Thorleifsdóttir spelar EM på hemmaplan – ”Vi vill ha en medalj”

En spelare i det svenska landslaget som tagit stora kliv i utvecklingen inför EM är H65 Höör-bekantingen Kristin Thorleifsdóttir.
Då: en fruktad skytt:
Nu: en av de viktigaste försvarspjäserna.

Foto: Mauri Forsblom

Inför säsongen bytte Kristin den danska ligan (först Randers och sedan Horsens) till spel ungerska Champions League-klubben DVSC Schaeffler. Laget har sin hemvist i Debrecen – just där Sverige inleder sitt gruppspel.
Så räkna med en taggad vänsternia som nu går in i sitt sjätte mästerskap (EM 2020, OS 2021, EM 2022, VM 2023, OS 2024).
Hur trivs du i Ungern?
– Bra! Det är klart det är trevligt att även ha Jessica Ryde med sig för det är en väldigt annorlunda kultur med ett hårdare klimat än vad vi har i Skandinavien. Sedan har de ett språk som är helt omöjligt att förstå sig på…
Hur har det påverkat dig med den hårda kravställningen? En del blir nedbrutna, andra blir tuffare…
– För min del har det fungerat bra, sedan får man prioritera vad man ska lägga ner sin energi på. Presterar vi dåligt kommer pressen direkt med snack om böter på olika saker. Allt handlar om ett förhållningssätt till disciplin som man i Skandinavien inte anser sig behöva.
Hur bra är den ungerska ligan?
– Det går att se mycket av matcherna på Youtube och via ligan, gratis. Som helhet har jag varit nöjd med ligan, det finns många spännande lag.

Beskriv din roll DVSC Schaeffler?
– I början har jag varit tvåvägsspelare och på sistone har det liknat min landslagsroll lite mer; med mer försvar.
När blev du egentligen en försvarare? För när du slog igenom i Sverige var det som anfallsspelare du utmärkte dig?
– Jag vet inte riktigt… jag tror det började i landslaget för ett par år sedan. Varför? Jag gillar att smälla på! Jag är väldigt trygg i försvarsspelet.
Men det har inte alltid varit så, väl?
– Nej, som yngre var det fokus på anfallsspelet. Inte minst med Skånela i Allsvenskan.
”Kickan”spelar inte alls uppställt anfallsspel i landslaget.
– I Ungern däremot har det blivit en del, men konkurrensen är hård.
Hur mår kroppen numera?
– Jag har klarat mig från lngtidsskador, men det är alltid någonting som pyrt. Jag har inte haft ont i axeln på jättelänge.
För varje mästerskap som gått känns det som att du fått en större roll. Känner du igen det?
– Tror du det? Jag vet inte. Jag hade i alla fall en stor roll i OS senast och hoppas på samma mängd med speltid nu.
Var OS din peak i karriären så här långt?
– Inte personligen, men för att vara i landslaget, ja.

Hur ser du på att kliva in i ännu ett mästerskap?
– Det ska bli skönt att komma in i bubblan igen efter besvikelsen med OS i somras. Det är klart att vi vill ha en medalj; det är någonting vi jobbat för länge.
Vad rankar du högst av det du vunnit tidigare i karriären?
– Det mest chockerande var när vi vann USM med Skånela. ”Va fan gör vi här” tänkte vi när vi gick till steg fem, sedan gick vi och vann hela skiten. Det var otroligt.
Kan en EM-medalj matcha det?
– Kanske kanske…

Tomas Axnér om Kristin Thorleifsdóttir:
– Kristin har en agressivitet och kan sätta en nivå i matcherna som smittar av sig. Hon är en stämningshöjare rent agressivitetsmässigt och har både storlek och fysik. Hon är bra på att ta höjd, är stark i duellerna och har verkligen tagit stora steg de två-tre senaste åren.
När hon slog igenom var det främst som skytt hon utmärkte sig?
– Det är lätt hänt att man blir stämplad som skytt och sedan springer och byter som försvarsspelare, men Kristin har gjort den omvända resan. När hon sedan hittar tajming och fart i andrafasen är hon verkligen farlig även offensivt.

Läs mer om matchen mot Polen här.

Och här:

Axnér: ”De tre lagen är fortfarande bättre än oss – på papperet”