Claes krönika: ”Kan man ens tippa en handbollsliga i sin linda?”

Det är naturligtvis en fullt rimlig fråga och svaret är både ja och nej.
Att tro att man skall ha rätt är nämligen närmast utopiskt att tro.
Vilka spelare kommer skada sig, byta klubb, motarbetas av sin tränare eller vara helt ur form?
Vilka oväntade genombrott kommer inträffa?
Kommer nån tränare få sparken? Kommer en ny, likt Carlos Martingo, och ändrar allt?
Kommer spelare värvas in eller bli värvade?
Kommer alla klubbarna få ihop ekonomin för hela säsongen.
Sånt där vet ingen, men varför inte försöka sig på att förutse skeenden ändå.
Så får det bli, så här kommer tändvätska till någon och bekräftelse till nån annan.
Håll tillgodo;

Jag är tämligen säker på att vi får en topptrio när serien summeras, nämligen Ystad, Sävehof och Kristianstad.
Dessa tre är i mina ögon lite starkare och jämnare än övriga lag och har om min spåkula är lika välputsad som Saidas, ligans mest kompletta trupper.
Frågetecknen hos Sävehof ligger troligen i att klubben är både post-Apel och post-Möllers. Det finns frågetecken för hur Oscar Sävinger axlar en plats som förstamålvakt och för hur nya tränarparet Linus Ekman & Hampus Fernebrand hanterar alla dessa matcher.
Två av tre vänstersexor har också lämnat plats till nån påläggskalv, som behöver leverera när duktige Sebastian Spante inte har dagen. Och vem som är ledaren på plan, dagar när det inte funkar riktigt. Det kan ta tid att mejsla fram, det fick vi se prov på igår.

Ystad skall klara sig utan Kim Andersson och Kasper Palmar på högernio, men har värvat in en spännande dansk, Kristian Olsen, som börjat riktigt bra. Det har också Alexander Lindén i målet gjort. Och just målvaktsposten har tidigare utmålats som något utvecklingsbar, där längst nere i syd. Vänder det nu månne? Möjligen finns en oro att förlora Oscar Carlén till landslaget, eller att skägget på mitttnio, Julius Lindskog Andersson, skall åka på en skada. Topp tre blir det, ingen tvekan om det. Kanske till och med den ädlaste av valörer?

Desamma gäller Kristianstad som sägs ha dragit åt den ekonomiska svångremmen ordentligt och samtidigt värvat ihop ett riktigt bra lag, igen, ett yngre denna gång.
Detta för osökt tanken till Kalle Sändare, som en gång försökte sälja en saxofon på stativ och provspelade den i olika höjd. ’Nu är den uppsänkt, sa han´.
Bredden på nio meter är som Julas lager utanför Skara och detta är naturligtvis en guldaspirant. Frågetecken möjligen för målvaktsparet, linjespelarna och ovanan att träna ett topplag för nye tränaren Anders Hallberg. Jag väljer dock att inte rangordna dessa tre utan nöjer mig med topp 3 för trion. Finalaspiranter alla tre.

Lika ’lätt’ är det att tippa att Skånela kommer sist. Laget var inte bäst i Allsvenskan förra säsongen och hade sannolikt inte varit det denna säsongen heller. För att nå en kvalplats kommer det sannolikt att krävas minst 12-16 poäng av Skånela, och jag vet inte ens när de skall spräcka ägget som noll poäng i tabellen innebär. Klubben verkar inte vilja riskera sin ekonomi, vilket är sunt och sympatiskt. Skulle Skånela ändå nå en kvalplats, så tycker jag att laget är en stark kandidat till bragdguldet. Minst.

Därefter är det lite svårare att försöka sig på en kvalificerad gissning, men jag tror att vi har en trio även efter topptrion, även dessa lag presenteras utan inbördes ordning.

Hammarby har ett bättre målvaktspar i år och har lånat in en spännande portugis på vänsternio. Laget är sannolikt väldigt revanschsuget efter en fjolårssäsong som dog lite snöpligt. Ambitionerna var höga, men när krutröken hade lagt sig, så kunde man bara konstatera att de sista matcherna i grundserien förstörde alltihop.
Lagets oförmåga att klara av att prestera även i transportmatcherna, gör att de hamnar utanför topp 3 även denna gång, men en semifinal är ingen utopi och sannolikt också ett internt mål. Sen får vi se. I en semi i vår kan vad som helst hända.

Skövde har ingen anledning att vara sämre än förra säsongen, tvärtom, även om frågor nu ställs efter en svängig säsongsinledning. Hemmatorsken mot Karlskrona skojar man inte bort ute på Schlätta. Vad hände egentligen? Förra året hade man 2-0 i matcher i kvartsfinalserien mot Önnered, när laget plötsligt och lite oväntat pyste ihop likt en misslyckad sufflé.
Vad lärde man sig av det?
Skövde är bra och kommer också utmana om en semi såklart.

Önnered har hissats av mången profilerad handbollskännare. Sannolikt beroende på flera parametrar, bland annat för att de har ett högst omaka tränarpar. De har återfört Andreas ’Stycket’ Nilsson till svensk handboll och det finns en rejäl bredd på övriga positioner. Möjligen med undantag för målvaktssidan, där jag tror att förra säsongens par var snäppet vassare faktiskt.
Klubben har ju haft en vana att skapa rubriker, både på och utanför plan och så lär det nog bli även denna säsong. Och sånt kan naturligtvis påverka helheten. Ambition är ett SM-guld ute i Älvsborg i västra Göteborg inom en snar framtid. Om klubben är mogen för det redan nu är tveksamt. Laget har också inlett serien sämre än väntat och var häromdagen som en vällagrad schweizerost, ystad på ett mejeri söderöver, fylld av håligheter när de var på besök i Kristianstad. Som bekant tas tiden i mål och Önnered var i både Final 4 och semifinal i våras, men laget känns oerhört svårtippat givet förutsättningarna och det kan bli både flipp eller flopp. Jag tror nånstans mittemellan.

Bakom dessa sex lag i toppen jagar en kvartett som jag upplever lite vassare än trion därbakom.

Alingsås startar upp en post-Franzén epok och har satsat på två duktiga, men otursförföljda nyförvärv. Håller dessa kan Alingsås vara en semiaspirant i vår. Förutsatt att potatispojkarna hittar tillbaka till sin tidigare kapacitet gällande målvakt-försvar-kontring.
Där var man bäst i Sverige under många år, men alla utvisningar på senare år har gjort att kontringsspelet haltar betänkligt och det stationära anfallsspelet har än så länge inte varit tillräckligt bra. Den forna styrkan i Nolhagahallen och sedermera Estradhallen behöver också byggas upp igen. Där gick det fort, förr.

AMO är i sanning en främlingslegion, men med resurser. Det innebär att vi inte vet hur laget kommer se ut i vår. Laget kan komma att förstärkas vid behov, och behoven börjar kanske redan nu att uppstå. Åtminstone har truppen redan dränerats på två spelare. Så en inte alltför kvalificerad gissning är att någon förstärkning kommer att hämtas in, förr eller senare. Annars blir slutspel troligen för mycket begärt av klubben. Laget känns därtill lite omoget och humörsvängigt, vilket inte minst syntes i Eriksdalshallen häromkvällen. Matchen var nästan död efter en kvart och blev därefter en transportsträcka. Laget behöver bygga en betydligt stabilare moralplatta i botten om det skall bli ett bättre resultat än föregående säsong.

OV Helsingborg har värvat på sig en ordentligt bredd på nio meter och tänker inte åka ut igen, och det tror jag inte heller att de gör. Tvärtom känns slutspel nåbart om man lyckas hålla alla spelare skadefria och på humör. Det finns bra spelare på samtliga positioner och laget spelar ett modernt försvarsspel och ett tempostarkt spel med boll.
Kan publiken hitta tillbaka och lyfta laget den sista biten tro?

Hallby har gjort riktigt intressanta värvningar i mina ögon och är utan tvekan bättre än föregående säsong, sett till material. I alla fall på papperet. Tränarbytet till Jesper Östlund lär innebära ett större fokus på försvar och kontring och kan man därtill hitta användning av sina värvningar i offensiven, så kan Hallby överraska under säsongen.
Det handlar så att säga om att slå stickan mot plånet, med sådan kraft och precision, så att det slår gnistor i tändsticksstaden. Då kan det bli slutspel i Jönköping i vår.

Avslutningsvis kommer vi till lagen som sannolikt inte kommer nå slutspel, utan istället lag som kommer att få kvala för att behålla sin plats i ligan.
Något jag tror att de har kapacitet att göra, alla tre.
Även dessa lag kommer utan inbördes ordning.

När lyfter GUIF? För de har de inte gjort än. Det är ojämnt, svårtippat och nödvändig stabilitet saknas helt. Personligen tycker jag att de i sina bästa stunder spelar en väldigt attraktiv handboll, men understundom är svackorna i paritet med Marianergraven i Stilla Havet. Får man inte rätsida på det, så kommer publiken att svika och utan deras stöd så fruktar jag fler djupdykningar för deras del. Uppsidan ligger i det omvända scenariot så klart.
Det finns kapacitet både på och utanför plan.

Karlskrona känns lugubert och är lite som den beige kunden i Macken. Jag blev väldigt positivt överraskad av deras imponerande insats i Skövde, men mot Malmö var deras anfallsspel synnerligen idéfattigt och trist. Det blir att hänga kvar via kval, igen, och det kommer de att göra. ’Same procedure like last year James’.

Sen har vi Malmö. Laget var som ett högkvalitetskaffe för några år sedan. Numera förefaller kaffet snarare vara av märket Eldorado. Att budgeten minskar syns i spelarmaterialet och antalet etablerade spelare sjunker i rask takt varje säsong. Och ersättarna är osäkra kort.
Det finns dock något väldigt sympatiskt över kämpaglada Malmö och jag hoppas att detta är sista säsongen som de kokar kaffe på samma sump. När de väl har fixat kvalet i vår, så hoppas jag att det fylls på med lite nya bönor och att handbollen i Malmö lyfter igen.
Det behöver vi i handbollssverige.

Summerar vi detta så får vi alltså följande ungefärliga utseende på tabellen efter 26 omgångar våren 2025, en vår som jag för övrigt ser fram emot redan nu.

Topptrio – Kristianstad, Ystad och Sävehof
Närmast under topptrion – Bajen, Skövde och Önnered
Kvartetten under närmast under topptrion – Alingsås, AMO, OV Helsingborg och Hallby
Trion över jumbon, men under kvartetten närmast under topptrion – Malmö, GUIF och Karlskrona
Jumbo – Skånela

Get ready to rumble!

PS. Det är fortfarande 20% early bird-rabatt om du tecknar upp dig på Handbollsligan Live.
Slå till vettja, matcherna är ovissa och svårtippade.
https://handbollsligan.se 

Ekmarks stora helgsammanfattning: ”Blytungt besked för LUGI och YIF tar SM-guld”