Claes krönika: Bor det möjligen en slumrande drake i division ett södra?

Jag var på julbord häromdagen.
Ett strålande sådant.
Borden dignade av varierande läckerheter och jag försökte använda min rutin, genom att inmundiga delikatesserna långsamt och med bara små smakprov av så mycket som möjligt.
Detta var ett succékoncept jämfört med de senaste årens många misslyckanden, där jag uppnått en alltför hög mättnadsgrad i alltför tidigt skede.
Fadäser kort sagt.
Nyttiga läxor.
När dessertbordet till sist plockades fram, fanns utrymme för såväl Ris ála Malta, ostkaka, saftsås och ett rejält parti grädde.
Trots gediget intag fanns plats kvar.
Skickligt.

Jag kom dock i samtal med en man som hade haft alldeles för bråttom och varit alltför åpen.

Han kände sig däst, uppblåst och alltför mätt.
Mådde lite illa.
Han rapade en smula och en lätt odör sipprade fram.
Var det möjligen rökt makrill?
Jag backade undan lite och förvann iväg i tankar.
Kom att tänka på drakar.
Och inte vilka som helst.
Utan de vi kallar slumrande drakar.
Ligger det några såna och lurar och väntar på att få rapa ur sig sin eld?
Finns det möjligen några sådana inom handbollen och i så fall var?
Plötsligt stod jag där med tankarna på lagen i division 1 södra.

För den oinvigde är divisionssystemen inom idrotten numera närmast omöjliga att förstå.
Hockeyns seriesystem begriper sig inte ens spelarna på.
Desamma gäller Nations League i fotboll eller de olika europacuperna i samma sport.
Och inte är handbollen särskilt mycket bättre.

Enkelt utryckt är dock division 1 division 3, Allsvenskan division 2 och Handbollsligan division 1. Och i och emellan dessa serier finns slutspel, kvalspel, såväl upp som ner.
Enkelt va?

I den tredje divisionen, alltså division ett, så kompliceras detta tyvärr ytterligare.
Serien innehåller nämligen det, som när Moses gick i kortbyxor, kallades för B-lag.
Detta namnändrades med tiden till farmarlag, för att sedermera hottas om, till det mer tidsenliga namnet utvecklingslag.
Det så kallade utvecklingslagen har ett delvis eget regelverk.
De får nämligen inte gå upp till den andra divisionen a.k.a Allsvenskan, men de kan åka ur serien ner till den fjärde, den som kallas division 2. Det får heller inte använda klubbens spelare hursomhelst. Utan beroende på ålder och eventuella a-lagsmatcher och hur många matcher serien har avverkat, får deras spelare delta eller ej.
Det blir dock alltför krångligt att förklara, utan att detta blir en bok istället för en krönika.
Så skit i det.

Istället hoppar vi rakt in i Division 1 södra.
Serien består av tolv lag, varav alla tolv kan åka ur, men bara sju av dem kan avancera i seriesystemet. Detta beroende på att fem av lagen är just utvecklingslag.
Dessa lags slagstyrka varierar över tid och påverkar alla lag, men bara helt och hållet…delvis.
Dessa fem är Helsingborgs HK (OV), S-hof (Sävehof), IF Kristianstad (IFK), HP Alingsås (HK) och Fjärås HK (Aranäs).
De är samtliga s.k. utvecklingslag och består av de fem klubbarnas unga talanger.
Jag kommer inte att beröra dem så mycket mer i denna krönika, mer än att jag skrev dem i sin nuvarande tabellordning.

Kvarstår gör följande sju lag, nämligen Redbergslid, H43, Kroppskultur, Kärra, Örebro, RP och Eslöv. Dessa sju gör upp om seriesegern med blandad framgång. Och det är följaktligen här jag hittar tre slumrande drakar, de anrika gamla ligaklubbarna RIK, H43 och Kropps.
Dessa tre har samtliga varit i högsta serien och har ambitionen att åter hamna där nån gång i framtiden. Denna trio utgör också favoriterna till seriesegern och de positiva kvalplatserna.

De mesta mästarna RIK har under ett drygt decennium, kanske två, harvat med en svårighet att finansiera sin verksamhet. Att upprätthålla platsen som ett presumtivt finallag har inte gått och precis som Drott gjorde för några år sedan, så har de ramlat ur Handbollsligan och Allsvenskan två år efter varandra. Ett så kallat fritt fall.
Här skiljer sig dock likheterna.
På senare år har RIK byggt upp en imponerande ungdomsverksamhet och klubben står nu bättre rustad än för några år sedan. Av egen erfarenhet vet jag hur mycket det betyder.
Drott har sedan 2013 ingen egen ungdomsverksamhet, utan en systerförening som huserar alla ungdomslag. Detta har dessvärre inte varit helt friktionsfritt genom åren och när Drott åkte ur Allsvenskan, så fanns varken styrelse, tränare eller spelare. Att låna spelare från Halmstad Handboll fungerade inte heller, så Drott fick åka ända ner i tvåan, innan vändningen kom.
I RIK förefaller det finnas betydligt bättre förutsättningar.
Nyckelpersoner finns kvar i klubben och i trion Mikael Franzén, Jerry Hallbäck och Jasmin Zuta finns såväl hjärta, kunnande och arbetsmoral. Klubbchefen Tony Larsson sliter där bakom, för att få klubben att studsa tillbaka så fort som ekonomin tillåter.

I seriespelet har RIK plöjt fram som en slåttermaskin, fram till mötet mot H43 häromdagen. Där räddades en poäng möjligen av att domarna, som dömde bort ett H43-mål på japan i slutminuten. Trots ett kryss har laget hela +54 i målskillnad efter sju omgångar och laget toppar serien trots en match färre spelad.
Laget tränar på som ett elitlag och de unga grabbarna utvecklas steg för steg.
Och i Svenska Cupen tog sig laget till en imponerande kvartsfinal, genom att bland annat slå ut det allsvenska topplaget Vinslöv, efter en storseger på hemmaplan.
Jag tror att RIK kommer vinna denna serie och att detta följaktligen är en slumrande drake som kommer vara i Handbollsligan igen. Kanske redan hösten 2027?

Därunder har vi nykomlingen i Div 1, nämligen H43.
För tio år sedan spelade båda lundalagen, H43 och Lugi, i elitserien, men sen dess har något hänt med handbollen i studentstaden.
H43 gick i konkurs och fick börja om i trean.
Och Lugis kräftgång har beskrivits i tidigare krönikor.
Som en skänk från ovan fick H43 oväntad hjälp av en märklig styrelse i Ankaret och därefter av en twitterkampanj, för att plocka över ledarstab och spelare därifrån till H43.
Och inget konstig i det, många av spelarna var fostrade i Lund och laget var sannolikt tillräckligt bra för division 1, redan förra säsongen. Nu i höst har laget vunnit 4 av sina 8 matcher och parkerar på en tredje plats i tabellen, en tredjeplats som i praktiken är en andra plats, eftersom tvåan Helsingborg inte får gå upp ändå. 
Laget har pendlat i prestation och har egentligen tappat fler poäng än väntat så här långt.
Högstanivån är dock hög och jag tror att H43 kniper en av kvalplatserna uppåt.
Finns möjligheterna till att även detta är en slumrande drake?
Blir det i så fall Lundaderbyn igen kommande höst?
I vilken serie då i så fall?

Därefter huserar storsatsande Kroppskultur som precis som H43 har en konkurs med sig i bagageluckan. Den tidigare så stolta och fantastiska ungdomsföreningen Kropps, har idag svårt att få fram egna spelare i tillräcklig mängd och kvalitet. Nånstans har man så till vida tappat bort sig helt. Kanske är det avsaknad av lokal konkurrens, från klubben med landets vackraste klubbmärke, Uddevalla HK, som ställer till det. Jag vet att man sjösatt ett försök till akademi och det finns mycket handbollskunnande i staden. Det lovar gott.
Detta har hur som helst gjort laget helt beroende av värvningar och pendlande spelare. Nysatsningar, frekventa tränarbyten, hög spelaromsättning och annat har gjort att laget trots namnstarka lag, inte lyckats utmana om en plats i Allsvenskan på några år.
Detta trots att ekonomin verkar vara på plats.
Nu verkar laget dock bättre än på länge. Laget tränas av den omskrivne Pontus Ward Wiklund och förstalinan på nio meter håller utan vidare allsvensk klass.
Laget har dock pendlat ordentligt i prestation så här långt och redan gått på pumpen tre gånger. Detta till trots ligger laget just nu på en kvalplats uppåt och den tror jag att de kommer att knipa. Skyttekraften i firma Berg-Örtenlind-Jönsson sköt Helsingborg totalt i sank i den senaste omgången och kan den nivån upprätthållas, så blir man en giftig utmanare i vårens kval. Detta är i sanning en slumrande drake att hoppas på.

Ett par poäng därbakom lurar Kärra, som har haft fina publiksiffror i Lillekärrshallen i höst.
Den fina ’kvartersklubben’ på Hisingen har både damer och herrar strax under den yttersta eliten. Detta är ett resultat av att i många år ha bedrivit en riktigt fin ungdomsverksamhet.
Denna säsong har det inlett på så vis att många anar någon form av konspiration.
Tabellraden är misstänksamma 8 matcher – 4 vinster – 4 förluster – 8 plusmål.
Hur är det ens möjligt?
De närmaste veckorna lär det utkristallisera sig om det har varit en slump eller inte.
Oavsett kan man nog se Kärra som främsta utmanare till lagen på positiv kvalplats.

Där under har vi Örebro som provat på kval till Allsvenskan de senaste åren.
En trevlig utveckling i en region med ganska få handbollslag.
I våras högg man en match av Anderstorp i deras kvalserie, men när krutröken hade lagt sig utanför High Chaparall, så stod Anderstorp fortfarande där med sin allsvenska plats i hölstret. Årets seriespel har inletts lite trögt, men nu med en liten positiv trend. Och håll i cowboyhatten nu, men de står på 8 matcher – 4 vinster – 4 förluster – 8 minusmål.
Vem är det som skojar med oss egentligen?
Nåväl, även Örebro har nog för avsikt att hänga på i jakten på vårens positiva kval.

Därefter och på samma poäng hittar vi RisgrynsPojkarna RP från Linköping. Det korrekta namnet skall förstås vara Risbrinkspojkarna, men ändå. Handbollen runt Linköping har anor från Björn ’Lurch’ Andersson, orangea skor från Kahru och SAAB. Vidare till Linköpings Lejon, sedermera just RP, sen Mantorp och nu står hoppet till RP igen. RP Linköping då.
Det finns traditioner i området och kanske vill även RP vara med och blanda sig i topptrion. Jag tror att det blir för tufft denna säsong, när serien är ovanligt stark.

Och sen har vi de gröna. Från Eslöv. Och de gröna har det tufft, inte bara i klimatpolitiken.
Detta gäller i högsta grad även på handbollsplan. Och det är lite synd, för hallen i Eslöv är strålande fin och en och annan talang har minsann kommit från området.
Att ta sig upp på kvalplats borde vara möjligt för det kämpaglada laget.
Och för att klara det så behöver utvecklingslagen Fjärås, Alingsås och Kristianstad passeras, vilket jag tycker kan vara en rimlig målsättning.
Högre än så tror jag blir för svårt.

När jag nu börjar titta ut genom fönstret, så har mörkret börjat sänka sig över nejden.
Det är kallt ute och frosten biter i skägget.
Bilens däck får kämpa allt hårdare i sin kamp om vägbanan.
Utomhus lockar inte på samma sätt, som på sommarens varma dagar.
Däremot finns värmen där inne.
Inte bara i mitt och andras hem, utan även i handbollshallarna.
Handbollen fungerar för många av oss som en lykta så här på vintern.
En lykta som tomtenisse snart kommer försöka slå sina labbar runt.
Och då står vi där, åter andäktigt och letar efter ljuset.
Finns det nån låga som pyr?
Finns det nån gnista som kan ta fyr?
Ligger nån drake och syr?
Eller kanske snarare spyr?
En slumrande sådan, som om den väcks, kan skapa lite oreda i handbolls-Sverige?
Jag hoppas det.
Störst chans tror jag lag från denna serien har.
Så följ den.
Det gör jag.