5-spel vid varje utvisning, men vill vänta några matcher till innan vi gör en statistisk utvärdering. Min känsla är att det sitter bättre och bättre. Sedan gäller det att tvätta bort känslan hos spelarna att de har en tom kasse bakom sig. Slänger vi bort en boll och de bryter och får kontra är det till 90 procents chans mål ändå, även om vi haft en målvakt i kassen.
Det är kul att se när någon är först med detaljer – och ni är först att göra detta systematiskt, väl?
– Det stämmer. Man försöker att optimera sitt spel hela tiden och nu är jag inne på min femte säsong i YIF. Grunden är satt och då handlar det om att göra små förändringar som kanske i slutändan handlar om något mål mer anfallsmässigt och åka på något mål mindre försvarsmässigt.

Carlén har vid sin sida Kenneth Andersson som assisterande coach. Kenneth, med mer rutin som damlagstränare på elitnivå, får svara på påståendet att just 7-5-spel skulle kunna vara ännu mer effektivt för damligan – där det oftare utförs tekniska fel.
Vad tror du?
– Njaaaaaeeee… Jag tror att just för att det är mer tekniska fel där så är man mer rädd om bollen och vill inte blotta det egna målet. Så jag tror inte på det där.
Carlén fyller i:
– Det är samma resonemang hos många herrlag som inte spelar 7-5.
Andersson motiverar ytterligare:
– Mot OV Helsingborg åkte vi på tre tekniska fel i 7-5-spel som ledde till tre mål i öppen kasse. Över tid tycker jag ändå att det ser lovande ut hos oss.
Carlén:
– Efterhand kommer vi att kunna variera vårat 7-5-spel ännu mer vilket behövs, för även med två man mer finns det avtal och rörelser i ett bra försvar som gör det svårt för anfallande lag.
Hur ska man som försvarare tänka? Släppa kanter?
– Tja, det är mycket val som ska göras för försvarande lag…
Andersson:
– När vi i YIF gick över till 7-5-spel så hade vi en trygg grupp och alla var med på det. Problemet för vissa lag kan säkert vara att om det inte blir en omedelbar förbättring så skapar det osäkerhet och panik.
Lite som när alla lag skulle spela 7-6-spel och det blev fullständig katastrof (vilket de fortfarande blir hos många elitlag) ibland?
– Ja, exakt.
Carlén flinar åt det faktum att han fått prata lite extra med en del spelare för att sälja in 7-5-spelet.
– Det finns en del bakåtsträvare, haha.
Som vem då?
– Det låg en spelare kvar på bussen mot GUIF (Anton Månsson som blev magsjuk)… Men då gäller det för mig att vara tydlig.

Mer om matchen mot GUIF här.

Vems intresse skyddar makthavarna? Sportens – eller sitt eget?