Kris i Rögle? Lundblads fem intryck från RBK–SAIK 1–3

Rögle förlorade igen – för femte gången på åtta matcher blev det noll poäng.
Svenska mästarna Skellefteå AIK imponerade och vann en tät match efter ett märkligt sista mål.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.

Rögle BK–Skellefteå AIK 1–3

(1–1, 0–2, 0–0)

Första perioden:
1–0, 14:31, Linus Sandin (Brady Ferguson, Michael Kapla)
1–1, 19:31, Axel Sandin Pellikka (Andreas Johnson, Rasmus Bergqvist)
Andra perioden:
1–2, 5:39, Anton Heikkinen (Pär Lindholm, Max Lindholm) (PP)
1–3, 9:06, Max Lindholm (Axel Sandin-Pellikka, Pär Lindholm)

Skott: 23–29 (4–14, 10–9, 9–6)
Utvisningar: Rögle: 4 x 2 min. SAIK: 6 x 2 min.
Publik: 5786

1. Det vansinniga målet

I andra periodpausen sa Max Lindholm till TV4 att hans 3–1-mål var ”en på tiotusen”.
En underdrift.
Jag skulle snarare säga en på hundratusen.
Han fick pucken av Axel Sandin-Pellikka i powerplay – och sköt. Pucken tog på Albin Sundsviks (?) täckande klubba och sedan försvann den.
I växande panik på isen i Catena Arena insåg de försvarande Rögle-spelarna att de inte hade någon aning om vart den var – och det samma gällde antagligen de flesta i publiken.
Men Lindholm, han såg den, avslöjade han i pausintervjun.
Han såg hur pucken gick rakt upp i luften och sedan lömskt vände någonstans i höjd med tredje etage och dök ned, ned mot Rifalks kasse, innan den landade bakom målvakten, och studsade in över mållinjen.
Ridå ned.
Ett hemskt baklängesmål för Rögle.
En symbol för en kväll då allt gick Skellefteås väg.

2. SM-finalen långt borta

Repris på SM-finalen för ett knappt halvår sedan.
Skellefteå var nästan lika bra som då, i alla fall när de trummade på i offensiv zon.
Det var inte ett decimerat Rögle – nu jumbo i SHL.
Därmed vann serieledande Skellefteå AIK den här matchen – trots att de kommit sent till Ängelholm på grund av ett försenat flyg.
SM-finalen, ja. Ikväll känns det mer som att den spelades för ett halvt sekel sedan, snarare än att den är lite mer än fem månader bort.

3. Sandins ledningsmål

Matchen inleddes kontrollerat, avvaktande.
De första tio minuterna var chansfattiga, utan många längre anfallssekvenser i respektive offensiv zon.
Precis när bortalaget började komma igång blev det dock mål – för Rögle.
Michael Kapla, som på nytt nog var bäste rögleit (vilken comeback han gör), spelade upp pucken till Brady Ferguson, som flöt in i zon, förbi en SAIK:are, passade Anton Bengtsson, som släppte pucken vidare till Linus Sandin.
1–0 till Rögle.
Ett pressat hemmalag hade fått en drömöppning, en kvart in i första perioden.
Skulle detta bli en vändningens kväll?

4. Skellefteå mullrar

Nej, det skulle ju inte det.
Mot slutet av perioden fick vi se mer och mer av en tendens som skulle bli signifikativ för matchen.
Den svenska mästarhockeymaskinen Skellefteå AIK, kom igång, fick sitt ohyggliga tryck i anfallszon tillräckligt ofta för att de skulle få till ett rejält övertag i matchen.
De tryckte på nere i hörnen, vann puckarna djupt inne i offensiv zon, backskotten började vina runt hemmamålvakten Christoffer Rifalk. De återerövrade pucken när de blivit av med den.
Pär Lindholm ställde sig på kontoret framför Rifalk och snart kom kvitteringen:
Ett mästerligt skott från backtalangen Axel Sandin Pellikka gick upp i krysset, med bara sekunder kvar av första perioden.

5. Rögles kris?

Vid ställningen 1–1 hade Sandin en riktigt bra chans att göra ett andra mål och i numerärt underläge fick en då tröttkörd Brady Ferguson ett friläge, men ramlade med pucken i anfallszon.
Istället tvingades han vara kvar på isen och gick på knäna när de elaka, precisa, västerbottningarna skalpellspelade sig igenom Rögles box och Anton Heikkinen sköt in 1–2-målet.
AIK:s ledningsmål var rimligt – även om RBK haft de nämnda lägena.
Strax efteråt noterade jag att skotten stod 5–17 och minuten senare kom det där ett-på-hundratusen-målet.
Skellefteå vann rättvist. Inget snack om saken.

Rögle ligger fortsatt sist i SHL. De har bara tagit fem poäng på åtta matcher.
Det är inte bra, det är illa.
Men den långa skadelistan ÄR en förmildrande omständighet.
När Skellefteå AIK senast var i Ängelholm, i SM-finalen, kunde Rögle anfalla med formtoppade Daniel Zaar, Dennis Everberg, Simon Ryfors och Adam Tambellini.
Nu är de två förstnämnda skadade, liksom profilvärvningen Leon Bristedt. När de jagade en reducering med tom bur hade de en spelare som Felix Nilsson inne på isen. Junioren Gregor Biber spelade tolv minuter.
Samtidigt har de lagets nya spelare, med möjligt undantag för MoDo-värvningen Josh Dickinson, varit anonyma.
Och då blir lasset väldigt tungt att dra för kvarvarande och friska profilspelarna Kapla, Sandin och kapten Anton Bengtsson.

Röglespelarna jobbade och slet ärligt mot detta Skellefteå, det såg faktiskt ut som en rejäl arbetsinsats.
Men det såg också ut som vad det enligt tabell och resultat helt uppenbart är – ett trubbigt bottenlag som försökte hålla sig fast för glatta livet mot en svensk mästare.
Det är ett sakernas tillstånd som är en bra bit från Rögle BK:s målbild.

Är det då krisläge?
Nja, inte än.
Det är hockey. Elitseriesäsongen är ohyggligt lång.
SM-finalen 2024 må som sagt vara ett minne blott, men den är fortfarande närmare i tid än SM-finalen 2025.

Foto: Bildbyrån