LUGI städar i huset – men sopar fortsatt den värsta skiten under mattan
Ibland häpnas jag över vissa sakers tajming.
Under tisdagen satt jag vid en konstgräsplan och tittade på fotboll. Landskrona BoIS sportchef Billy Magnusson frågade mig ”Vad händer med LUGI egentligen” och jag gav honom snabbversionen på 30 sekunder med ekonomisk misskötsel och sportsligt haveri både på planen och på sportkontoret, men att jag tror att man bygger nytt och stabilt från grunden med kompetent folk som brinner för klubben och att LUGI herr nog är redo för eliten igen om två-tre år, kanske ännu tidigare på damsidan.
Två-tre minuter senare kom mailnotifikationen.
”LUGI gör förändringar i ledarstaben”. Nyheten har ni här.
Jag måste säga att jag blev förvånad. Inte chockad, men förvånad.
Fem poäng på sex omgångar med skador på främst Anton Sandström och även kaptenen Anton Bengtsson. Det är ganska exakt vad jag hade förväntat mig resultatmässigt. Ingen kan egentligen förvänta sig mer, utom möjligtvis elitkommittén i LUGI, men den återkommer vi till.
I LUGI:s pressmeddelande fanns inget uttalande från Nemanja själv.
Jag har sökt honom utan framgång, för jag hade gärna velat ha hans syn på det. Men får leva med att gissa, tills vidare.
Edit: Morgonen efter ringde han upp. Intervjun finns här.
Min första tanke gick till mellandagarna 2023 och en intervju jag gjorde med Nemanja efter att laget i en fullsatt hall spelat oavgjort mot Sävehof.
Vi kom in på framtiden, om hur LUGI:s framtid mer eller mindre hängde på att han fick behålla den trupp som då var i riskzonen att åka ut (och senare gjorde det).
Nemanja sa:
”Sedan hoppas jag att styrelsen och övriga i LUGI kan få spelarna som andra klubbar är intresserade av att stanna. Vi får se. Många är intresserade och jag hoppas att vår ledning agerat i tid. Kanske borde det arbetet ha påbörjats tidigare, för en månad sedan.”
Hur det gick?
LUGI tappade hela förstauppställningen. Och tolkar jag Nemanja rätt så beror det delvis på för sent truppbyggande av elitkommittén.
Resultatet?
Den otillräckliga trupp som LUGI har idag.
Effekten?
Styrelsen, elitkommittén och klubbchefen fattade ett gemensamt beslut där samtliga, enligt uppgift, var överens om att Nemanja behövde bytas ut. Kanske inte bara för starten i år, utan som jag får signaler om; den uteblivna utvecklingen under drygt två år.
År efter år efter år har LUGI:s trupp blivit sämre. Det är en extremt otacksam roll Nemanja har haft och vem är jag att bedöma hur bra han är som tränare och matchcoach? Ingen alls.
Elitidrott är elitidrott och då får man ta sina konsekvenser av det sportsliga resultatet. Det är en sak. Jag förstår att LUGI städar i sitt eget hus. Det är den andra elittränaren som får gå på ett knappt år (Timo Glave, damlaget fick lämna i slutet av förra säsongen).
Problemet?
Man sopar fortsatt den värsta skiten under mattan.
Det ekonomiska ramverket för att driva ett elitlag i LUGI, samtidigt som klubben kämpat för att undvika konkurs, kan inte ha varit enkelt. Men det lag som byggts till i år är anmärkningsvärt svagt.
Det är lite som att restaurangägaren skulle sparka kocken när han ska laga mustiga grytor med benknotor och gårdagens frukt. Den största tillgången var kockens stora hjärta och vilja, men de egenskaperna är inget värda nu.
I flera år har jag varit frågande till att som LUGI driva en elitklubb med en ideell elitkomitté med flera olika åsikter, som i sin tur svarar inför både en styrelse och klubbchef.
Elitkommittén består av SJU personer med Håkan Lagerquist som ordförande.
Det är väldigt mycket LUGI – lång väg mellan tanke och beslut. I mina ögon är det även alldeles för fyrkantigt, ineffektivt och rentav destruktivt med kanske fel människor inblandade. Titta tillbaka de tre-fyra senaste åren. Vad har elitkommittén egentligen lyckats med när det gäller att få utveckling i ett elitlag, som de menar att tränaren inte lyckats med? Och då räknar jag även in värvningar som bara varit möjliga om enskilda sponsorer kliva in och löst.
En stor anledning till att jag reagerar så starkt på elitkommitténs arbete är inte bara vad de gjort tidigare, utan även hur de ser på nuet.
De skriver:
”Som en del av arbetet med att skapa rätt förutsättningar för herrlagets återtåg till Handbollsligan byter nu LUGI HF huvudtränare.”
Återtåg?
Återtåg!?!?
LUGI herr sitter inte på något tåg till Handbollsligan. De sitter på en buss i en helt annan riktning. Dagens lag är närmare division ett södra än Handbollsligan. Förstår man inte det är självbilden plågsamt skev.
Lösningen?
Nu driver inte jag en elitförening och allt som skrivs i denna spalt skrivs med ett åskådarperspektiv, inte som någon expert. Men – jag tilltalas av tanken på en riktig sportchef med en djävla pondus och förmågan att bygga ett lag som spelare vill vara i hellre än någon extra tusenlapp. Kombinerat med en tränare som spelare verkligen vill spela för och som kanske enskilda sponsorer vill backa upp.
Nu får Pelle Käll kockmössan. Jag frågade honom om det var aktuellt i våras, när LUGI stod i begrepp att åka ur och Pelle nyss tvingats lämna Vinslöv, men då fick jag intrycket att det var närmast otänkbart.
Han kanske kan koka en ny soppa. Men han har fortfarande samma ingredienser.
Det ryktas om att Dalibor Doder ska in i LUGI. Zzznark. För lite och för sent. Och förmodligen bara görbart om en enskild sponsor kan kliva in betala för allt (vilket å andra sidan inte skulle förvåna). Jag älskar Dalibor, men tror inte ett dugg på att det är rätt väg att gå för LUGI.
Samarbetet med Flensburg och SøderjyskE har inte gett mer än en truppspelare av mittimellanklass för Allsvenskan. Zzznark.
På lördag ska LUGI ta sig an Aranäs på hemmaplan.
Nyckeln till att förlora med två-tre bollar och inte tio bollar?
Knappast vem som bär ett A på bänken. Snarare om Anton Sandström kan spela igen, vilket är tveksamt. Och efter den här säsongen är även han, förmodligen, förlorad.
***
Det var en allmänt rätt dyster tisdagskväll. YIF gick på sin första mina på hela säsongen, efter 14 tävlingsmatcher utan torsk. I European League föll man på hemmaplan mot spanska Bidasoa Irún med 23-29.
Om matchen har jag ingen uppfattning eftersom jag inte sett en sekund, men i Ystads Allehanda får jag en rätt bra känsla för hur det såg ut genom att ta del av Oscar Carléns citat:
– Det är en klassisk match där vi inte är ”där”. Vi uppbringar inte tillräckligt mycket energi. Vi är inte tillräckligt desperata för att det här ska vara en värdig insats i en Europacupmatch. Svackan var där egentligen redan i första halvlek. Det är Hvenfelt som räddar siffrorna där.
***
Kristianstad HK:s första halvlek mot Skuru var ungefär lika svag som deras första halvlek mot H65 var bra. 8-16 och i praktiken game over.
Kanske var det en liten baksmälla och fysisk reaktion på matchandet med Europa, men jag tror ärligt inte det. Fysiken har de. Ibland saknas bara energin.
Hur var det Carlén sa?
– Det är en klassisk match där vi inte är ”där”.
Handboll är en energisport och speciellt i damernas högsta serie är det, har flera tränare förklarat för mig, väldigt små saker som skiljer en topprestation från en svag prestation.
Alexandra Bjärrenholt var Queen of Queens. Rebecca Nilsson käkade upp Kristianstadsspelarna som om de vore chicken nuggets, svalde dem hela, rapade högt på vägen ut ut till halvtidsvilan och snöt sig i gardinen på vägen hem. Klass!
KHK:s offensiv var som en förortsrondell i Islamabad, oorganiserad och snurrig och andra halvlek var mest en transportsträcka.
***
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se