Claes krönika: ”Vad förenar egentligen Real Önnered, Real RIK och Real H43?”
Handbollssäsongen är igång och det blir glädjande nog alltmer att fundera på och spekulera kring. Ser lagen ut att motsvara de förväntningar som ställts på dem på förhand?
Kan vi skönja tendenser, eller är det alldeles för tidigt?
Blir det kanske likt en läkare som skall ställa diagnos, fast utan symptom.
Frågar ni mig, så finns det gott om symptom, men så är jag ju inte läkare heller.
Lika förbaskat skall jag tycka till lite högt och lågt i denna spalt tänkte jag.
Det blir ett litet svep med en bred pensel över i princip vilka ytor som helst.
Vi får se var det slutar. Så häng med.
Låt oss börja i Division 1 södra där tre omgångar har spelats.
På förhand har snacket varit att RIK är för bra för denna serie och att de kommer vinna den.
Andra har menat att H43 skulle komma att bli helt omöjliga att rå sig på.
För att inte prata om Kropps, som värvat på sig spelare och tränare med meriter från Handbollsligan. Hur skall de kunna misslyckas egentligen?
Tiden tas, som sägs så ofta, i mål, men tittar man på inledningen så har RIK i sanning fått en smakstart på sitt besök nere i division 1. Tre raka segrar och +36 i målskillnad.
Här har Mikael Franzén fått ordning på sina trupper både snabbt och imponerande.
Och dessutom omskrivna i DN som parmigiano reggiano på pastan.
Laget har inlett som en bulldozer och vem skall stoppa dem nu?
Ostoppbara H43 gick på pumpen redan i andra omgången, men kom tillbaka starkt i den tredje mot förra säsongens allsvenska kvallag Örebro.
Där finns fog för optimism på fäladen.
Stjärntäta Kroppskultur var chanslösa mot Kärra redan i andra omgången i Lillekärrshallen. Inför en månghövdad publik gjorde hemmalaget processen kort.
Något Eslöv fick lida för redan i omgången därpå.
De första omgångarna får mig att osökt tänka på Nottingham Forrests legendariske tränare Brian Clough, som efter en överraskande förlust skall ha sagt;
’We had a good team on paper. Unfortunately the game was played on grass’
I andra änden av tabellen har Eslöv och Kristianstads farmarlag fått en tuff inledning.
Detta i en serie med hela fem farmarlag, vilket gör att vissa lags kvalitet kan variera kraftigt mellan omgångarna.
Vad det kommer betyda lite längre fram återkommer jag till mellan varven framöver.
Allsvenskan skrev jag om för nån vecka sedan och här har som jag förutspådde V-lagen tagit ett tidigt initiativ. Endast VästeråsIrsta är utan poängtapp så här långt.
I botten har IFK Karlskrona möjligen blandat sig i den absoluta bottenstriden på ett lite överraskande sätt. Och Lugi har sannolikt inte motsvarat de egna eller andras förväntningar heller för den delen, utan strugglar så här långt rejält.
Därtill har vi i Lågan som är det enda laget utan vinst så här långt. Detta efter att ha rasat ihop fullständigt, inför en häpen hemmapublik, i slutminuterna mot den förväntade bottenkollegan Anderstorp i den senaste omgången.
Förvänta er det oförväntade även i fortsättningen av denna säsongs allsvenska förutspår jag.
I Handbollsligan leder Ystad lika förväntat som att Skånela ligger sist.
I övrigt är det dock inte mycket som varit som förväntat i inledningen.
Karlskrona har överraskat positivt och det med ett starkt försvar och med en ung och fin niometerslina bestående av Axel Söderqvist–Isak Larsson–Hugo Sivertsson.
Laget ligger just nu på andra plats.
Skulle detta hålla i sig, så har jag underskattat det laget nåt alldeles väldans.
Att svårt åderlåtna Malmö skulle ligga fyra är minst lika överraskande.
Laget spelar med ett enormt hjärta och har lyckats snurra runt på lite fler spelare än förra säsongen, och det med mycket fint resultat.
Och sen har man ett rejält råämne i Malte Månsson.
Kan den kroppen hålla och sen bygga på den ett knippe nödvändiga kilon och erfarenhet, ja, då undrar jag om han inte kan bli en sensation frampå.
I sina bästa ögonblick tycker jag att hans hänsynslösa stegisättningar påminner om en av de allra bästa spelarna i världshandbollen.
Han skall bli spännande att följa framöver.
Även Sävehof och Skövde har inlett fint och kommer vara med däruppe.
Antalet negativa överraskningar är fler i mina ögon.
Kristianstads lägstanivå är alarmerande låg och satsningen på att lägga hela spelet i händerna på en spelare, har visat sig vara riskfyllt på kort sikt. På lång sikt återstår att se.
Supportrarna i Kristianstad har gnällbältesfasoner i god tid och nu ser det inte bra ut. Alls.
Hammarby tappade visserligen duktige Edvin Aspenbäck i somras, men har också förstärkt bra. Lennernäs, Costa och Skoog borde inte resultera i ett sämre lag totalt sätt, men inledningen har inte varit särskilt imponerande av Bajen. Spelet haltar i alla dess delar och tränare Patrik Fahlgren har uttryckt att det behövs lite mer tid för att få ihop helheten.
Desamma förefaller gälla Önnered, som trots värvningen av världsspelaren Andreas Nilsson, inte har imponerat alls så här långt, trots att just Stycket har gjort det.
Den nya målvaktsduon har så här långt inte levt upp till förra säsongens duo, och kölhalningen emot ett haltande Kristianstad sätter frågetecken för moral och stolthet.
Ett annat lag som inlett överraskande svagt är OV Helsingborg.
Laget är både förstärkt och breddat, men visade prov på usel inställning och idéfattigt spel i Baltiskan i senaste matchen. Varför det?
Om ni undrar vad jag menar, så kan ni läsa vad Ekmark skrev om den matchen här;
Sen har vi GUIF som har fått en mardrömsstart på seriespelet, med bara en poäng på kontot så här långt. Skönjde vi möjligen ett steg i rätt riktning i matchen mot Önnered senast, eller var det Önnered som var lite väl gästvänliga? Detta lär visa sig de närmaste veckorna.
Alingsås, Hallby och AMO har inlett ungefär som väntat, och det med viss ojämnhet i prestationerna. Jag gissar att deras egentliga slagkraft och kvalitet kommer att utmejslas en bit in i november.
Utöver dessa spaningar så tycker jag mig uppleva ett ökat intresse för Handbollsligan i SVT.
Kanalen har till och med bjudit på ett ’inför match reportage’. När hände det senast?
Frekvensen av rörliga bilder från matcherna upplever jag också har ökat i omfattning.
Och på tal om rörliga bilder så har handbollsambassadören på Aftonbladet, Johan Flinck, bjudit på 8 stycken avsnitt om lagen i Handbollsligan i SportbladetTV.
Innehållet har blivit så späckat, så att de tilltänkt avsatta 30 minuterna inte fullt ut har räckt till för frågorna som tänkt ställas. Och det är ett gott betyg det. Se dem om ni kan. Kul.
Och sen har Michael Apelgren idag presenterats som ny förbundskapten för herrlandslaget.
Ett 4-årskontrakt är signerat och i övermorgon skall hans första trupp presenteras.
Kommer den innehålla några överaskningar?
Det innebär hur som helst att det är bråda tider för att även vaska fram ytterligare ledare i teamet kring landslaget. Det heta korten till detta team sägs vara Bajens Fahlgren, förre lagkaptenen i landslaget Tobias Karlsson och Tomas Svensson på målvaktssidan.
Det förefaller i så fall finnas kompetens så det räcker.
En sak som jag uppskattar lite extra med Apelgren, är att han verkar ha kul på jobbet.
Han ler, är glad och verkar skapa god stämning omkring sig.
Tiden förefaller vanligtvis påverka förbundskapteners leende, på samma sätt som höga temperaturer påverkar glass, fast tvärtom.
Våra FK:s i handboll och fotboll går ofta samma öde till mötes som Glenn Solberg och Janne Andersson. Öppna och glada personligheter som efter en tid förvandlas till osmidiga och buttra typer i mötet med media. Det är ledsamt att se dem brytas ner på det sättet, när de antagligen har sitt drömjobb.
Låt oss hoppas att Apelgren lyckas behålla sitt muntra yttre.
Då kommer det att gå hur bra som helst.
Vad har då Önnered, RIK och H43 gemensamt undrar vän av ordning?
Svaret är naturligtvis förväntningar. Höga sådana.
Det är alltid lättare att slå ur underläge. Alltid. Inte minst för oss svenskar.
Nånstans ligger det i vårt kynne. Vårt DNA.
Jantelagen gör att att vi oftast föredrar att vara David i kampen mot Goliat.
Viss missunnsamhet stärker detta karaktärsdrag.
Många gillar att betrakta när Goliat monteras ner och besegras.
Rätt åt honom, säger folk och pekar när Goliat förödmjukad har hamnat på rygg.
Det ligger i idrottens psykologi.
Lusten och viljan att vinna behöver vara starkare än rädslan att misslyckas och förlora.
Och en ryggsäck är alltid lättare att bära om den inte innehåller rädsla.
Det är därför alldeles för få tränare sticker ut hakan.
Ingen vill bli avslöjad med glaskäke.
Ingen vill bli kallad diva.
Det är också därför det kan bli lite i lugubraste laget mellan varven.
För lite att skriva om.
Men det tar vi annan gång.
/Claes
